På det hela taget en bra helg

Det hör inte till vanligheterna, men den här helgen kändes faktiskt riktigt lång. Detta trots att större delen av lördagen tillbringades i något komaliknande tillstånd efter natten i skogen.

Igår blev det däremot ett ovanligt tidigt kuckelikuu och en tur ut till Ekerö för att valla får med Elsa. Jag tyckte att hon var duktig, och det var definitivt en skillnad mot senast vi försökte. Men jag känner att jag har mycket kvar att lära innan jag kan vara till hjälp för Elsa. Trött blev hon i alla fall.

En skogspromenad senare bakade jag och VBK egna semlor, för att skaffa oss ett försprång inför nästa helgs semmelparty. Kan konstatera att även vaniljkräm smakar som mandelmassa när det hamnar i en kardemummabulle. Medan vi moffade semlor (är det verkligen så gott?) tittade vi på I am Legend, kanske världens sämsta film. Jag känner mig lurad. Förväntade mig en naturkatastrof men fick ett gäng skruvade, rytande miffon i ansiktet. Usch. Se den inte, och absolut inte på bio!

Sova i skogen, del 2b

Att sova i skogen är inte så tokigt. Om man piffar upp eventet med ett mjukare liggunderlag, en hund mer villig att sova och lite varma sommarvindar så skulle jag kunna tänka mig att göra det minst ett par gånger i veckan.

Elsa tyckte det var konstigt att vara i skogen på natten, och jävligt orättvist att hon skulle behöva ha vakten HELA tiden. Framåt morgonkvisten började ögonen gå i kors på henne och hon gäspade
ungefär varannan sekund. Hon verkade vara lite kall också, och när hon fick krypa in i Jonas sovsäck somnade hon direkt.

Nu luktar allting rök. Förut kunde jag säga "din mamma luktar rök" på ungerska.

Sova i skogen, del 2

Min broder sprang bort sig i skogen
och har varit borta ett år
Vi ringde polisen och brandkårn
och frågade senast igår
Men dom kunde bara beklaga
för dom hade inte ett spår
Polisen sa dessutom till oss
att det är precis så det går

Om man går i skogen allena
och inte är klok och förstår
att man skall ha nödraket med sig
och karta från senaste år
kompass och en salva mot skavsår
en hjälm och ett tält och en bår
en väska med mat för ett halvår
och plåster ifall man får sår

Och dessutom bör man ha bundit
ett snöre så långt att det når
från benet till hemmet att följa
när sedan tillbaka man går
Men det har er bror ej behagat
att göra så vitt jag förstår
Så sade den snälle polisen
och jag grät en olycklig tår

Min bror kom tillbaka i morse
han skällde och nöp i sitt lår
Han sa att han nog försökt ringa
men ej kommit fram på ett år
Vad blir sensmoralen av detta?
Den blir nog så vitt ja förstår
Ring aldrig polis när din broder
gått vilse i skogen ett å-år!

Sova i skogen, del 1

I natt ska det sovas i skogen. Ja, det är vinter. Jag vet. Men man gör tydligen det ändå. Varför hoppas jag kunna ge svar på i "Sova i skogen, del 2", och tills dess gör jag bäst i att inte spekulera för mycket. Går det åt skogen (ha!) så får VBK och Fredde skulden.

Klart är i alla fall att jag ser fram emot det. Min inneboende Mulle Skog har alltid velat att jag ska ge mig ut på eskapader av sån här karaktär. Sofia, Mulle och Elsa är lyckliga i skogen.

Men!

Jag är ju lite mörkrädd... Och vad händer om björnen kommer...? Om Elsa fryser...? Eller om jag blir kissnödig mitt i natten...? Och om jag har för lite kläder på mig/med mig...? Eller om jag bara längtar hem till mamma och pappa?
Vad händer då?

Jag ska ta med mig massor av tröstande/stöttande godis, napp, snuttefilt, -hund, och -kille.

Och förresten är jag hård och brutal. Så det så.

Tjyvar och banditer!

Jag har just gjort en konkurrentanalys. Det var ingen rolig historia.
Hos en konkurrent hittade jag:

- samma resor som vi har
- samma priser som vi har

Tjuvar och banditer är vad de är! Dessutom har de snott idéer som jag haft sen länge, men som ännu inte blivit officiella. Det är nästan det obehagligaste av allt, eftersom det tyder på att det finns en mullvad här på kontoret.

Är det krig de vill ha så ska de få det!

Tänk om chefen går förbi och ser att du surfar hovskor...

Jag fortsätter att ta med generande bilder i inläggen för att minska slösurfandet hos personalen på våra svenska företag.

Ni kanske inte är intresserade, men är kommer en statistikuppdatering. Fortfarande betydligt fler besökare på bloggen än vanligt:

64.10% pony play
12.82% hovskor
5.13% sofias secrets
5.13% pirayabilder
2.56% bild av pälsängel

Hovskor är på väg uppåt. Har faktiskt sökt på det själv. Har alltid velat ha ett par blanka, mjuka, välskodda. Det var svårt att hitta bilder på nätet, men en fin fanns det i alla fall. Jäkligt hög klack på hovdojjorna, men det får man väl stå ut med. Hälften av tiden står man ju ändå på alla fyra.

U1hcnulf har Lim under skorna. Och rätt.

Precis som det förutsågs så har mitt inlägg om pony play lockat många nya läsare till bloggen. Igår hade jag ungefär dubbelt så många läsare mot normalt (som av någon anledning i sin tur är nästan dubbelt så många som jag hade innan jag gick på svartvit fest i början av december).

Statistiken ser ut som följer:

59.38% pony play

9.38% sofias secrets
3.13% pony play kurs
3.13% hovskor
3.13% secrets söder
3.13% pony play hemma
3.13% Älska mig alltid eller jag biter dig i strupen
3.13% secrets på söder
3.13% pony play usa
3.13% pony play outsiders
3.13% secrets på söder
3.13% känner mig ful

En majoritet av besökarna kommer från södra Sverige.
Man kan ju inte låta bli att undra...

Långlurre

Idag åkte jag in till stan för en kombinerad lunch- och sovsäcksdejt med Mankan (f/k/a Magnus Hult) och Henkeponken.

Det är inte ofta mina lunchvyer vidgas så långt som in till Östermalmstorg, men när det händer så är det rasande trevligt. Och Texasburgaren med tillhörande saltgurka satt som vanligt finfint.

Pony play

Kollade på Outsiders på femman igår. Grymt kul! Det handlade om pony play och vi fick följa ett praktiserade par på deras väg mot ppp - pony play perfection.

För att utvecklas inom detta åkte de till USA (var annars) och träffade sannolikt just den man man kan se på den nedre bilden. Tillsammans med sin fru har han en anläggning där flickor utbildas till välartade ponnies. Efter genomförd kurs fick tjejen/ponyn vi fick följa äntligen sitt ponnienamn. Cassiopeja.

Av kvinnan krävs inte bara ett välartat ponyaktigt agerande (höga knän i traven osv) utan även utrustning i form av betsel med öron, hovskor, svans och piffig liten kjol. Pony playandet skedde blandat på två och fyra ben, och även om det framstår som väldigt sexuellt så verkade inte det vara den viktiga biten. Eller så missförstod jag. Eller misslyckades att förstå överhuvudtaget.

Jag trodde t ex att det bara var kvinnor förunnat att bli krönt till pony, men den första bilden visar att även män kan nå framgång inom denna "sport"(?).

Storleken har ingen betydelse...

...men jag har ändå blivit utsatt för falsk marknadsföring! En kille som jag dejtar har utgett sig för att vara något han inte är; 176 cm. Hur ska jag ställa mig till detta?

En snabb koll på Internet visar att stjärnor som Sophia Loren, Ringo Starr, James Dean och Catherine Zeta Jones inte heller når riktigt ända ner till marken om huvudets topp är i höjd med 176 cm över havet. 176 cm verkar dessutom vara en mycket ovanlig längd i Hollywood (och det faller sig ju naturligt att göra sin jämförelse med celebriteterna där).

Efter mycket noga och moget övervägande har jag därmed kommit fram till att den unge mannen i fråga kommer undan med sin falska marknadsföring. Jag tycker nog trots allt om honom precis lika mycket som tidigare, men det har nu blivit något mer koncentrerat eftersom det fördelas över en mindre yta.

Högtryck

Idag har jag lärt mig något nytt igen. Jag har lärt mig att högtryckstvätt av bilen suger. Jag har testat.

När bilen kom ut på andra sidan var den i ungefär samma skick som innan, men med en något grådaskigare nyans.

Att jag sen i ett ögonblick av irritation gjorde misstaget att började vifta med fönstertvättsverktyg och tvättsvampar gjorde definivit inte saken bättre. Jag var desperat och allt blev kaos.
Jättefult.

Kort

Jag har fortfarande problem med tiden. Den försvinner så fort att man nästan inte hinner någonting. Idag har varit en bra dag, om än något seg i starten.

Nu ska jag snart träffa mina snyggtjejer och äta indiskt.

Introduktion

Idag har Elsa helt kort introducerats i löpningens värld. Eftersom hon inte får rejsa lös i skogen den här veckan så tyckte jag att det passade bra att låta henne prova på löpning. Det gick kalas! Jag joggade 2 km helt lugnt och Elsa travade på bredvid. Jag tyckte det var roligt med sällskap och fick bra draghjälp när det gick lite uppför.

Nästa steg blir att ordna en bättre koppelankringsanordning på mig, att få Elsa att förstå att hon ska vara vid min sida istället för rakt framför och att lära in höger och vänster så att vi slipper krocka.

Nu är våren här

Igår fyllde jag på kulturtanken med en förhandsvisning av Vårsalongen på Liljevalchs. Nu gav ju tyvärr inte besökt full kulturpoäng eftersom kvällen, enligt arrangören, mest var till för mingel med alkohol och snittar. Det fanns dock en del coola saker att titta på, och en massa folk som var konstobjekt i sig själva.

En läxa för livet

Idag har jag lärt mig en nyttig läxa. En läxa för livet, javisst! Varje liten nyans av negativ inställning hos en person märks direkt på omgivningen och skapar dålig stämning. Jag inser ju hur ofta jag måste ha bidragit till att göra livet surt för andra med min attityd. Visst måste man få gnälla ibland, men faktum är att allt blir mycket trevligare om man försöker hitta livets små ljuspunkter istället. Positiv inställning smittar, och just nu skulle jag behöva få lite såna bakterier för min morgon började verkligen med dålig stämning.

Det här får bli dagens visdomsord.

- VARNING - meep meep

Idag var en tröttmorgon. Jag har hamnat i snoozeland ofta på senaste tiden, och det är inget jag egentligen gillar. Trots det kommer jag ibland på mig själv med att njuta av att somna om de där ynka tio minutrarna mellan ringningarna. Värdelöst. Fast det finns ju en anledning...

Jag kom till jobbet i hyfsad tid imorse i alla fall, men nu sitter jag mest med tankarna någon annanstans. Det är nästan lite allmänkoma på mitt rum idag. Elsa sover stenhårt och jag gjorde misstaget att låna en tröja av "HONOM" idag. Istället för att jobba sitter jag nu alltså med nosen innanför kragen på tröjan och drömmer. Hur orutinerad får man vara?

Min pansarbjörn är hemma igen

Jag fick hämta min lilla dopade pansarbjörn idag innan lunch och det känns jätteskönt att ha henne hemma. Hon var mycket piggare när jag träffade henne på djursjukhuset, men nu verkar hon lite slokörad igen. Sover mest. Veterinären har dock friskförklarat henne, och ordinerat vila och lugna puckar några dagar. Hon ska dessutom serveras (dyrt) dietfoder i små portioner flera gånger om dagen (adjö mina sista små kronor) .

Kostnaden för hennes vård slutade på strax över 10 lusingar, och jag tackar gud för att det finns försäkringar.

Rakad och med bandage runt benet

Igår fick jag hälsa på min pälsängel på djursjukhuset. Hon kändes fortfarande väldigt loj och hängig, men personalen sa att "om hon är så här pigg så får hon nog komma hem snart". De ska börja ge henne dietfoder nu på morgonen, och så får vi se var maten tar vägen. Bukultraljudet visade inget speciellt, så det är väl bara att hålla tummarna.


Inför ultraljudet rakade de magen på Kroko, så nu har jag kommit ett steg närmare målet - att helraka henne och använda som hatt.

Fortsatt dålig stämning för min vackra Kroko

Jag har just pratat med veterinären på djursjukhuset. Elsa är fortfarande lite däven och har tagits en massa ännu ej analyserade blodprov på. Hon får dropp och har inte ätit något, men inte heller kräkilurats. Under dagen ska de göra ett bukultraljud för att se om det visar något som inte syntes på röntgen. Hon kommer inte att få komma hem i natt heller, men jag får hälsa på henne ikväll i alla fall.

Stackars lilla snuttan.

Deppigt

Elsa har blivit sämre igen och befinner sig just nu på hotell Djursjukhuset Albano för observation. Hon har kräkts och varit hängig hela dagen, och efter fem timmar hos veterinären beslutades att hon skulle få sova kvar där. Om hon kräks mer kommer de att operera henne. Allt är deppigt.

Tur att gårdagskvällen var så trevlig med god mat, bio, öl och trevligt sällskap. Och tur att Jonas verkligen är värsta bästa killen som har supportat mig och Kokostuds hos veterinären hela dagen. Och att han dessutom just nu väntar på mig med sushi och Ben&Jerry Chocolate Therapy.

Hur söt kan man vara?

Fisk!

Elsa är frisk igen! Imorse var hon jättepigg och glad på promenaden, men hon ser fortfarande lite ut som Peter Harrysson efter injektionen av vatten i nacken.

Nu ska jag fånga dagen!

Men ändå en otrygg värld...

Jag och Elsa gjorde ett besök hos veterinären nu på eftermiddagen, och det var inte alls särskilt trevligt. Gårdagens inbrott och dagens sjuka Elsa har varit påfrestande för min mentala hälsa och jag var inte alls beredd på alla känslor som kom när jag la upp Elsa på röntgenbordet hos veterinären. Plötsligt var det inte Elsa som låg där, utan det var Izza och den röntgen som gjordes för drygt två år sen, precis innan det var tack och goodbye för alltid. Jätteångest.

Som tur var blev inte Elsas diagnos lika dramatisk, utan det konstaterades att hon har en liten benbit i magen som antagligen kommer att lösas upp eller komma ut av sig själv. Tills dess kan hon fortsätta att vara lite hängig.

Nu ska jag försöka bota de uppkomna skadorna med varma sockor, mjuksbyxor, te, bok, filt, god mat, VBK, gråt och tankar som får tillvaron att kännas lite tryggare igen.

Ökat förtroende

Polisen är inte så nonchalant som jag trodde. Igår träffade jag två skitsnygga, ambitiösa poliskvinnor som var oerhört ivriga över att få göra ett bra jobb. Tyvärr innebär oftast ett möte med polisen att det ligger något otrevligt bakom, och så var det även den här gången.

Min dejt, värsta bästa killen, råkade ut för inbrott i sin lägenhet igår, vilket uppdagades när vi kom dit sent på kvällen. Inget av personligt värde blev stulet, men känslan av att någon varit i lägenheten var riktigt obehaglig. Tyckte jag. VBK verkade cool, men jag kände mig ganska skärrad. Det är tur att han ska flytta.

Som grädde på moset serverade Elsa lite morgonkräks på mattan idag, och nu ligger hon helt utslagen och sover. Kanske beror det på att hon slickade i sig av det svarta fingeravtryckspulvret i polisens CSI-väska, eller på att hon blev stressad över stämningen igår kväll/natt, som inte kan bekrivas som helt avspänd. Hoppas hon blir frisk snart. I natt ska vi sova i skogen.

Allt blir pannkaka

Ikväll alltså. Hos Mankan. Dvärgen.

Jag har för övrigt jobbat föredömligt idag.

Ett hekto blandad info, tack

Jag har skrapat ihop lite blandad information som jag vill dela med mig av:

• Jag har börjat pensionsspara
• Min farmor var Skansens lucia 1955
• Folk är i allmänhet idioter
• Jag har köpt nya skidbyxor...
• ... och en jättefin helt oSofi-ig mössa
• Jag är ett personalproblem
• Hundägare borde skärpa sig (se punkt 3)

Min muff är skabbig

Jag gillar min muff, det gör jag verkligen. Den är djärv och utmanande och drar definitivt blickarna till sig. Därför är det med sorg i hjärtat jag måste erkänna att den börjar bli så skabbig att jag snart inte kan använda den mer. Håret hänger i dreadsliknande tofsar och den har börjat anta en gråbrunaktig ton snarare än en friskt rosa. Det är verkligen en kris. Måste se om jag kan köpa en ny på internet.

Söndag 13 januari

Lördagskvällen avslutades i någon slags ompysslad sjukdimma, men när jag vaknade på söndagen kände jag mig i alla fall i lite bättre form. Den planerade klättringen fick dock utebli till förmån för lugnare aktiviteter i solen.

Promenerade i Stora Skuggan (!) med Elsa och Jonas, och Kroko fick vara fotomodellsjycke igen. Det blev några fina bilder som sannolikt kommer att publiceras här inom kort. Sedan åt vi lurre och fikade på Skafferiet i Ekoparken tillsammans med Fredde och Jenny.

På det hela taget en mycket bra dag.

Lördag 12 januari

Lördag morgon. Regnmolnen hängde tunga från skyn när Sofia och Elsa gav sig av tidigt på morgonen och styrde bilen mot Nyköping. Dimman låg tät över motorvägen och sjukdomen som rev och slet i Fialottas kropp gjorde körningen svår. Hon började ångra att hon anmält Elsa till utställningen, men det var för sent att ändra sig.

På plats i hallen var dock morgonens mörker snart glömt. Det vimlade av människor och hundar i hallen, och vi nosade direkt upp vår konkurrent - en fin men tjo... kraftigt byggd kelpietjej på 10 månader.

Valde att trotsa naturlagarna och ställa ut Elsa i det minimala utställningskoppel jag lånat. Det var en kedja så tunn att den nästan gick sönder när man andades på den, men Elsa uppförde sig exemplariskt i ringen och kedjan höll.


Kritiken blev något i stil med: Acceptabelt nosparti, bra öron och stop. Mycket bra frambensvinkling, något för avfallande kors. Fina rörelser och ett trevligt sätt.

Elsa blev "bäst i ras" (tjockisen klarade sig inte så bra) och vi fick stanna kvar i tre timmar för att vara med och tävla om "bäst i grupp". Tre timmars väntan med Krokodilen borde resulterat i kaos, men hon uppförde sig så bra hela tiden! När vi väl fick komma in i ringen och visa upp oss igen blev det tyvärr ett snabbt tack och hej.

Jag kommer att åka på utställning med Elsa igen.

Du har väl inte glömt?

Jag vill bara påminna om att Magnus Hult faktiskt är världens längsta dvärg. Den som påstår något annat ljuger.

Lite ris, lite ros, lite panik

Det gick ganska bra på kursen igår. Lite ris, lite ros, lite panik. Kursen inleddes med teori i en dryg timme, under vilken Elsa förväntades sitta lugn, tyst och still bredvid mig. Större delen av tiden uppförde hon sig faktiskt ganska bra, men hon hade små sessioner där hon pep, stökade runt och bet mig i benet.

När vi väl kom ut och började träna så uppförde sig Elsa bra. Hon förstod inte riktigt poängen med att lubba runt i cirklar i regnet, men hon joggade bredvid mig lite lojt och plikttroget. Gå fint kunde hon dock, och vi övade även lite på att "stå" inför utställningen på lördag.

Efter kursen blev det panik. Elsa smet ur bilen när jag tagit av halsband och koppel, ut på den kolsvarta gårdsplanen där folk just körde iväg i sina bilar, utan reflex och utan tanke på att komma tillbaka till mig. När jag fick chansen grep jag tag i henne där jag kom åt, och då fick hon panik och bet mig hysteriskt. Eftersom jag inte ville att hon skulle bli överkörd så höll jag fast, och till slut lugnade hon sig. Jag fick ont i handen. Subba.

Nästa gång kanske?

Jag klarade inte tiden. Blev försenad till jobbet idag igen eftersom jag ...hm... var tvungen att hitta ett litet rep som jag behövde. Och andra bra ursäkter som att det var mycket trafik, att bilen inte startade och att Elsa vägrade komma ner från hatthyllan.

Ikväll ska jag och Kroko gå på kurs på SBK. "Aktivitetskurs - samarbete" heter den och det ska bli jättekul! Varannan vecka är det träning med instruktör och varannan vecka egen träning för gruppen - ett koncept som jag gillar. Dessutom har jag just anmält oss till en kurs i personspår i vår.

Och förresten...

Kom i tid!

Jag är SÅ trött på att alltid behöva vänta på människor som är försenade. Jag har väntat bort flera timmar av mitt viktiga liv till ingen nytta. Skärp er!

Tiden springer ifrån mig

Jag är inte jätteduktig på att komma i tid till jobbet längre. Mitt halv sju - sju har bytts mot nio - tio. Det känns inte 100%. Om jag väl på plats hade varit ett under av fokus och arbetsiver hade jag kanske känt mig lite mer duglig, men i ärlighetens namn är jag ganska ofokuserad. Mitt huvud är som en tv som bara lyckas visa en kanal oavsett hur mycket man vrider på inställningsratten.

Ikväll ska jag på dejt. Igen. Undrar om det gör saken bättre?

Sammanfattningsvis

Fredag: Libanesisk middag och solsken.

Lördag: Solsken och en Elsa som glömde att hon är rumsren.

Söndag: Solsken, skoångest och mys.

Otålig!

Trum, trum, trum.... trum...

...trum...

trum

På promenad med glad jycke och icke snökompatibla gummisar

Idag åkte Elsa och jag till Ursvik för att gå morgonpromenad. Det snöade oavbrutet hela tiden, men det var så härligt att gå i skogen och på fälten och se den lilla pälsbollen fräsa runt i 100 knyck så att snön yrde. Jag tyckte nog att hon hade ett stort leende på läpparna. Det här är det vitaste hon har sett och hon utnyttjade verkligen tillfället.

Det är svårt att inte bli hopplöst glad av att se Elsa in action. Det var för att få uppleva såna stunder som jag skaffade hund. Hon utstrålar en sån gläjde och frihetskänsla och jag behöver aldrig fundera på om den är äkta eller inte. För äkta är den alltid, och det är underbart!

Dessutom är det roligt att människor vi möter gärna påpekar vilken positiv hund Elsa är. "Oj, titta vilken glad!!" är ett uttryck vi ofta hör. Även om det är jobbigt att hon alltid så gärna vill hälsa på alla människor och hundar så är det inspirerande med hennes personlighet. Det är den som smittar av sig på mig så att jag blir lika glad och lycklig som hon är. Även när jag har träningsvärk.

Manglad

Jag har så ont! Träningsvärk som inte känns som träningsvärk utan mer som ett lager smärta utsmetat över hela kroppen. Styrkepasset igår kändes bara lite jobbigt, men jag förstår att det är det som ligger bakom. Funktionsskit.

Så onödigt långt bort

En vecka kanske inte är någon tid att prata om, och två dagar kan framstå som löjligt lite, men nu tycker jag faktiskt att det räcker. Meep meep!

Igår - nyår, idag - slaskexkursion

Huh! Vilken orutin. Inte en frukostbit hemma trots att jag visste att jag skulle vara bakis. Jag har alltså tvingats ge mig ut i det här snöslasket för att skaffa mat. Skräp!

Firade in det nya året igår hos Tina&Björn, som man kan se på bilden till vänster. Tina är dvärgväxt och står faktiskt upp framför Björn. Det är jättefint att de unga tu har funnit varandra och att de inte låter ett sådant tillkortakommande stå i vägen för deras kärlek.

Nyåret firades hur som helst med god mat, för mycket alkohol, för lite av VBK, raketer och trevligt sällskap. Tina får creds för den fina middagen, även om Björn säkert hade en tass med i spelet.

Om inte nära hälften av mina foton varit suddiga, och den andra hälften bestod av bilder med ovanligt vackert motiv så skulle jag visa mer av min nyårsafton:

Årskrönika 2007

Jag gör nu en insats för att hålla årskröniketraditionen vid liv. Det finns åtminstone garanterat minst en person som har intresse av att läsa krönikan, och det är jag. För er andra kommer först en mer lättläst variant.

Årskrönika - kort version
Januari - December
2007 var ett bra år. Jag tog ett stort mentalt kliv framåt, reste lite, köpte bil och Krokostuds. Jag har varit lycklig, och tänker fortsätta vara det!

Årskrönika - ordinarie version
Januari
Som alltid var januari dystert. Försökte göra en deal med mig själv om att aldrig äta godis utom på bio, vilket resulterade i många biobesök under januari. Dessutom blev det många middagar i trevligt sällskap samt en minnesvärd dejt, torr som fnöske.

Februari
Blev ensam ansvarig för Sällsis. Spännande, utmanande och lite läskigt. Började dessutom läsa idrottspsykologi på Universitetet med hopp om att det skulle inspirera och hjälpa mig i träningen. Hängde en hel del med Mållgan, fick besök av en flickvän till JR och drog till Österrike för en veckas skidåkning med Papy.

Mars
Försökte få ordning på träningen, med halvbra resultat. Lyckades inte återfinna inspirationen helt och var sjuk ganska mycket, bland annat den dag då Sällsis hade fem bussar till Hornborgasjön. Hade jobbat otroligt hårt med resan, men missade möjligheten att vinka av de glada resenärerna på Cityterminalen.

April
Tillbringade påskhelgen på landet och när jag kom hem blev träningen helt lagd åt sidan. Idrottspsykologin kom in på de verkligt intressanta delarna men någon andra tenta eller mer fokuserad träning blev det aldrig.

Maj
En förlösande månad. Fick nog av min och Hp's tråkiga relation och raderade honom ur mitt liv under nästan två månader, vilket gav gott resultat. Gick på några dejter också med bara riktigt, riktigt bra killar. Kanske ingen som var något för mig, men alla var ändå väldigt snygga och bra (jag kan förmedla telefonnummer om någon önskar).

I slutet på maj föddes dessutom min älskade lilla hårbollskrokodil.

Juni
Livet var underbart. Det var sommar, jag promenerade mycket, var lycklig och fick hälsa på valparna för första gången. SMS:ade mig igenom midsommarafton ute hos Pelle på Björklunda, och njöt av min tillvaro. Längtan efter den lilla valpen var stor.

Juli
Tillbringade några dagar på Gotland och när jag kommit hem firade jag min 25:e födelsedag. Helgen efter åkte jag och hälsade på Tina i Bern. Hade ett par mycket trevliga dagar som jag kommer att minnas länge. Solen sken och allt var fortfarande lyckligt.

Helgen efter resan till Bern förändrades mitt liv totalt, när jag hämtade hem den lilla sabeltandade tigern Elsa.

Augusti
Malena och Stefan gifte sig. Jag märkte också att det var svårt att vara valpmamma och den förväntat "underbara valptiden" var ett rent helvete. Jag blev biten, ensam och oflexibel. Elsa var ett studsande monster på fyra ben, och jag kände mig maktlös och ledsen.

Köpte frihet i Pedro, en sportigt pimpad Toyota Yaris och försämrade samtidigt min ekonomi avsevärt.

September
Började på valpkurser och fick ny styrka. Kom dessutom igång med träningen så smått och kände att jag nog skulle kunna bli människa igen. Elsa var fortfarande jobbig, men nu hade jag i alla fall ett liv vid sidan om henne. Dessutom fick jag en ny kompis.

Oktober
Plötsligt blev allt så mörkt! Promenader i en svart sörja, både morgon och kväll. Gick på Viltspårkurs med en lycklig Elsa och fokuserade i övrigt på min träning, som nu skedde med sällskap av LinaLova.

November
Om bara lite var bra i oktober så var ingenting bra i november. Skitmånad! Elsa började lugna sig men kunde fortfarande spåra ur helt emellanåt. Gick fortsättningsvalpkurs och lärde mig några riktigt bra uppfostringsknep, och utövandet av dessa gav resultat. I övrigt la jag ganska lite tid på Elsas träning. Gjorde ett tappert försök att börja räkna points igen.

December
Det är nu det. December. Månaden som ger hopp igen efter astrista november.

En kul decemberfest med en rejäl fylla och en liten dos ångest förvandlades till något fluffigt och rosa som luktar hallon. Det känns som om jag sitter i en Soda Stream och har bubblor i hela blodet. Jag vet inte vart december tog vägen, men om jag listar ut det ska jag bege mig dit bums. December blir årets månad 2007!

De senaste veckorna har Elsa dessutom lugnat sig så mycket att jag tror hon har råkat få i sig valium.

Nästa år...
Ska jag försöka infria planerna från förra året, att måla om lägenheten och renovera köket. Jag ska resa till minst ett nytt land, jag ska hålla igång träningen, jag ska aktivera Elsa ordentligt och så småningom försöka tävla med henne. Jag ska fortsätta hålla fanan högt - må bra och vara lycklig - inte bara 2008 utan alla år jag har framför mig!

Jag MÅSTE sova middag idag

Jag är hungrig som en järv och kan inte sova, så nu har jag slängt in tvätt i maskinen istället.

Nyttigt

Idag har Kroko fått en dos träning med smällarstörning. Först blev jag irriterad över att småkidsen hängde på grusplanen och smällde smällare, eftersom jag hade tänkt träna där med Elsa. Sen insåg jag att jag kunde utnyttja situationen istället. Medan jag och Kroko tränade och lekte på en närliggande gräsplätt så smällde kidsen smällare för fulla muggar. Elsa, som inte vet att man kan vara rädd för sånt som säger pang, studsade runt precis lika glatt som vanligt. Hoppas hon fortsätter i samma goda anda och att M&D friskar på sig så att de kan åka till landet med henne över nyår.

Den fina bilden på Elsa tog Jonas när han och jag promenerade i Bogesund innan jul.

En vecka är 10 000 minuter

Idag när jag har tid att blogga så är jag surmule och saknar lust att göra det. Jag borde varit i fjällen nu. Suck.

Jag har iaf tvättat och dammsugit bilen.

Jag borde/julaftonsbilder

Det finns saker jag borde göra lite oftare. Jag presenterar dem utan inbördes ordning:

• Städa
• Blogga
• Träna
• Tvätta bilen

Okej, jag vet. Förlåt. Det blev inte jättebra stämning här nu, men jag tänker kompensera det med några bilder från julafton.
Håll tillgodo!

En annorlunda jul

Nu är julafton snart slut. En annorlunda julafton på många sätt. Plus i kanten för alla julhälsningar jag har fått från oväntade håll, och för det rosa paketet på min bil som var till Elsa. Och ett stort plus för morgonen.

Minus blir det för att Elsa blev hysterisk när hon inte fick bita på en soppåse, och istället gick lös på mig. Resultatet blev ett schysst jack i pekfingret på ena sidan och en sprucken nagel på andra sidan. Det gör satans ont.

Till er alla!

God Jul!

Nope

Jag har inte tid att blogga. Jag umgås.

Puss!

Gårdagens hjälte, det är jag

Hoppsan, jag är hjälte! Trevligt!

Om några timmar är det jullov

Det är alltid lite extra trevligt att komma till jobbet sista dagen innan julsemestern. Precis som förra året stod en flaska vin, ett tänt ljus och en säck med 1,5 kg choklad på mitt bord. God Jul från chefen. Dessutom fick jag en helt galen överraskning "vid sidan om". Sjukt.

Jag tror det blir en bra dag idag. Det var kallt ute imorse, men en riktigt härlig morgon med alldeles röd himmel. Jag gick en promenad med Elsa och sprang en sväng på gymmet innan jag åkte till jobbet. Idag är årets mörkaste dag och ändå är tillvaron så ljus!

På minussidan är att min hemdator blev sjuk igår och att jag inte vet hur jag ska fixa det. KTH och datateknik i all ära, men inte fan lär man sig sånt man har nytta av till vardags. Om jag slänger ut datorn genom fönstret slipper jag åtminstone det eländiga surret från fläkten. Funderar på det.

Jag erkänner!

Jag har träffat värsta bästa killen. Han heter Jonas och orsakar totalt kaos. Jag är förtrollad!

Kom tillbaka, allt är förlåtet!

Jag vänder mig till det som tidigare bodde upp i knoppen, men som numera verkar ha checkat ut. Igår var det datorn som glömdes hemma. Imorse var jag på gymmet och sprang, och när jag kom till jobbet och skulle duscha insåg jag att påsen med mina vanliga kläder vackert stog kvar i hallen hemma.

Tack för det.

Jag är nu iklädd trosor från -97, bh från... nej just det, den brände vi på 70-talet, jeans som är tre nummer för stora, en sladdrig urtvättad tröja och ett par sköna tubisar. Jag är rätt het faktiskt...

Här är där där man är

Imorse glömde jag datorn hemma när jag åkte till jobbet. Att glömma den var förvisso irriterande, men att det dessutom kostade mig två extra svängar genom biltullen fick det att krypa ordentligt i fingrarna. Fast jag får skylla mig själv. Jag och mina gummistövlar har varit på resa i helgen och jag tror vi glömde klä på oss huvudet idag. Sweet. Dude.

Morgonstund

Igår: Marschaller i rondellerna och längs hela Sollentunavägen, både på morgonen och kvällen. Jag vet inte vem som låg bakom, men det var jättefint! Jag kände mig offentligt ompysslad.

Imorse: Gick en jättemodig promenad med Kroko. Vi trotsade alla psykon, knivmän och mördare och promenerade i skogen, även på de vägar som inte var upplysta.

Alltid: Använd reflex för helvete!! En människa som går i mörkret utan reflex syns i bästa fall 10 meter innan man passerar. Det är för sent. Reflexer är tuffa och räddar liv. Glöm aldrig det.

Långt, längre bort

Nu orkar jag inte mer. HELVETES JÄVLA MÖRKER!
Jag behöver inspiration och äventyr. Jag känner mig uttråkad och lam. Skulle vilja gå barfota på en strand, promenera i ett svagt duggregn längs en skogsstig eller över krönet på ett berg.

Om det är ångest att lägga upp julresor i april så är det nästan självplågeri att planera vårresor med blommor, båtar och solsken när det är nattsvart ute.

Pedro är frisk

Det kunde varit värre. Pedro har nu plåstrats om och är redo att tuffa runt på vägarna med mig igen. Skönt. Jag är nästan så glad att jag känner för att städa honom. Åtminstone torka bort leran från insidan av bakdörren.

Inga krusiduller

Glömde ställa klockan imorse, men vaknade tyvärr av mig själv tre minuter innan den borde ha ringt. Varför kan aldrig jag få försova mig så där på riktigt? Vem byggde in en klocka i mig?

För övrigt förlåter jag grisen för igår. Idag när vi åkte buss till jobbet satt hon stilla som en staty (nåja) hela vägen.

Julgranskula i ny design

Jag har ont i varenda kvadratcentimeter av min späda kropp och jag är så trött att jag skulle kunna somna mitt i en mening. Varför? Jag och Krokostuds har ägnat oss åt kollektivtrafiksåkande ikväll, för att komma till och från vår kurs. Det känns som om ansträningen har fått mig att utveckla hjärntumör.

Den förbannade luddiga lilla grisen slet och drog i kopplet, skällde i bussen, bet mig, bet mig igen, ylade, studsade, gnällde och for runt. Det var millimeter från att jag gjorde om henne till julgranskula. Till hennes fördel måste dock sägas att även om hon var betydligt jobbigare idag än senast vi åkte kollektivt till kursen så kändes hon aningen mindre stressad bland folk. Både framsteg och bakslag alltså. Men ändå. Jävla hund.

Mina axlar behöver massage och jag behöver en kram. Eller två.

Kan någon tända lampan?

Jag känner mig fortfarande inte helt återställd från i lördags (förbenade sprit!), men har ändå varit igång rätt bra idag. Mycket promenerande + ett förjävligt styrketräningspass. Inte ett sånt jag blir biffig av, utan ett funktionspass.

Tips: Om någon börjar blanda in en låda när du ska göra utfall eller en träpinne när du ska göra sit-ups så gör du bäst i att springa därifrån. Undvik också allt som har med att stå på ett ben att göra. Fy fan.

Och mörkt är det ute.

Inte ett av mina stoltaste ögonblick...

Det är svårt att gå från skogsvandrande gummistövelgumma till discodrottning och samtidigt behålla alla hästar i stallet. Var på fest hos Fredde och Jonas igår och hade det alldeles för trevligt. Tror det var Lillebrors drink som fick mig att spåra totalt.

Folk partajjade som vilda illrar, och som den smula ringrostiga partyprinsessa jag är så gjorde jag misstaget att försöka hänga med i tempot. Herregud. Jag ska byta namn till Fjorton. Fjorton Excalibur Supernova De M'neur.

Jag tror att jag gillar gummistövelsvarianten av mig själv bäst faktiskt. Mindre ångest och mera skog. Men fan vad snygg jag är!

Nya muppskor och flytt

Hela dagen har ägnats åt att flytta Erik&Sara från punkt A till B. Det var mycket saker att bära men allt var färdigpackat och extremt välordnat, så det hela gick som en dans.

Efter flyttandet åkte jag till Granngården i Arninge och reklamerade mina muppskor som börjat läcka in vatten. Tyvärr fanns inga nya kvar i min storlek så jag köpte ett par ullfodrade mer ordinära gummistövlar i svart istället. Att vara torr och varm om fötterna är fan viktigt.

Julfika

Gaouch. Julfika med reseledare och chaffisar på jobbet. Oändliga mängder av mormors kakor och lussebullar, tryffel och skumtomtar i lilla magen. Jättegott var det, och nu mår jag illa.

Salsa - inte bara sås

Igår var jag duktig. Gick på ett pass salsaaerobic med LinaLova och efteråt sprang jag en sväng på löpbandet. Aerobicen gick väl sådär, men det var i alla fall roligt. Att försöka vara graciös och dansant känns som en stor kontrast (och jävla utmaning!) för mig i jämförelse med styrketräning och löpning. Tror det är nyttigt. Efter träningen åt jag och LinaLova middag och snackade skit.

Har fortfarande inte packat upp min PS2, trots att jag till och med har fått låna ett spel av Steffe. Det är på gränsen till skandal, men tiden räcker inte till! Imorse gick jag upp 05:20, promenerade med Elsa 30 min och mötte min far vid Martin Ohlsson kl 06:30. Var på jobbet strax efter kl. 7.

Att jag ska gå upp ännu tidigare kan man väl ändå inte begära?

Jag vill inte...

Idag blev jag rädd. Skrämd på riktigt, inte på låtsas. Så nu tröstar jag mig med två chokladkulor från Lindt. Läskigt goda.

Det otäcka inträffade imorse när jag promenerade längs elljusspåren i Kista. Att jag är mörkrädd är ingen hemlighet. Inte heller att jag sen the arrival of Elsa har tvingats ut i den svarta soppan vare sig jag vågat eller inte. Elljusspåren är förvisso upplysta, men det gör bara skogen vid sidan om ännu mörkare.

När vi banade vår väg över det enda ställe längs vägen som inte är upplyst hördes ett skrik från skogen. Det kan ha varit ett djur eller det kan ha varit någon som slaktade en gris. Det kan också ha varit en människa som skrek i smärta och panik. Jag blev rädd. När jag såg att Elsa blev rädd och ville springa därifrån med svansen mellan benen blev jag inte direkt lugnare.

Tack vare min stora förmåga till självbehärskning nöjde vi oss med att gå till bilen i raskt promenadtempo istället för att rusa i vild panik. Även om panik var känslan jag hade. När vi kom till bilen formligen kastade sig Elsa in i baksätet, och jag in bakom ratten.

WRROOOM!

Är det värt det?

Hur definierar man vänskap? Hur vet man om den totala energivinsten är större om man fortsätter vara vänner eller om man låter bli? Ena stunden kan vänskapen ge så mycket, och nästa...

Det är ständigt hetsiga diskussioner, ständigt gnäll, ständig önskan, längtan, ifrågasättande. Oro eller svartsjuka. Jag blir frustrerad och irriterad. Känns aldrig som att jag når riktigt fram.

När jag känner mig som en tunn liten kvist med en allt för tung julkula att bära så inbillar jag mig att det finns tröst och stöd att få. Att jag går därifrån lite lättare om hjärtat. Men är det verkligen så, eller är det bara önsketänkande?

Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte...

Det går bra det här

Bilden ovan visar mitt personliga framgångsdiagram sedan jag började räkna points. Viktväktarna är bra grejer. Jag är inte alls seriös, jag äter fikabröd och god mat, och har ändå gått ner 2 kg på tre veckor. Att bara ha koll på vad som hamnar i magen gör underverk, eftersom det blir lättare att äta lite mer genomtänkt. Jag lider inte ens.

Äntligen!

Så länge har jag längtat efter en PS2 med Singstar. Mot alla ekonomiska odds har jag idag kommit ett steg på vägen. Äntligen! Nästa månad ska jag köpa Singstar med mikrofoner också, så att jag kan leka idol om kvällarna.

Jag måste antagligen leva på bröd och vatten fram till sommaren för att finansiera mitt köp, men det är det värt!

Första advent, amen

Igår eftermiddag var det KulturTub. Jag och mamma gick på Konserthuset och tittade på Lise & Gertrud's Julshow. Den var, precis som alla deras tidigare shower, mycket underhållande. De sjunger skitbra och har en skön positiv stil. Om alla människor var som de är när de är på scen vore världen en kul plats.

Idag har jag tvättat bil (äntligen!) och hund, samt promenerat en helvetes massa. Jag och Kroko har bråkat en del som vanligt, men jag tycker jag nog att vi gör vissa framsteg. Det är i alla fall det jag försöker tänka när det känns som att fingrarna ska krossas i hennes krokodilmun.

Muljust mukom

Ni kan sluta smyga nu. Från och med idag är det tillåtet att dricka julmust. Som ni alla vet är julmusten portförbjuden i alla hem fram till 1 december (eller första advent om den infaller innan 1 dec). Om man t ex äter julbord under november kan man dock ansöka om julmusttillstånd, vilket brukar beviljas.

Gå och häll i dig must nu. Det ska jag göra!