Det gör så jävla ont!!!

Som det knyter sig i min mage när jag ser den här bilden.

Den är från banan på söndag som jag inte kommer kunna köra, men som har haft mitt namn skrivet över sig redan från första början.
Eller... skrivet över sig?
Nej.
Den har skrikit mitt jävla namn så högt den orkar. Mitt lopp. Min bana.

Att inte kunna köra gör ondare än det här förbannade jävla könsord!¤&@-diskbråcket.

Till Tyskland ska jag i alla fall. Min teamie Mattias ringde mig nästan direkt när jag blivit sjuk och sa att han var helt cool med tanken att vi kanske inte skulle kunna tävla och att jag kunde vara lugn över den biten. Fokusera på annat. Att vi åker ändå Det var otroligt skönt! Bra kille den där Sommarkatten, är så otroligt tacksam!

Istället får vi heja på lag Lindad & Johan, och alla andra jag känner som kör. Och så är jag och Lim anmälda till Utö Sprint i maj.

Igår var det simskola. Tröskeln jag behövde ta mig över för att komma dit var enorm, men det gick. Drog på ett fejkat leende för att lura mig själv att jag ville, hajbaddräkt och fenor på fossingarna.

Det gick bra. Jag blev så jävla lurad att jag till och med hade roligt! Avslutade med 25m på tid med start uppifrån. Hahaha! Min vänsterarm saknar som bekant kraft, så när jag slog emot vattenytan i dyket så klarade jag inte att hålla armarna sträckta. Slutade i turbulens halvägs ner till botten innan jag simmade mig i mål på starka 22 sekunder. Tihi.

Idag har jag ont i vänstersidan som ett helvete. Vill helst bara skära av den.