Hälsningar från Kungen!

Idag äter jag lunch med BNI, annars hade jag kunnat tänka mig en fädigmat eller något fån fiskdisken på ICA Lunden. Kungen har tydligen praoat där. Och idag fyller han år. Grattis.

Nu vill jag ju inte sälja!

Jonteskrutt och jag hängde i min lägenhet hela kvällen igår och städade, stylade och målade några lister samt loftsängen en extra gång. Det blev jättefint allting, så nu vill jag inte sälja. Väldigt ljust och stilrent.

För övrigt är jag mäkta trött på människor som lite överlägset berättar för mig hur lång erfarenhet de har av sitt arbete, och därmed underförstått antyder att jag är en liten snärta som inte har en aning om hur saker och ting fungerar.

Upprepade fiaskos

Usch, dålig dag.

Killen som målade min lägenhet ringde imorse och sa att han hade glömt värdefulla penslar i min lägenhet. Synd, sa jag, för de ligger i en container nu. Han hoppades att jag skojade men det gjorde jag inte. Lyckas man glömma dem i en helt tom lägenhet får man på något sätt skylla sig själv. Min fd bostad är inget penselgarage.

Väl på jobbet hittade jag presenterna som jag och Jontegull köpte till mina brorsbarn när vi var i Hongkong. Det betyder antingen att jag inte träffat småkillarna sen i januari, att jag helt enkelt glömt bort presenterna eller i värsta fall båda delarna.

På lunchen flyttade jag och Duds en soffa till lägenheten och försökte skruva ihop loftsängen, men lyckades bara nästan. Var för hungrig för att inte ge upp vid motgången. Skulle flytta två bokhyllor till kontoret från förrådet men tog fel nyckel med mig så vi struntade i det.

Som härlig avslutning så pratade jag just med en galen representant för en ö i ytterskärgården, som tyckte att vi skulle ordna resor dit. Resorna skulle bli dubbelt så dyra med hälften så mycket innehåll som våra andra resor, och helt riktigt så tyckte hon att min attityd till det här kanske inte var den rätta. Jag är glad att vi inte kommer jobba ihop, men mindre glad över att jag under samtalet fick en sprängande huvudvärk som inte gick över när vi la på luren.

Ikväll ska lägenheten homestylas, vilket tyvärr krockar med ett informationsmöte på Märsta-Sigtuna BK om en utbildning av räddningshundar nu i vår. Elsa är kanske inte är av rätta virket, men det vore ändå kul att gå på informationsmötet.

En intensiv helg

Det har varit full fart hela helgen!

Fredag: Middag på Professorn och sängmålning med vänner i gamla lägenheten. Nu är sängen vit och fin och kommer smälta in med väggen så att den blir helt osynlig. Sängen alltså, inte väggen.

Lördag: Jontan på alla fyra i gamla lägenheten för att lägga nytt golv i kök och hall. Resultatet blev snyggt! Själv minglade jag med B-kändiseliten ombord på Baltic Queens jungfrufärd, tillsammans med en mycket trevlig trädgårdsdesigner/trädgårdsresearrangör och hennes sällskap. På kvällen målades sängen ytterligare, plus några lister och en tröskel. Balkongen fixades också.

Söndag: Gymträning med M&D resulterade i träningsvärk. Därefter ut i solen för kurs i tävlingslydnad på Ekhagens hundskola under några timmar. Efteråt kändes det som att jag fått en överdos av sol, hade svår vätskebrist och var fruktansvärt hungrig. Det var inte med lätta steg jag styrde kosan mot gamla lägenhetens förråd och en utrensning där. Mycket åkte i alla fall i containern, och det kändes som om jag slängde halva mitt tidigare liv och massor av minnen. Men jag tror det går över.

Idag: Blev det sovmorgon medan jag inväntade golvsliparen från Rådjursgolv. Han dök upp vid 10-tiden och sliter nu för fullt i lägenheten. Alldeles snart måste jag åka tillbaka och lösa ut honom, så idag blir det inte mycket arbete gjort.

Lugnare bananer

Livet känns lite bättre just nu. Kenthaboy är tillbaka på jobbet, Cribban hjälpte till att släcka mina värsta bränder och lägenheten kommer snart vara tiptop tack vare mina hjälpsamma vänner och underbara snuttegull.

Och solen lyser! Löjligt!

Godkänd tentamen

Igår gjorde Elsa och jag tenta i agilitygrundkursen på brukshundsklubben i Kista, som vi har gått under våren. För att få gå nästa kurs måste tentan klaras.

Det var fyra lydnadsmoment - inkallning, inkallning med störning, samtidig inkallning med andra hundar samt passivitet - och tre agilitymoment - kontaktfält, slalom och torrhandling.

Elsa skötte sig utmärkt bra genom hela provet, och det kändes som en jättebra "tävlingsträning" eftersom jag var lite nervös. Dessutom passade vi på att öva lite platsliggning medan de övriga tentade, och trots att det var hundar och folk överallt så låg Elsas haka i backen, om än i mycket korta pass.

Mina drömmar baseras på en verklighet

Nya Zeeland var en dröm för mig. Jag har alltid haft en längtan att uppleva naturen, att klättra över en kulle, att vandra, att se fantastiska vyer där snötäckta berg går ner i sjöar som omringas av växtlighet och färggranna blommor.

Innan jag åkte till Nya Zeeland fanns allt det här bara i min fantasi, i mina drömmar. Men plötsligt har det fått en verklig bas. Jag har upplevt allt det där jag drömde om. Jag har sett hur fantastiskt det är i verkligheten!

Och jag längtar tillbaka. Känslorna är blandade när jag tänker på det. En del av mig är lycklig över att jag fått uppleva det, en del av mig är ledsen över att jag aldrig kan få tillbaka samma upplevelse igen och en del av mig längtar bara tillbaka så att det känns som om jag ska bli galen!

En helt vanlig riddare på väg till jobbet...

Vem ska du vara imorgon?

Matupplevelser (vi glömde pizzaslicesen och glassen)

I lördags morse intogs mitt och Jontans hem av rekordmånga små elaka dvärgar med tillhörande föräldrar. Det var brunchtajm. Tanken var att importera vla från Holland och bjuda på, men vi stötte på patrull och fick sy ihop brunchen på annat sätt. Kanske var det tur.

Trevligt var det i alla fall och maten blev god. Våfflor var en höjdare på den här typen av tillställning, trots att jag blev golvad av en extra god våffla med nutella - jordgubbssylt - grädde.

Efteråt åkte vi ut till Ingarö och hälsade på Jonas kusin och på kvällen blev det indisk mat och bio (Watchmen, 3 tulpaner).

Även igår var temat mat, då vi bjöd företagets reseledare och chaufförer på vårmiddag på Claes på hörnet. Gemytlig restaurang med alltid lika god mat och bra service.

Kenny Begins

Oooo! Jag har ju glömt att berätta om min och JG's romantiska biodejt i måndags. Vi åkte hastigt och lustigt till Kista och såg Kenny Begins på bästa sändningstid! För att smälta in bättre hade vi behövt låna ett barn i 10-årsåldern, men filmen var faktiskt rolig. Jag trodde det skulle bli Mr. Bean-ångest men det blev det aldrig. Det var bara kul. Heja Johan Rehborg!

Idag är det glatt!

Galet!

Jag är redan på jobbet, jag har inga möten idag (annat än BNI-lunch) och jag har inget inbokat ikväll. Det är med andra ord så att jag kommer kunna jobba en HEL dag idag och dessutom kanske umgås lite med JayGull ikväll! Det känns helt briljant!

Igår tränade jag och mitt fantastiska lilla bruna stycke med Sofia&Simba i Stora skuggan. Först fick jag hjälp av Sofia med tävlingsträning och genomgång av alla moment i klass I. Några sneda sättanden i fotgåendet, ett extra steg i ställandet och en släppt apportbock, men i övrigt var hon lysande med otroligt bra fokus! Jag har haft lite problem med att hon varit långsam vid inkallningen senaste tiden, men igår sprang hon som en dåre igen!

Vi har även gjort framsteg med rutan. Igår provade jag att ibland köra utan target och det gjorde ingen skillnad för Elsa. Det fick fort och blev rätt ändå! Det är så himla roligt!!

Stress, press och tristess

Hej hej, hallå dagboken!

Det har varit hemska dagar, de senaste. Jag stressar ihjäl mig på jobbet och hinner inte alls med det jag borde göra. BNI är dessutom en fantastisk källa till stress. Jag har lite snabbt och lätt räknat ut att jag lägger mellan 5 och 10 timmar på BNI varje vecka, förklätt i trevliga möten med de andra i teamet. Problemet är alltså att jag jobbar mindre, i syfte att få mer jobb, och resultatet blir att jag inte alls hinner med. Bakvänt!

Mest irriterande är att kvaliteten på mitt arbete blir så låg när jag är stressad, och det ger mig ångest och dåligt samvete.

För bara några dagar sen var jag världens lyckligaste person, allt var bra, och jag var frihet i en liten ask! Nu är verkligheten över mig som ett stort svart skynke och allt känns bara piss! Stress, press och tristess.

Men, som vanligt lyser det alltid en sol bakom molnens gråa skugga. Solen stavas E-l-s-a, min underbara lilla sockerbit! Hon börjar återvända från psykoland, där hon befann sig under löpet, och jag tycker att träningen går riktigt bra nu.

Förändrade!

Så var vi hemma igen efter grymt bra dagar i Amsterdam. Vädret var härligt och Världens Bästa Älskling är verkligen just precis det. Tankar som "Wow!" och "Shit, är det där verkligen min pojkvän?" dyker upp i huvudet när jag tittar på honom. Vi passar varandra som grädde och chokladmousse och det är inte svårt att se varför:

Mors och godbajs!

Idag bär det äntligen av till Amsterdam igen! Det var ett tag sen jag var där sist och varje år har jag längtat tillbaka. En underbar stad!

Om (när) jag blir snuskigt rik i framtiden så ska jag chartra ett plan och flyga dit alla mina vänner så att de också får se och uppleva kanalerna, den avspända stämningen och alla mysiga små gator. Sannolikt skulle vi också ta en tur ut till Zandvoort och tillbringa en dag på den långa, härliga sandstrand och sen äta middag med utsikt över havet och se solen gå ner.

Men först ska jag alltså dit med Världens Bästa Älskling och kolla så att allt finns kvar.

Jättefin kväll med världens bästa kelpie!!

Vilken härlig träningskväll!! Sol, ljust länge och vår i luften!

Tränade med Sofia&Simba borta vid Stora Skuggan och Elsa var så jäkla duktig! Peppad till tusen, fokuserad och energisk. Vi övade inkallning med ställande, sidoförflyttningar och att springa snabbt och trampa på en target och hon gjorde allt jättebra!! Har även börjat lite med fjärrdirgeringen som är svår och kommer ta lååång tid, men det kommer inte vara omöjligt. Känns som att hon har bra förutsättningar för att kunna få till det.

Jag älskar att träna med Grisen när hon är som hon var idag. Hon vill så mycket och kämpar så hårt, och allt jag ber om gör hon med vad som ser ut att vara ett leende på läpparna. Min fantastiska lilla luddboll, vad underbar hon är!

Tidigare idag passade jag dessutom på att anmäla oss till en ny tävling, så nu gäller det att jag tar tag i platsliggningen så att vi får ordning på den. Mycket hemmaträning i trygg miljö först, och sen ut bland folk, fä och hundar. Nu ska vi f-n få till det!

Bussförarna är idioter!

Igår träffade jag Pelle-Paljett för första gången på väldigt länge. Med risk för att låta förvånad, fast jag inte är det, så var det riktigt jättetrevligt! Han verkade må bra och vara tillfreds med livet, och det gjorde mig glad! Han är verkligen en genomgod människa (även om det känns lite omodernt att kalla någon god) och förtjänar ett långt och lyckligt liv!

På vägen hem höll jag på att dö, eftersom bussförarna i Stockholm är idioter. Under färden satt jag och bad för mitt liv samtidigt som jag höll i mig för att inte välta i svängarna. Chauffören ignorerade en stackare som flämtande sprang för att hinna med bussen vid Sveaplan. Istället tryckte han lite hårdare på gasen och passade på att köra mot rött.

När jag klev av bussen på Bergiusvägen, med hjärtat i halsgropen, pinnade jag på för att hinna före bussen över vägen. Gick över gatan ungefär en meter före övergångsstället och plötsligt har jag bussen i nacken. Han var på fullt allvar på väg att köra på mig, och hänvisade genom sitt öppna fönster till att jag inte gick på zebraränderna. Vilken jävla idiot! Inget kan inbilla mig att denna galenpanna någonsin kommer att bli en trevlig och ofarlig medtrafikant. Fifaen. I finkan ska han.

Jag gjorde min samhällsliga plikt och ringde SL's kundtjänst. Har inte särskilt stora förhoppningar om att någon kommer att ta upp händelsen med chauffören, men jag har i alla fall sagt ifrån.

Regn!

Typiskt att det regnar när jag och Elsa ska vara ute i Stora Skuggan på kurs flera timmar. Morgonpromenaden imorse antydde att det skulle bli en fin dag, men jag blev lurad.

Det var för övrigt en faslig trafik i skogen vid 07.30-tiden imorse. Tror vi mötte minst fem personer på vår runda, vi som annars aldrig brukar möta någon så tidigt. Våren får folk att agera märkligt!!

Vårfix på balkongen!

Alla i familjen tycker inte att det är en bra idé att sätta upp balkongskyddet igen...

Första pris och andra plats!

Grattis Sofia och Simba som gjorde ett jättesnyggt program i lydnadsklass I idag på Märsta-Sigtuna BK. Totalpoäng 187 gav 1:a pris och en andraplats, bara 2 poäng efter segraren!

Bra jobbat!!

Gäst i KulturTuben

Igår var det KulturTubs-event på Stadsteatern med Birgitta Egerbladhs "Stor och liten". Kvällen till ära hade vi bjudit in en gäst, Jonas, i vår annars slutna kulturförening. Fiasko är ett ord som dyker upp i huvudet när jag ska försöka sammanfatta kvällen. Föreställnigen var inte bra. Tyvärr. Jag fick panik i andra halvlek och undrade hur i hela h-vetet jag skulle härda ut!

Kanske hade betyget blivit högre än 1,5 tulpaner om jag varit lite piggare och mer mentalt stabil än vad jag känner mig. Det råder fortfarande något slags kaos, men en hel del lättade idag när jag stämt av sista gången inför ... men va fan!!

MOUSE IN THE HOUSE! Precis nu! Vid diskmaskinden!! Three blind mice! En livs levande! Herregud, vad gör jag nu? Musinvation i lägenheten! KAOS! På riktigt.

aja.. stämt av sista gången inför fjäderfäresan i helgen i alla fall. Jag hoppas allt lugnar sig nu för jag är trött på att ha ont i magen över att behöva gå till jobbet.

En jävla mus alltså... helt sjukt...

Det är sol i en minut, och vad händer?

Fästingarna kommer.

Jo, det är sant.
Otäck, svart och liten kröp den i min nacke.
Jag ville att den skulle dö men jag tappade den på golvet.
Nu kanske den angriper en kollega.

Vi måste fly.

Pimpat avgasrör ett minne blott

Så var avgasröret på Pedro bytt, med hjälp av Jontans kunskap och muskelstyrka. Att byta ett avgasrör är teoretiskt sett en baggis, men att skruva rostade bultar kräver sin man.


Nu smyger vi fram längs gatorna igen.

Det är inte kul att gå upp på morgonen...

... så stressad känner jag mig.

Det finns en gräns då det slutar vara kul att ha mycket att göra.

Det är väldigt, väldigt mycket att göra på jobbet just nu. Bara en sån sak som att hålla ordning på 250 personer som ska ner till Hornborgasjön och titta på tranor suger musten ur mig. Min kollega är dessutom sjukskriven så jag har alla hans arbetsuppgifter att tänka på. Och mina egna som inte handlar om de eländiga fågelfäna.

Sen är det BNI. Det har varit jättepositivt på många sätt och många nya bra idéer hotar att spränga mitt huvud, eftersom jag inte hinner ta dem vidare. Men det är också många nya människor att lära känna, utbildningar att gå på, möten att förbereda osv.

Senaste veckan har det dessutom, förutom möten med BNI, varit så mycket privat med tandläkare, träning, hundkurser och mäklare att jag knappt har varit på jobbet. Och att inte vara på jobbet ger mig inte mindre att göra eller får mig att känna mig mindre stressad.

All stress och min intensifierade träning gör mig dessutom väldigt trött och att sova 8 timmar räcker inte för mig just nu. Jag behöver sova mer, men när ska jag få tid?? Jag försummar redan världens bästa älskling och det känns skit eftersom han går runt och är fantastisk precis hela tiden! Elsa blir också en smula försummad men hon löper nu och är ännu tröttare än vad jag är.

GAAH!!

Hektiskt liv

Igår var en lätt hysterisk dag i min värld.

Ett möte med Madelen som driver en italiensk delikatessbutik började dagen kl. 07:45. Därefter åkte jag direkt och träffade Jonas på Designstationen för att lära mig mer om det företaget. Sen var det BNI-lunch där jag hade en intressant gäst som driver ett hälso- och friskvårdsföretag med mig.

Från lunchen var det raka spåret hem för att träffa en mäklare. Sedan långprompe med Elsa och lägenhetsstädning inför kvällens våffelparty. Våfflandet slutade inte helt oväntat med något för många våfflor i magen och när jag vaknade imorse kände jag mig nästan bakis. Sylt- och gräddbakis.

Av kombinerade hälso- och miljöskäl valde jag därför ställa bilen hemma och promenera till jobbet. Här har det också varit fullt ös sedan imorse och att blogga är egentligen inget jag har tid med.

Så jag slutar nu.

Huvudet lite högre

Igår eftermiddag nollställde vi räkneverket, jag och Elsa. Vi börjar helt enkelt om, och detta med en ny insikt. Jag har kommit fram till att lilla Fladder är lite nonchalant, och att jag helt glatt släpper igenom alldeles för mycket.

"Oj, ingången blev sned! Jamen hon sitter ju ändå vid min sida! Bra gjort, Elsa!"

Så Grisen behöver aldrig riktigt koncentrera sig till 100%, för det slutar ändå med nåt kul. Hon får nästan belöning för att hon finns!

Igår på promenaden hem från jobbet så testade jag lite fotgående och vändningar på stället enligt min nya princip. Perfekt placering och koncentration, annars ingen belöning. Samma sak nu på morgonen. Och det funkar! Ett par matta försök först, sen kändes det som att hon började anstränga sig och fundera över vad det var jag bad henne om. Det var roligt att se!

Hon kanske behöver en större utmaning än vad jag har gett henne, och att bristen på det har gjort att hon hellre svansar runt och larvar sig än fokuserar på mig. Jag vet inte hur det här hade kunnat hjälpa mig på tävlingen i söndags, men möjligen hade hon inte noterat det som skrämde henne om hon istället hade ägnat all sin uppmärksamhet på mig - världens roligaste matte!

Inte bra på nåt

Gårdagens fiasko fick mitt självförtroende att gå i botten med en hög smäll. (En smäll som Elsa blev rädd för. Rädd för allt. Varför?)

Jag känner att jag aldrig blir bra på nånting. Jag var aldrig annat än en hyfsad ryttare, en okej handbollspelare, en medioker mottagningsansvarig. Jag är inte bra på matte, inte på programmering eller språk. Jag blir inte stark och inte snabb, oavsett hur mycket jag tränar. Jag är uppenbarligen inte någon bra hundtränare och blir tråkigare och tråkigare som person.

Jag känner massor av människor men har få nära vänner. Är trött om kvällarna och vill aldrig dricka sprit längre. Jag lägger massor av energi på att utveckla mig men kommer ändå aldrig framåt. Och min rumpa är stor trots att jag promenerar i timmar varje dag.

Någon gång skulle jag bara vilja känna att det finns något som jag är riktigt bra på. Som folk pratar med varandra om och säger att "ja, den där Sofia, hon är duktig!".

Vem är jag egentligen? Och vad är min grej i livet?
Sjung för mig, Orup!

Är inte särskilt bra på fotboll
har aldrig hoppat över häck och vattengrav
har inte den fysiken i praktiken är jag ganska svag
är inge vidare på kortspel
jag tycker inte om när hästar springer
det kostar allt för mycket i mitt tycke
vem bryr sig vem som vinner

Men det finns saker jag gör
ingen annan man skulle ha kraft att orka med
finter och trix ingen annan kan
kom hem till mig så får du se

Jag är en jävel på kärlek
jag är en jävel på att kyssa pojkarna
jag är en jävel på kärlek
och det finns ingen som kan slå mig på fingrarna där

F som i Fiasko

Idag var det tänkt att jag och Elsa skulle göra vår tävlingsdebut i lydnad, och på sätt och vis gjorde vi väl också det. Men den blev inte riktigt som jag hade tänkt.

Började värma upp lite innan platsliggningen och Elsa var glad och pigg. Kanske inte sitt bästa jag, men ändå helt okej. Någonstans mellan denna uppvärmning och lottningen av startordning hände något och jag har ännu inte kommit på vad.

Elsa blev jättenervös, hade svansen mellan benen och ville bara springa och gömma sig. Till slut satte jag henne i bilen för att hon skulle få lugna ner sig. Detta fick till följd att vi höll på att missa vår platsliggning, eftersom samlingen inför den av någon anledning hölls på en annan plats än för övriga. Jag måste helt enkelt missat informationen.

När jag lagt henne på platsliggningen låg hon och skakade ungefär 30 sekunder innan hon, inte helt oväntat, reste sig och sprang hukande av plan med svansen lågt och öronen rakt ut. Hon såg så ynklig ut!! Jag kopplade henne och stod kvar bredvid planen men hon drog bara och ville därifrån. Så jag bröt tävlingen direkt eftersom allt annat kändes poänglöst (precis som vårt första moment ju redan blivit).

Efteråt kände jag mig jäkligt besviken och ledsen. Det blev ju verkligen inte som jag tänkt mig. Jag måste försöka fundera på varför det blev som det blev, vad som hände, hur jag påverkade Elsa och hur vi ska undvika att detta händer igen.

Sofia och Simba körde i alla fall genom sitt program men inte med något lysande resultat. Planen var blöt och geggig och man såg på Simba hur äckligt han tyckte det var att behöva gå där. Han ville inte sitta och inte ligga på hela programmet och poängen blev tyvärr därefter.

Stämningen i bilen hem var väl kanske inte den bästa, men nu får vi väl försöka ta nya tag. Fast det som känns mest lockande just nu är att bara lägga ner allt vad hundträning heter.

Prao

Medan jag roade mig på TUR-mässan gjorde Elsa praktik på Unibet. Hon fick vara där på villkoret att hon inte skulle spela bort alla sina tuggisar på Crazy Lucky Frog eller Greyhound racing.

På Unibet blev hon väl emottagen och eftersom hon påminner om Simpsons hund så kallade de henne för Santa's Little Helper.

Här är Elsas dag i bilder:

Om man missköter sig får man sitta i snöre.

Grisen vill leka och Unibettarna säger inte nej.

Av lek och spel blir man trött.

Vilar ut efter en rolig och lärorik dag!

På TUR i Götlaborg

TUR är en turistmässa och resan var naturligtvis i tjänsten. Fick träffa lite skön turistbyråpersonal, skaffade ett par nya kontakter och fick inspiration till nya resmål. Fick dessutom storstryk av Svenska mästaren i armbrytning i Noras monter. Deras "tre små gummor" var vardera juniormästare, svensk mästare och världsmästare i armbrytning.

Förlusten är alltså inget jag skäms över eftersom hon dessutom utan att ens ändra nyans i ansiktet bröt ner även min far, som i sin tur var högröd i ansiktet av ansträngningen...

På hemvägen från Göteborg blev det glasspremiär av nya Magnum. Jag provade Chocolate Temptation, chokladglass med små bitar av belgisk vit choklad, överdragen med mörk belgisk choklad. Allt förpackat i en lyxig liten låda som gjorde det ack så enkelt att plocka fram sin glass. Bara lådan var värd de 5 extra kronorna den kostade, men glassen var betydligt mindre än en vanlig Magnum.


När jag kom hem promenerade jag först med Elsa och sen sprang jag 5 km på årsbästa! Heja mig!

Ny kompis i familjen

Jag har en glad nyhet!

Vi är sedan igår fyra stycken i familjen Demnert-Gustafsson. Tyvärr är den fjärde medlemmen inte en tussig liten kelpievalp med vassa tänder, vilket jag helst hade hoppats på. Nej, vår nya vän är från yttre rymden och ser ut som ett ufo. Han heter Ruby och är en Roomba iRobot 560, en sladdlös programmerbar dammsugare.

Det var med stor fascination som vi såg Ruby undersöka sitt nya hem igår. Elsa ansåg honom vara en direkt fiende och visade tydligt att hon inte tänkte lita på en sån konstig manick. Att hon är orsaken till att han har fått flytta in har hon ingen förståelse för.

Hur som helst så är Ruby en alldeles lysande pryl. Han tuffar runt slumpmässigt i rummet och suger i sig allt skräp han hittar. Efter ca 20-25 minuter byter han rum och städar det lika fint innan han slutligen åker och lägger sig i sin dockningsstation. Och detta gör han varje dag om vi ber honom.

Välkommen i familjen, Ruby!

Yes!

Igår gick det äntligen bra med träningen igen! Elsa var jätteglad och fokuserad och det smittade av sig på mig. Det var skitkul! Hon klarade till och med det svåraste av allt - platsliggningen - två minuter trots att Simba skuttade runt på planen bredvid och en annan hund passerade skällande bredvid henne på ca 5 meters avstånd. Min duktiga tjej! Och inte drog hon benen efter sig vid inkallningen heller som hon gjort senaste dagarna.

Nu betyder ju det här på intet sätt att saken är biff inför söndag. Trots upprepade förmaningar på de kurser jag har gått om att man måste tävlingsträna så har jag varit dålig på det. Vi har mest gjort ett moment i taget och sen belönat. Kanske är det så att oavsett hur många goda råd och idéer man får så måste man göra sina egna misstag för att lära sig.

Il Divo, mamma och jag

Igår var hela KulturTuben (jag och mor) på konsert med Il Divo i Globen. Minnet från deras senaste besök var mycket positivt, då jag skrattade nästan hela konserten eftersom publiken var som galna!! Ni kan läsa om det eventet här.

Konserten igår var inte lika rolig. Il Divo kändes vassare förra gången och det var betydligt bättre drag i publiken då. De totalrepeterade gossarna sjunger naturligtvis helt fantastiskt, men allt känns väldigt inövat och ospontant. Det blir lite tråkigt i längden. Jag är dock ganska säker på att de som betalat 3500 kr för sin biljett var nöjda. Scenen omringade deras platser och snygg-Il Divosarna gick runt där och tog publiken i hand samtidigt som de mottog rosor, trosor och små nallar.

Jag kunde också konstatera att genomsnittsbesökaren på konserten igår var ca 45 år och lite tjock.


På bilden ovan eldar Il Divo, som syns som fyra ljusa pluppar i nederkant, stora projicerade bröllopsklänningar. Like you do.

Jag har vunnit!

Det var bara jag som lämnade in förslag... hehe

Tragiskt fiasko för Måns

Igår firades Melodifestivalen hemma hos oss med för kvällen framtagen tv, middag och singstar tillsammans med Mikke&Greta och Gunnar&Malin&TheIvar.

Själva melodifestivaleventet blev tyvärr fiasko, precis som singstartävlingen "pass the mic" blev för team MJS. Två gånger. Vi var nära hela tiden men räckte inte hela vägen...

Men den här festivalen. Inte för att jag tycker att vinnarlåten var direkt dålig, men jag hade satsat alla mina stenkulor på Måns. Gulle-Måns. Han är ju bara såå söt!! Frikort! Som reserv hade jag Caroline af Ugglas, med hopp om att våra tavlor hade stigit i värde om hon vunnit. Dessutom var låten bra.

Nu blev det istället pop-opera och det är ju ändå på tapeten just nu. Imorgon intar nämligen Il Divo Globen och KulturTuben kommer naturligtvis vara där och bevaka evenemanget.

För mig väntar nu kvällsmat och en bok. Känner mig lätt kräkfärdig efter två små "semlor" med nutella & vaniljkräm istället för mandelmassa hemma hos Karin, men jag borde äta något som inte bara består av socker. Elsa är helt färdig och har tokdäckat i soffan bakom ryggen på mig.

Inte överens

Igår var jag och Jontan och tröstade mig med en riktig tjejfilm - "Dumpa honom". Av mig får den 4 tulpaner. Kanske var den egentligen bara värd 3 men det var en för dagen perfekt film. Jävla Aron.

Snuttegull gav filmen blott 2 tootsies, men jag såg att han skrattade upprepade gånger så jag tror han lägger sig lågt för att vara ball. Det var verkligen en tjejfilm.

Nästa gång ska vi se Watchmen. Också tjejfilm.

Pudelmamma och arrogant satmara

Jag och Elsa har just gått en trevlig skogspromenad i solen. Under denna promenad träffade vi tre hundägare som också var ute och njöt av det fina vädret. Eftersom Elsa är som hon är, dvs. överförtjust i andra hundar, försöker jag undvika att hon får leka med okända hundar när vi är ute. Det räcker gott att hon får leka när hon träffar sina "kompisar".

Vid två av de tre mötena var allt glatt och hundägarna förstod helt och fullt när jag sa att jag inte ville låta hundarna hälsa, eftersom jag och Elsa jobbar på hundmöten.

Den tredje tanten var dock en av de värsta satmaror jag har mött. Hon hade två glada pudlar med sig som ångade runt som vildar i skogen. Elsa var kopplad och hundarna for runt henne. Jag bad lite snällt damen att inte låta sina hundar springa fram till oss, men det var helt utan gehör. Hon var så arrogant och otrevlig att jag sällan sett på maken. Ville jag träna min hund fick jag minsann göra det någon annanstans, och hon var så trött på att folk sa till henne vad hon skulle göra med sina hundar... Man blir nästan mållös.

















Jag vill därför avsluta denna fredagseftermiddag med att önska denna fantastiskt otrevliga tant all världens olycka. Jag hoppas hon halkar i skogen, slår sig illa och blir liggandes länge i en kall och blöt snödriva. Helst tills det blir mörkt. Jag hoppas hennes livsglada hundar får en ny matte som kan matcha deras humör bättre och att surf...an förblir hundlös resten av sitt liv. Amen.

Roses are red

Igår var det agilitykurs för mig och Elsafladder. Jag tyckte hon var duktig även om vi uppenbarligen har problem med kvarsittandet. Hon reste sig upp vid första lämnandet tre gånger i rad. Måste motarbetas snarast!

När jag kom hem stod en ros på bordet och väntade på mig.
Lyckliga jag!

Dålig träning och bra träning

Vi börjar med den dåliga träningen. Det var igår. Var jätteladdad för att lydnasträna i Kista på eftermiddagen. Vi var ett helt gäng som skulle träffas och jag hade helt klart för mig hur jag skulle lägga upp träningen.

Pannkaka, det var vad det blev. Elsa var helt ofokuserad, så kär i Simba att hon inte kunde släppa honom med blicken och mer intresserad av allt annat i hela världen än mig. Så det blev inte så mycket av vårt träningspass. 1½ vecka kvar till tävling... haha.

Ett bättre träningspass var det imorse på gymmet. Duds köpte träningskort och vi körde stryketräning en timme. Kändes att det var länge sen för mig och det syns framför allt på vikterna. Jag klarar typ hälften av vad jag gjorde när jag tränade regelbundet, och ändå var det extremt jobbigt. Planen är i alla fall att komma igång igen, och att samtidigt få fart på båda mina föräldrar så att deras liv blir långa och hälsosamma.

Alltid snö på tisdagar

Hela veckan är det tö, men på tisdagen kommer snö. Det är ta mig fan ofelbart. Det är lätt att komma ihåg att det alltid snöar på tisdagar, eftersom det är dagen då jag springer till jobbet. Idag var det extra vidrigt eftersom det blåste ettrig blötsnö rätt in i mina ögon.

Till saken bör sägas att jag egentligen hade alibi för att slippa springa idag. Höll nämligen på att dö inatt. Drömde en dröm där jag och Malins man Ola höll på att dammsuga ett gammalt hus. Dammsugaren funkade dåligt och vi insåg att det var sork i röret. Sorken bestod av en militärgrön/gul strumpa. Sedan vaknade jag och insåg att jag också hade sork i pumpen.

Det kändes som om något fastnat i bröstet på mig. Det spände och värkte och jag hade svårt att andas. Försökte dricka vatten, sträcka på mig och harkla mig, men inget fungerade. Eftersom jag blev rädd så spände jag mig också, vilket sannolikt gjorde saken värre. Trodde aldrig att jag skulle kunna somna om, men jag tvingade mig att sluta tänka att jag fått en hjärtinfarkt (på höger sida). När jag lyckades slappna av somnade jag i alla fall till slut.

När jag vaknade mådde jag bra igen.

Ny hylla och skärmvägg

Idag har projekt Ljudisolering avslutats på jobbet. Mellan mig och Kenth står nu en tjock, grå skärmvägg, klädd med två hyllor. Tyckte först inte att det blev någon skillnad, men skarpa tester har visat att jag numera faktiskt hör vad kunderna säger i telefon. Dessutom blev det ordning och reda på mitt skrivbord av bara farten.

Det nyttigaste jag har gjort i lydnadsträningsväg

Igår var jag och Elsa på tävlingsträning i på brukshundsklubben i Kista. Det var upplagt för att var så likt en tävling som möjligt och jag försökte ha inställningen att det var en riktig tävling. Dock fick man göra om moment som hunden misslyckades med samt belöna under programmtes gång.

Elsas uppladdning var kanske inte den bästa. Hon kräktes två gånger under natten och andra gången fick hon upp en liten benbit. På morgonen var hon precis som vanligt så jag bestämde att vi skulle ställa upp i "tävlingen" ändå.

Maxpoäng för Lydnadsklass I är 200 poäng. Beroende på hur många poäng man får kan man bli tilldelad 1:a, 2:a, 3:e eller 0 pris. 0 pris får man om man inte ens kommer upp i 100 poäng. Det var ingen poängbedömning på träningstävlingen, men jag räknade i efterhand ut att vi skulle hamnat på drygt 85-90 poäng. Så bra gick det för oss.

Platsliggning: Hundarna läggs med 5 m mellanrum, förarna ställer sig 20 m framför hundarna som ska ligga kvar, stilla i 2 min. Efter ungefär 1 min satte sig Elsa upp och jag fick avbryta.

Tandvisning: Ett av våra sämre moment. Tävlingsledaren ska titta på hundens tänder medan hunden sitter vid förarens sida. Elsa som inte gillar detta skötte sig ypperligt. Full poäng!

Linförighet: Hunden ska gå fot och i programmet ingår diverse svängar, halter och helomvändningar. Eftersom ordinarie planen var hal som en skridskobana var vi på en liten specialgräsplätt med kort gräs på ena delen och ängsgräs på andra. Under den del av fotgåendet som hamnade på ängen fick jag i prinicp dra fram Elsa. I övrigt gick det väldigt bra.

Läggande under gång: Hunden ska gå fot och på kommando lägga sig snabbt ner medan föraren fortsätter gå. Föraren stannar sedan efter 10 m och återvänder till hunden. Trots säkert fyra försök fick jag inte Elsa att lägga sig överhuvudtaget.

Inkallning: Hunden lämnas sittande och föraren stannar ca 20 m från hunden och kallar in den. Här reste sig Elsa vid första försöket att lämna henne. Andra gången satt hon kvar och kom när jag ropade, men det var inte alls med det tempo jag vill ha. Travade sista metern mot mig.

Ställande under gång: Som Läggande under gång fast hunden ska stå istället för ligga. Elsa tog något steg efter mitt kommando och satte sig när jag ställde mig bredvid henne, innan jag hann säga sitt.

Apportering: Hunden ska på förarens kommando gripa en träapport och hålla den i 5 sek. På förarens kommande släpper hunden apporten. Det här har vi varit lite dåliga på att träna på, men till min förvåning så klarade Elsa just det här momentet. Hon fick inte världens bästa grepp om apporten och hon "höll på" lite och rörde huvudet, men hon tuggade inte på apporten.

Hopp över hinder: Hunden lämnas sittande framför hindret, föraren går till andra sidan och kallar sedan in hunden. Det här är Elsas absolut bästa gren. Hon älskar att hoppa och jag kan skicka henne över hindret på säkert 50 meters håll. Alltså gick det inte så bra. Hon sprang runt hindret två gånger innan vi fick ett lyckat försök.

På det hela taget är jag, trots det dåliga resultatet, nöjd med dagen. Det var helt fantastiskt nyttig träning och jag inser nu hur mycket vi har kvar att göra.

Det märktes att Elsa blev störd av tävlingsledarens kommandon och av alla människor som stod som publik runtomkring. Hon var lite loj redan när vi gick in på plan, kanske beroende på nattens bravader, och det märktes mot slutet av programmet att hon blev väldigt trött av att koncentrera sig så länge. Dessutom var jag helt beroende av att belöna henne under programmets gång för att hon skulle orka fokusera.

Vi måste dessutom träna på övergången mellan momenten för där kände jag också att jag tappade henne. Måste hitta ett sätt att belöna utan godis, som får henne att fokusera på mig så att vi direkt kan gå vidare till nästa moment utan att hon svävar iväg.

NEEEEJ!!!!

Jag är oolyckan, ole dooolyckan, obidobidobidobi dooolyckan.

Krasch! En av de två favvotemuggarna som jag fått av faster i present gick i golvet. Allting kan gå i tu och min tekopp gick i tusen bitar... Varför kunde det inte varit en av mina Höganäskoppar där jag har en i reserv? Varför svår-att-få-tag-på-bästa-koppen?
Varför, varför varför?

TYPPE!!!

Där snuvade jag den snuvan

Igår var det verkligen fullt ös hela dagen! BNI-balunset tog förstås lång tid, men det var roligt. Mycket folk på plats, närmare 100 personer att mingla med, och eftersom jag stod i entrén och hälsade och var trevlig mot alla dessa så sögs all energi ur mig. Vilket märktes på kvällen.

Direkt efteråt åkte jag och D till en av vårt teams medlemmar, Jannis, som är fotograf. Vi blev fotograferade och spexade vilt framför kameran. Det blev så jäkla fina bilder!!! Grymt! Bildbevis kommer efter helgen. Alla fina bilder gjorde förstås att det blev dyrt för familjen Ego.

Hann med en timmes jobb innan det bar iväg till Kista för träning med Elsa och möte med TÄS. Har påbörjat någon typ av engagemang i tävlingssektorn, vilket känns både kul och spännande. Jag har inte engagerat mig i något föreningsliv sen jag var fjortis och nu ser jag fram emot att göra det igen.

Under mötet kände jag hur jag blev sjukare och sjukare. Snörvlig, huvudvärk och feber. Tänkte att det var kört nu och att jag skulle bli sängliggande hela helgen, men icke! När jag vaknade imorse mådde jag mycket bättre. Ha! Där fick jag.

Idag är jag fin

Stort BNI-baluns idag vid lunch. 100 personer, presentationer, mingel och visitkortsbyten. Av denna anledning har jag inte mina leriga jeans, raggisar och hoodie på mig idag, utan en liten blus, väst och kjol. Ni ser själva. Dessutom är jag sminkad. Jesus.

Jag känner nästan inte igen mig själv.

Teknisk utveckling

På årets upplaga av StockholmsBuss populära skidresa kunde vi erbjuda resenärerna något alldeles nytt. Nämligen en DVD-skiva med bilder från deltagarnas egna kameror. En testskiva brändes och visades i bussen på hemvägen, och mot en mindre avgift kunde man sedan beställa hem ett eget exemplar. Succé!

Självklart pryds skivan av världens vackraste kille.

Österrike i bilder

Vi hade sol hela veckan, oavsett vad du kan ha hört från något annat håll. Och det var oändligt mycket snö.