Det är tomt utan Elsa. Allt känns okej så länge jag försöker fokusera på det som är positivt, men det är väldigt tomt. I nästan sex år fanns hon vid min sida, 24 timmar om dygnet. Givetvis med några undantag, men i princip så har hon alltid varit där. Hon var en del av mig.
Så självklart är det tomt. Jag saknar henne.
Saknar hur hon brukar låtsasgäspa.
Saknar hur hon brukar lägga huvudet i mitt knä.
Saknar hennes minspel.
Saknar att se henne galoppera över stock och sten.
Saknar att höra henne sucka djupt.
Saknar hur hon följer med in i badrummet när det är dags att gå hem från jobbet.
Saknar att höra henne snarka när hon sover.
Saknar henne fysiskt, att klappa och krama henne.
Saknar att se hur hon ligger utsträckt som en groda i soffan.
Saknar hennes glädje när vi går hemifrån på morgonen.
Saknar hennes oro att jag ska glömma henne när jag lämnar henne.
Saknar att hon kommer upp vid min sida under promenaderna.
Saknar hur hon kravlar upp i mitt knä.
Saknar hennes sätt att titta på mig.
Saknar hur hon ser generad ut när man pussar henne på nosen.
Jag saknar hennes mjuka päls.
Jag tror att jag ännu inte fattat vad som har hänt. Som att det här bara är en liten semester för mig för att få distans och att vi snart ska hämta hem henne igen. Och en del av mig vill inget hellre än att hon ska komma tillbaka så att vår lilla familj kan bli fulltalig. Det är ju här hon hör hemma, med oss!
Men jag är faktiskt glad också. Och mycket av det är Rekans förtjänst. Det är svårt att fokusera på något annat, eller någon annan, när hon är med. Hon pockar på uppmärksamhet mest hela tiden och jag ger henne gärna den. Vi lattjar och tränar och jag försöker göra mentala noteringar av allt det som är enklare när inte Elsa är med. Och Reka är överlycklig att få ha mig för sig själv.
Självklart går humöret upp och ner. Jag tror alla mina känslor är helt normala. Ena sekunden är jag beredd att sälja vårt hus, flytta till landet och skaffa får för att själv kunna ge Elsa det hon får av någon annan just nu, och nästa sekund känner jag bara mig lättad och lugn. Vet att det här är rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar