Min egen Cruella de Ville

Igår var jag och träffade Carina Persson för att få hjälp och råd med hur jag ska hantera Elsas eskalerande vaktbeteenden. Elsa har alltid haft de här dragen men i somras blev allting anmärkningsvärt mycket värre, och sedan har det gått upp och ner under hösten och vintern.

Droppen för mig kom för några veckor sedan när hon vaktade mot mig i buren i bilen, och det kom helt utan förvarning. Annars brukar man kunna se på henne vad som är på gång, hon blir obekväm, spänd och lyfter på läppen, men den här gången såg jag inga som helst tecken. Och då blev jag rädd.

Jag och Carina pratade i nästan tre timmar och jag fick visa hur Elsa beter sig vid sin bur och i bilen.

Tre saker med mötet kändes extra bra. Det ena var att det förmodligen inte är mitt fel att Elsa är så här. Jag var hård mot henne som valp och uppfostrade på ett sätt jag aldrig skulle använda idag, och det har gjort mig ledsen att tänka att det är jag som har "förstört" henne. Enligt Carina kan det förvisso ha spätt på hennes beteende, men en hund som inte har aggressiviteten i sig kommer inte att reagera på det här sättet. Det andra var att vi gemensamt kom fram till att Elsa ändå är en fullt fungerande hund med hyfsat hanterbara problem och den tredje bra saken var att vi ganska tydligt ringade in var dessa problem sitter.

Jag behöver vara extra uppmärksam när Elsa befinner sig i trånga utrymmen eller i trängda situationer, i situationer där hon inte vet vad som förväntas av henne (gärna i kombination med det första) och när hon har kommit först och "lagt beslag" på en plats, t ex sängen.

En annan sak som kändes skönt att höra var att jag helt spontan har hanterat det här så bra jag bara kan - även om det tyvärr inte varit tillräckligt bra. Jag försöker att inte bli arg på Elsa när det händer, för det leder bara till att det blir sju gånger värre, jag försöker att inte låta henne skrämma iväg mig utan stannar kvar i situationen och jag har försökt förhindra uppkomsten av beteendena i några fall.

Det negativa är att sådana här beteenden aldrig går att få bort helt. Man får lära sig att leva med dem och göra det man kan för att förebygga att de uppkommer. Med mig fick jag massa tips om hur jag ska vända hennes misstänksamhet till en positiv känsla i de olika situationerna. Detta sker med hjälp av godis och belöningsplacering.

Jag tycker att allt det här är jättesvårt att hantera, framför allt för att Cruella de Elsa är en supermysig hund 98% av tiden. Sen plötsligt händer något och hon blir som förbytt.

Efter nästa löp ska jag kastrera henne. Jag upplever att hon blir värre när hon påverkas av hormonerna och kanske kan en kastrering minska intensiteten i topparna av hennes dåliga beteende. Det är i alla fall värt att testa. Märker jag ingen förändring så måste jag nog tyvärr börja fundera på det alternativ jag absolut inte vill tänka på. Det som får hela magen att knyta sig, halsen att tjockna och ögonen fyllas med tårar.

Fy fan.