Tid för kastrering av Elsa bokad

Elsa har börjat löpa och jag kastade mig på telefonen och bokade tid för kastrering. Det blir i maj. Lite synd eftersom det brukar vara vår absolut bästa tävlingsmånad, men det är också det som gjort att en kastrering aldrig blivit av tidigare. Det finns inga bra lägen och det tar förstås emot att lägga sin luddiga hjärtevän under kniven. Men nu måste det hända.

Efter att vi besökte hundcoachen i januari gick allting mycket bättre ett tag. Inga incidenter alls under några veckor. Sen avlöste de varandra under några dagar. Blottade tandrader och rullande ögon, speciellt i samband med att jag placerade Elsa i bilen. Och det började när vi var på agilitytävling och stressnivån var hög och det var många andra hundar runtomkring.

Blir alltid väldigt låg när det händer. Tårar rinner. Och under dagarna när hennes oönskade beteenden eskalerade så var jag inne på att strunta i kastrering. Strunta i allt. Helt enkelt bara ta bort henne, bearbeta sorgen och komma vidare. Det ska inte behöva vara så där att ha hund.

Sen blev det bättre igen. Inga arga miner, bara lugn och harmoni som strålade ur ögonen. Hur kan man ta livet av någon med så mycket glädje? Hur kan man ta livet av sin bästa vän efter så många år och upplevelser tillsammans? Hur kan man välja bort någon som betyder så mycket och som visar så mycket ovillkorlig kärlek och tillit större delen av tiden?

Nu blir det kastrering. Jag tror inte det kommer påverka situationen så mycket men det är värt ett försök. Det blir förhoppningsvis inte värre i alla fall. Sen får jag ta det därifrån.