Ju mer jag tränar, desto mer inser jag att jag måste skilja på mig och min kropp. Vi är två helt olika... saker. Nej, jag har inte knarkat, bara verkligen börjat uppskatta min kropp. Den har aldrig gjort något särskilt för att utmärka sig tidigare, men nu plötsligt har den tagit sig ton och visat sig vara helt fantastisk. Den gör allt jag ber den om, och när det tar emot för mig så kan jag ändå lita på att kroppen gör vad den ska. Tex. springer 10 km runt Brunnsviken när mitt huvud är kvar i sängen. Hur stark som helst, och det är underbart!
Kanske är på sin plats att upprepa; jag har inte knarkat.
En annan kul sak som hände under löpturen var att jag mötte författaren till det senaste sms:et som hamnat i psykomappen på min mobil. Han stånkade runt Brunnsviken med bar överkropp (!), stavar (!) och DEN fina kroppen. Snygg var han också. Jesus. Förstår att jag först missade att han var psyko.
Kanske är på sin plats att upprepa; jag har inte knarkat.
En annan kul sak som hände under löpturen var att jag mötte författaren till det senaste sms:et som hamnat i psykomappen på min mobil. Han stånkade runt Brunnsviken med bar överkropp (!), stavar (!) och DEN fina kroppen. Snygg var han också. Jesus. Förstår att jag först missade att han var psyko.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar