Jag överreagerar

Jag har kommit fram till att jag ofta överreagerar. Jag borde försöka kontrollera mig bättre.

Igår blev min fransförlängning inställd för att Elin blivit sjuk. Och jag tokfreakade ut för det. Visst var det inte bästa läget för att skjuta på det eftersom jag nästan inte har några fransar kvar, men allvarligt! Jag överlever! Ibland måste saker bara få sjunka in.

En annan sak som fått sjunka in är Rekas lydnad. Att vi missade ett moment i förra tävlingen är verkligen inte hela världen. Att fotgåendet suger spelar ingen roll, vi har all tid i världen på oss att förbättra det. Vi har ingen brådska, jag kan starta klass 1 tio gånger om jag så vill. Lördag blir nästa gång. Det kan hända att vi missar något moment, jag räknar inte med att fotgåendet ska vara bättre än det varit tidigare men jag hoppas att vi får lite högre poäng på ställandet. Det vore trevligt, för det har jag faktiskt tränat mycket. Fast kanske inte tillräckligt mycket tävlingsmässigt. I övrigt spelar det ingen roll.

Får vi vårt tredje 1:a pris i klass 1 startar jag i klass 2 på söndagen. Vi är inte redo för det, jag konstaterade det idag när vi var i inomhushallen i Arninge (ensamma, vilken dyr lyx!). Men klarar vi ettan på lördagen så startar jag ändå. Får se det som träning och en avstämning.

Fotgåendet får jag säkert ännu lägre poäng på i klass 2, men läggandet, hoppet och inkallningen är ju ungefär samma. Apportering har jag inte tränat på länge så där hoppas jag att vi kan leva på gamla meriter. Rutan tror jag faktiskt inte hon klarar och fjärrdirigeringen är tveksam om vi fixar efter ett helt lydnadsprogram. Har gjort korta kedjor och avslutat med fjärren, och det är ungefär 50/50 på om jag måste ge ett dk eller inte. Men jag tycker hon gör skiftena fint så om hon gör vad hon ska borde vi få bra poäng.

Jag börjar känna mig bekväm med att tävla lydnad, det är det mest positiva med det här. Det var därför jag ville sikta på LP. Ju fler starter vi gör i ettan, desto bättre är det förmodligen för mig. Den känns enkel och trygg och jag har varit mindre nervös för varje gång.