Sågad vid fotknölarna

Sjukdagbok - kapitel 423, stycke 8

Igår var jag tillbaka hos sjukgymnaststudenten på Mörby Vårdcentral för att få mitt träningsprogram mot/för diskbråcket. "Träningsprogram".

Fem hardcore övningar som ska göras tre gånger om dagen. Jättekul. Verkligen.
Inspirerad. Till. Tusen.


Sjukdagbok - kapitel 424, stycke 2

Idag hade jag äntligen tid hos ortopeden på Cityakuten för att kolla upp min vänsterfot. Den började göra ont efter Hässelbyloppet och har varit svullen och öm sedan dess, men pga diskbråcket så har jag inte orkat ta tag i den förrän nu.

Tack vare min gräddfilsförsäkring fick jag snabbt en tid. Önskar att jag inte fått det. Det här var en av de sämsta möten med sjukvården som jag haft.

Efter ett enklare IQ...hälsotest fick jag träffa ortopeddoktorn som klämde lite på min fot och drog en lång harang om min fottyp. Höga fotvalv, starka vadmuskler som drar tårna bakåt osv. Inga långdistansfötter, de håller inte för den typen av träning.

-"Mäehh... jag har ju sprungit fem marathon på dem... och lite annat" försökte jag.

Ja, nej, men till slut så går de ju sönder, sa doktorn. Det är därför det tunnas ut i startleden på lopp ju högre upp i åldrarna man kommer. Det är inte för att folk inte vill springa, det är för att de inte håller.

Jag tyckte han var neggig men försökte istället fokusera på vad som är fel och det är tydligen någon överansträngd sena. Mycket vanligt för min fottyp. Beräknad läkningstid 3-4 månader, men jag kan nog förbereda mig på att kanske inte kunna springa mer. Får försöka hitta andra alternativ.

Huh? Say what?!

Själv hade doktorn pajat höften under en löptur för några år sedan. Två månader senare sprang han för sista gången och nu har han höftprotes. Det tog två år att komma över, men nu har han hittat andra alternativ.

Ungefär här sa jag stopp och förslog att han kanske kunde anlägga en något mer positiv ton, men han sa sig vara realist. Skulle boka in MR och fixa fotinlägg åt mig, sen en ny tid om fyra veckor.

Jag kommer inte träffa honom igen. Ett jävla neggoarsle om du frågar mig. Så himla onödigt.

Sen hängde jag med Sara och hade krishantering. Vi åt lunch på Haymarket, shoppade lite prylar på Granit och chokladpraliner och räkor på NK. Kändes bättre när vi hade snackat. Sara kom med goda råd och vi kom fram till en lösning på hur jag ska hantera det här. Mer om det en annan gång.

Sen åkte jag hem och tröstade mig med en halvflaska champagne, räkor, avokado och aioli. Och chokladpraliner. Jag vet inte om det har hjälpt. Var ledsen när jag kom ut från doktorn, blev sedan riktigt förbannad, och nu är jag ledsen igen.

Jag tänker att jag kanske behöver en psykolog. Någon som känner någon bra? Jag bensparkar mitt bästa för att hålla näsan över ytan men känner hur jag sakta sjunker. Det är jävligt kämpigt nu.