Agility och lydnad med tjejerna på SoSu.
Inköp av mycket manlig spikpistol, modell större, till Jontan, födelsedagspresent till Albin och lunch i Stinsen.
Staketbygge med eminent hjälp av Olof (tusen tack!!).
Biokväll med "I am number four". High schoolfilm möter sci fi. 6/10 tootsies. Bäst var mangosarna, utomjordingarna som ville ta över världen. Så läckert grymma och otäcka
Faster
Redan i inledningen, när vår hjälte släpps ur fängelset med en rynka mellan ögonen, hånskrattar jag, och Jontan upprepar "det här är bra, det här är bra" med drypande ironi (eller?). Sen dyker den skitsnygga, välklädda lönnmördaren upp och gör gymnastikyogamoves med bar överkropp och jag börjar upprepa samma sak som Jontan. Jag är kär och tycker det är den bästa film vi sett sen Thor. 3/10 tootsies. Att filmen ens får tootsies på plusskalan är helt och hållet snyggtorpedens förtjänst. I övrigt var det nog en av de sämsta filmerna ever.
The black heart
Jag vet inte hur lång tid det gått sen jag såg klart filmen (kanske runt en timme) men jag mår fortfarande illa. Slutet var vidrigt - tortyr med skalpeller och sprutor. Jag ville kräkas! Fram tills dess hade det varit en hyfsat underhållande skräpfilm, men sen spårade det ur till nåt slags billig splatter. Svårt att sätta betyg. Den var inte tråkig och inte irriterande dålig, men inte heller något att rekommendera. 4/10 tootsies.
Klättringen gick bättre idag och det var snorkul förutom fallövningen som var en nära-döden-upplevelse. Men jag klarade mig och Jontan firade ner mig lugnt och tryggt.
Så nu är jag godkänd för att säkra och imorgon går vi teknikkurs.
En av de riktigt bra sakerna med klättring är att även om man befinner sig på helt olika nivåer så kan man ändå göra det tillsammans. Faktiskt sjukt kul!
En annan reflektion jag gjort är att det är rätt speciella människor som hänger i klätterhallen. Surfartyper.
7 km från centrala Stockholm.
Fantastiskt!
 |
| Trattmaja med ett leende på läpparna |
<spoiler alert>
I filmen får man följa föräldrarna till en dotter som försvinner, och senare hittas mördad. Man kan känna deras maktlöshet, sorg och den fruktansvärda smärta de nu måste leva vidare med. Ångest.
Att titta på det här och samtidigt veta att det just nu finns över 90 familjer i Norge som upplever samma sak fast i verkligheten, inte på film, gav en allt annat än trivsam känsla i magen under filmen. Fy fan.
Ruth Bradley som spelar Caroline Reed i filmen är enligt mitt tycke fullständigt obehaglig och briljant i sin roll och en av de stora behållningarna med filmen.
6 eller 7/10 tootsies. Kan inte bestämma mig.
Idag blev det i alla fall mycket bra och välplanerat. Middagen bestod av Kokosfräst torskrygg med Gyllene ris och brytbönor. Allt ur boken "Mat för dig som tränar". Top of the line! 5/5 tootsies från en hungrig JG och 7/10 tootsiesar från mig.
Samtidigt har våra hantverkare gjutit ungefär 75% av plintarna, Jontan har sågat till alla stolpar och målat sista lagret på första tredjedelen av planket.
Mer än så orkar man inte.
Jag och Jontan har skruvat upp hörnstolpar, sågat till och fasat ur stolpar (8 av 53) och målat en approximativ tredjedel av själva planket. Ett hårt jobb som jag trodde skulle vara plätt-lätt.
Förutom detta har vi sett film (Rain Fall, 3/10 tootsies), ätit pizza och biogodis. Trots hårt kroppsarbete har jag känt mig som en heffaklump flera dagar, alltså redan innan pizza och godis, och jag känner mig inte lättare nu. Dessutom är jag allmänt trött och tufsig så den planerade långa söndagslöpningen runt Edsviken får vänta. Kanske ska ta den där semestern från träning som jag lovat PT-Tompa nu. Min motivation är inte på topp fast den borde vara det och det är på tok för varmt och fuktigt ute just nu för att fler aktiviteter än de staketrelaterade ska kännas lockande.
Inte ens Duracell-Rekan orkar värst mycket i värmen men vi har ändå fått in flera bra micropass med fotgående och ställanden under dagen. Microsar is the shit!
Hur kan det finnas människor som är så grymma? Och hur kan man ge dem ett straff som står i proportion till ondskan?
Dödsstraff är jag emot, det är oftast alldeles för snällt mot gärningsmannen. Dödar, skadar eller utför man ett brott mot barn eller ungdomar så finns det inga gränser för det lidande jag tycker att skurken förtjänar.
Okej, vem har rätt att döma, kan man lita på bevisen om vem som gjort det, etc, etc? Jag tar inte den diskussionen eftersom mina åsikter helt är byggda på känslor och omöjligen kan försvaras med logik eller motiveringar.
Det som har hänt i Norge är fruktansvärt tragiskt! Jag hoppas att personen som gjort det inte får leva en dag till utan att känna en sån oerhörd fysisk smärta att han önskar att han vore död. Men inte ens det räcker.
Fy fan.
När jag väl kom hem hade Jontan redan hunnit hem från jobbet. Aldrig bra när det är träning planerat. Att vara med honom tenderar att kännas så mycket viktigare än allt annat. En ren ursäkt latmasken hittar på för att slippa träna.
Som tur var så var jag förberedd och stålsatte mig hela vägen hem: Vill springa! Vill springa! Vill springa!
Att komma iväg var svårt ändå och med facit i hand borde jag kanske ha stannat hemma ändå. Benen var sega som kola, skenbenen ömmade lite och allt jag hade i huvudet var en malande tanke på att jag måste hem till Jonas, måste hem och ta över jobbjouren, måste sluta springa, måste göra annat, måste skynda. Den sköna känslan som träningen normalt ger uteblev förstås, big surprice.
Ursprungsplanen var 3 km uppvärmning, 5 km naturliga intervaller och 2 km nedvarvning. (Backintervallerna prioriterade jag bort långt tidigare. Behöver mer än en vecka mellan intervalljävelspassen för att få tillbaka motivationen.)
Planen reviderades i första uppförsbacken och 5 km naturliga intervaller byttes mot 2,5 km. Och de 2,5 kilometrarna byttes sedan mot "kämpa lite i 2,5 km om det inte är ett allt för stort obehag". Nedvarvningen byttes mot sakta lunk.
Har inte kollat exakta tiderna med Garmin än, men snittet låg lite förvånande på strax under 6:30 min/km. Så SÅ illa kan det inte ha varit. Och nu är det i alla fall över.
Vatten!
 |
| Er favorit-badanka in action |
Välkommen hit!
La till på Laxkroksholmarna, badade ganska länge (20 grader), tände grillen, tog varsin öl och väntade på att laxen skulle bli klar.
Lagom tills vi avslutat middagen kom de första regndropparna så nu har vi kurat ihop oss i båten tillsammans med en flaska rose. Rätt okej för att ha varit arbetsdag...
 |
| Får fila på målgesten till nästa år... |
 |
| Slutet nära för Harry P |
Uppvärmning i skogen först, 2 km, och sedan 5 x 700 meter på bana med 2 minuters gåvila mellan intervallerna. Avslutade med 1,5 km nedjogg.
Att springa intervalljävlar är fullständigt vidrigt. Jag tror att jag nästan dog idag. Luften räckte inte till och det kom konstiga pipljud av min andning mot slutet av intervallerna. Men det gick ändå bra, jag är jättenöjd! Tempot blev i snitt mellan 4:40 och 5:00 min/km. Medan jag trodde att varje andetag skulle bli mitt sista sprang Sara glatt bakom och hejade på. Hon springer en mil baklänges i samma tempo som jag klarar att hålla i 700 meter.
Kände mig bitvis atletisk och bitvis bara stor och tung. Min vikt är helt klart en nackdel för mig när det gäller att springa fort. Det är många kilo (muskler) som ska flyttas.
Kände mig förvånansvärt pigg efteråt, ända tills jag däckade framför Black Swan. Då stelnade rumpa och baksida lår till och jag känner mig nu fysiskt nedbruten.
Inte var filmen särskilt bra heller. Med så många solar och getingar som den fått borde jag kunnat lista ut att den var dålig. Tråkig och creepy, en värdelös kombination. Fast Natta var förstås bra i rollen. 4/10 tootsies ger jag, Jontan 1/5. Jag fick böna och be, och när det inte hjälpte, hota och tvinga honom att stanna kvar i salongen hela filmen. Payback för att han var borta på min fölsis. Dyrt.
Stort grattis till finaste, bästaste, mysigaste Kråkan och alla hennes syskon!
Förvånande gott och helt lätt att göra!
Tills vidare ska jag fortsätta fira födelsedag. Duscha och scrubba mig i smultrondoft från Björk&Berries, smörja in ansiktet i mjukgörande kräm, behandla mina myggbett, dricka grapefruktläsk, vin och varm choklad, välja ut ett inspirerande middagsrecept och mixa ingredienserna i det efter att ha rubbat dem med Adams Rib Rubb. Sen ska jag sätta mig i trädgården, lukta på min Gladiolus (inte på bild) och äta cheddarkex.
Det här blir också en bra dag!
Inför festligheterna passade jag på att slå till på en begagnad grilltunna för ett rimligt pris från Malin & Ola. Utan Jontans kännedom! Grillen kom väl till pass ikväll!
Jag hade väldigt trevligt, tack alla!
Eller så är jag matt för att jag sov dåligt i natt. Det var födelsedagsvaka i något av grannhusen med blipp blopp-musik på extremt hög volym. De tänkte nog inte på att födelsedagsbarnet var tvunget att ha fönstren vidöppna för att inte svettas ihjäl.
Ingen i säkerhetsstaben lyckades med konststycket att servera frukost på sängen så jag får fixa min egen. Piffar med ett ägg, det känns festligt!
Jag tror det här blir den bästa 33-årsdagen någonsin!
Bilden är från midsommar. Svårt att förstå att det var så kallt då att både fluffig tröja och jacka krävdes. Idag är det så varmt att en bikini känns som två plagg för mycket...
Just nu ägnar sig hela stabspersonalen åt praktiska övningar i gruppdynamik samtidigt som de noggrant går igenom området för festen. Inget lämnas åt slumpen. Extrapersonalen har till och med undersökt marken under gruset och godkänt den.
Själv har jag inte gjort allt för många knop idag. Igår var planen för dagen träning - cykling, intervalljävlar, gym eller simning. Kunde inte ens välja. Idag hade jag inte lust med någonting av det och följaktligen har det inte heller blivit någon träning.
Istället har jag shoppat födelsedagspresenter till mig själv på Desiguals rea, ätit jordgubbar och lyssnat på halva Mark Levengoods sommarprat. Semester e naaajs! Man får göra vad man känner för.
Hur folk kan tycka det är bra att springa i såna här är för mig en gåta. Mina ben blir stumma, smärtar och känns trötta från första löpsteget.
Som strumpor betraktat är de ändå rätt sköna så kanske får de i fortsättningen åka på efter rundan istället.
Hygienen kan man eventuellt fundera över men jag tror ju att lite skit rensar magen. Det känns ändå fräschare än färdigsalladerna med lång hållbarhet.
I de trakter Åtvidaberg ligger.
I de trakter jag valde bort att tävla igår.
Jag vet inte hur illa det verkligen var, men en åskknall hade räckt för att min och Elsas start ändå skulle bli inställd. Min stora noshörning gillar inte åska.
Sensmoral: följ ditt hjärta så blir det bra.
Själv tackade jag förstås ja. Började med uppvärmningsjogg fram och tillbaka längs vägen och följde sedan upp med ett pass TRX på terassen.
Körde axlar, biceps, triceps, bröst och mage accompanjerat av stora mängder svett. Blev ett helt okej pass och även om jag totalt inte höll på mer än ungefär 45 minuter så var det 45 minuter mer än vad de andra tjockisarna rörde sig (undantaget E & R som faktiskt tränat lite innan).
Heja mig!
