Jahapp. Plötsligt står jag här helt utan hund. Igår åkte jag till Fagersta och lämnade Rekis till Fia för parning med Vippen. Tanken var att det skulle bli i höst men när Nytta (Rekas mamma som skulle valpat om två veckor) var tom så blev det hastigt Rekens tur. Får förstås tillbaka Tratten om några dagar men just nu känns det fruktansvärt tomt. Och tyst.
Det var känslomässigt väldigt jobbigt att skicka iväg Reka igår. Jobbigt att packa sova-borta-väskan. Allt det här händer liiite för nära inpå Elsas flytt och liiite för snabbt för att jag ska ha hunnit förbereda mig mentalt. Jag vill ju inget hellre än att Reka ska få valpar så så långt är det bra, men just nu var jag inställd på så mycket annat. Missade agilityn igår som jag längtar efter i veckor, missar agilitysäsongen som skulle bli så sjukt bra för oss, blir utan hund hela sommaren, den tid som är den riktigt mysiga och missar lite av poängen med lydnadskursen jag går. Nu är det bara att ställa om och ägna sig åt att hålla tummarna för växande mage istället.
Det kommer fler somrar och fler tävlingssäsonger och jag hoppas verkligen att världen förgylls med små valpkopior av Reka i juni. Att vara utan henne i tio veckor blir den riktigt tuffa biten, men vem vet? Jag kanske tycker det är jätteskönt och blir förslappad! Sen är planen att para henne även på nästa löp i vinter, och det är jag helt inställd på, utan att behöva programmera om. Då blir det förhoppningsvis med en stilig finsk pojke, Keiko. Och jag åker förhoppningsvis till Bora Bora under tiden.
Spännande tider!
2 kommentarer:
Förstår att det inte kommer så lägligt för dig men jag gillar att det blir Reka-valpar lite tidigare - även om det var väldigt trist att det inte blev några Nytta-valpar. Tur i oturen liksom!
Det förstår jag! Jag gillar också att det blir Rekavalpar, det bara tar en dag eller så att ställa om sig och ställa in sig på det nya.
Håller tummarna för att du får en liten Rekisvalp i slutet på sommaren!
Skicka en kommentar