Sista klättringskurstillfället igår innebar teknikgenomgång. Klättring - How To.
Jag kan inte säga att jag briljerade, även om första klättringen, då vi skulle öva på att ta greppen från rätt håll, kändes väldigt bra. Resten gick faktiskt ganska dåligt och allt var svårt. Jag blev trött i armarna och fick ont i händerna. Jontan däremot var jätteduktig, han fattade grejen direkt. Smartass.
När jag gick därifrån var jag i alla fall helt på det klara med att jag inte ska lägga allt för mycket energi på att försöka göra allting rätt samtidigt. Jag packar informationen i bakhuvudet och plockar fram den vart efter, resten kör jag på känsla. Jag tror att det känns bra om man gör rätt, och att det borde ge sig med tiden. Dessutom är det ett framsteg att veta att man gör fel och ändå gör att ett aktivt val att fortsätta göra fel tills vidare.
Ska bli skönt att få en kväll hemma nu (fast jag längtar efter nästa klättringstillfälle redan!). Vek som jag är så klarar jag inte aktiviteter som kräver full uppmärksamhet av mig så många kvällar i rad utan att känna mig sliten. Samtidigt känner jag en allt större längtan efter att få sticka ut och springa igen. Det är bra! Jag har ju min utlovade träningssemestervecka nu och börjar få myror i brallan. Nästa vecka tänkte jag komma igång igen lite smått på landet och veckan efter det blir det fullt ös. Det ser jag fram emot, även om jag vet att det kommer ta emot ordentligt när klockan ringer 05:30 och jag ska upp och träna.
Nästa problem är hur jag ska hinna med allt? Jag vill springa minst tre pass i veckan, styrketräna tre pass, simma minst en gång, klättra minst en gång, gärna två, yoga ett pass och samtidigt hinna ge alla mina älsklingar vad de behöver. Och där emellan ska jag visst jobba också. Men med lite fundering, prioritering och omstrukturering ska jag nog få ihop det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar