Jag vill gå så långt som att säga att jag är det bästa som hänt mig. Faktiskt. Ibland är jag bara så jävla bra, och idag är en sån dag.
Faktum är att jag fick det mirakel jag bad om. Och ett par till på köpet. Ett av de övriga små miraklen visade sig vara lite som ett lotto, med dragning i nästa vecka. Ska bli grymt spännande att se om jag vinner något. Men det mirakel jag bad om gällde alltså löpningen. Jag, Roger och Henrik gav oss alltså i eftermiddags av till Ursvik för att anta utmaningen på 15 km.
Och gissa vad: Jag klarade det!
Jag är så otroligt glad! Första 10 gick lugnt och kändes därför förhållandevis lätta. Bortsett från den längsta och brantaste backen jag har sett i mitt liv. Den var verkligen vedervärdig och benen var knappt användbara efteråt. Men iaf. Efter 10 km tog vi en drickapaus på ungefär 5 min innan jag och Roger gav oss ut på sista 5 km (Henrik sprang 2.5 km till). Första 3 km här gick jättebra, men sen tog det stopp. Benen blev helt stumma och att jag lyckades ta mig i mål berodde bara på ren vilja. Men vad gör väl det! Tiden blev under 30 min på sista 5, vilket måste anses som mycket bra. Att ha sällskap var också väldigt betydelsefullt, speciellt sista 2 km när det tog emot så fruktansvärt. Ett par små hejarop kan göra susen.
De nya skorna funkade bra. Inga skavsår, men lite ont på insidan av vristen typ. Funktionsstrumporna var perfekta! Jag ska aldrig springa i något annat.
Hade det inte varit så att jag måste vara på gymmet kl. 8 imorgon bitti så hade allt varit perfekt just nu.
Faktum är att jag fick det mirakel jag bad om. Och ett par till på köpet. Ett av de övriga små miraklen visade sig vara lite som ett lotto, med dragning i nästa vecka. Ska bli grymt spännande att se om jag vinner något. Men det mirakel jag bad om gällde alltså löpningen. Jag, Roger och Henrik gav oss alltså i eftermiddags av till Ursvik för att anta utmaningen på 15 km.
Och gissa vad: Jag klarade det!
Jag är så otroligt glad! Första 10 gick lugnt och kändes därför förhållandevis lätta. Bortsett från den längsta och brantaste backen jag har sett i mitt liv. Den var verkligen vedervärdig och benen var knappt användbara efteråt. Men iaf. Efter 10 km tog vi en drickapaus på ungefär 5 min innan jag och Roger gav oss ut på sista 5 km (Henrik sprang 2.5 km till). Första 3 km här gick jättebra, men sen tog det stopp. Benen blev helt stumma och att jag lyckades ta mig i mål berodde bara på ren vilja. Men vad gör väl det! Tiden blev under 30 min på sista 5, vilket måste anses som mycket bra. Att ha sällskap var också väldigt betydelsefullt, speciellt sista 2 km när det tog emot så fruktansvärt. Ett par små hejarop kan göra susen.
De nya skorna funkade bra. Inga skavsår, men lite ont på insidan av vristen typ. Funktionsstrumporna var perfekta! Jag ska aldrig springa i något annat.
Hade det inte varit så att jag måste vara på gymmet kl. 8 imorgon bitti så hade allt varit perfekt just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar