Jubileumsmarathon 2012

Får fila på målgesten till nästa år...

Jag saknar att ha ett tydligt mål att träna mot. Jag saknar marathonträningen och den person den gjorde mig till. Beslutsam, stark och säker, med ett stort fokus. Det fick mig att tycka om mig själv och vara extra stolt över den jag är. Okej, jag är inte så pjåkig annars heller, men det var tufft att lyfta sig ytterligare ett snäpp. Jag vill tillbaka den nivån och jag ska tillbaka.

Så nu är vi anmälda till Stockholms Jubileumsmarathon den 14 juli 2012.

Vilka är vi, undrar den vetgirige?
Sofia + 1.
Sofia + Jontan.
Det är sant!

Jag visste inte att det var jubileumsmarathon jag skulle springa förrän Sara lite oväntat informerade om att hon är anmäld. Då såg jag till att bli det också. Och det spred sig omgående till Jontan. Ingen vill missa en historisk händelse, inte ens han. Kanske springer jag Stockholm Marathon också, vi får se. Det vore ju synd att bryta trenden redan efter första året.

Tills dess att marathonträningen börjar igen ska jag bli snabbare. Jag ser fram emot att fortsätta kuta intervaller - i lång backe, i kort backe, på bana, som det faller mig in. Jag ser fram emot att peta in ett och annat lite kortare långpass då och då. Jag är motiverad! När TSM drar igång ska jag springa med en grupp som minst håller det tempo jag räknar med att hålla på maran. Jag ska inte tro att jag kan springa snabbare på tävling än på träning. På nästa mara ska jag våga ha tidsmål och jag ska våga satsa för att nå dem. Jag ska bli modigare, snabbare, starkare, bättre! Älska utmaningen!