Viktklubb.se, vecka 3, + 0,5 kg

Inga överraskningar på vågen i morse, mer än möjligen lite åt det positivt överraskade hållet. Ett halvt kilo upp känns inte så farligt med tanke på all god mat jag har petat i mig senaste dagarna.


Nu gäller det bara att inte gå på niten och tänka att "allt går åt helvete, jag har unnat mig så mycket att jag lika gärna kan unna mig lite till", vilket jag brukar vara expert på. Jag är ICKE beredd att avstå allt livets goda för att bli lite lättare, utan utmaningen ligger i att avstå det som är värt att avstå och sköta mig mellan lyxtillfällena. Enda gången det blir problem med det är när lyxtillfällena avlöser varandra. Som nu.

På tisdag är det glassätning som gäller och sen smyger sig påsken på och ställer till mer problem för mitt viktklubbande. Påsk hör till en av de tre gånger per år då jag tycker mig vara värd att missbruka godis och det tänker jag göra. Min lilla felskrivning om att jag ska vara i form till beach 2011 kanske inte är så fel ändå...

Sprang till jobbet i morse och tyckte att både jag och Elsa var lite duktigare än vanligt. Återigen blev det 45 minuters löpning med 15 minuter promenad före och efter, och den här gången behövde jag knappt dra Elsa upp för backarna.

Istället blev jag arg på henne för att hon dammsög marken efter ätbara saker, och speciellt arg när hon hittade en korv som hon svalde i en tugga.Har för övrigt övergått till Lightfoder för Grisen nu.
Sådan matte sådan hund.

Spår och överdos

Gick upp en halvtimme före tuppen i morse och begav mig ut till Stora skuggan för att spåra med Elsa. Till sällskap hade jag Nettan, Sigird, Aase och deras hundar.

Elsa och jag har inte spårat sen sensommaren och ska snart starta i appellspår, så jag la ett 200-300 meter långt spår på "öppet" fält. Korvens spårarbete var inte särskilt lysande men hon hittade alla pinnarna, tog upp dem och kom emot mig. Det har hon aldrig gjort förut och jag är SÅ nöjd med det!!! Lite fler spår så får vi nog ordning på hennes fokusering också.

Roligt var det, och det kändes väldigt bra att vara hemma vid 11-tiden och då redan ha tilbringat tre timmar utomhus.

Sen åkte jag och JG till Bergendal med 2(M,G) + I för att äta brunch. Jag och Malin testkörde ju den här brunchen för några veckor sedan, och den fick absolut högsta betyg. Blev lite besviken på att innehållet idag inte var riktigt lika vasst, men visst var det fortfarande bra. Kanske alldeles för bra.

Jag har ätit så mycket de senaste dagarna, och speciellt idag, att jag längtar ihjäl mig efter att få återgå till min ordnade tillvaro i viktklubb.se. Jag trodde jag skulle sprängas efter brunchen eftersom jag helt saknar förmåga att sätta stopp i tid. Imorgon är det invägning igen och jag hoppas att jag inte har gått upp så mycket under helgen att jag är tillbaka där jag startade för tre veckor sen.

God mat i mängd

Den här helgen är så lyxig i matväg att jag kanske portas från viktklubb. Restaurangmiddag igår, hotellfrukost, tvårätters lunch och trerätters middag idag, brunch i morgon... Inte blir man smal av det inte! Men glad!!!

Det var en trevlig TUR-mässa med mycket fokus på Östergötland för min del. Hemvägen körde vi förbi Gudhems klosterruin, Trandansen vid Hornborgasjön, Bellmanmuseet och Idas Brygga. Alla dessa platser ingår i Sällsis reseutbud och var bra för mig att besöka. Känner mig väldigt nöjd!

Gudhems klosterruin.
Fadern svor över att kameran var kvar hemma...

På TUR i Göteborg!

Inomhusträning är kul!

Sista inomhusträningen för säsongen igår. Fotgående och slalom
tränades och Elsa tyckte det var SÅ lajbans!

Nu drar jag till Götlaborg, eller!!!

Fokusgrupp om glass

Nästa tisdag ska jag vara med i en Fokusgrupp om glass. 6 tjejer i åldern 30-35 år ska träffas och under 3½ timme ska sitta ner och prata om glass. Kanske får vi provsmaka, kanske inte. För detta besvär (?) får jag te, smörgås och 800 kr extra i plånboken.

Tack Synnovate!

Större framgång

Idag gick det bättre att springa till jobbet. Rätt väg, rätt strumpor, rätt planering. Bestämde mig för att först promenera 10 minuter, sedan springa 45 minuter och slutligen gå sista biten till jobbet. Det gick bra och jag sprang till och med hela backen upp förbi Bergendals kursgård.

Vad som var mindre bra och som gjorde att jag verkligen fick lägga band på mitt humör var lilla Brun. När hon är lös springer hon i full rulle framför mig men så fort jag kopplar henne så lufsar hon två meter bakom så att jag praktiskt taget får dra henne framåt. Det är svårt att inte bli åtminstone LITE irriterad när man trött som ett as ska springa upp för den där sista backen och får släpa på 20 kg hund extra.

Elsa verkar lite seg generellt just nu. Det är ungefär två månader sen hon löpte så det kan ha sin naturliga förklaring, men om det inte ändras får jag passa på att kolla upp henne när det är dags för vaccinering snart. Det var samma sak förra året vid den här tiden vill jag minnas, men jag hoppas att det går över snart eftersom vi förhoppningsvis (?) har tre tävlingar att se fram emot (?) i april. Agility, lydnad och spår.

Inte utan min Jonas

Han har bara varit borta sen igår men ändå saknar jag honom så in i
helvete!

Doktor Glas på Oscars

Okej, recension av KulturTubens event på Oscars igår:

Doktor Glas är en 90 minuter lång monolog av Krister Henriksson och det tråkigaste jag har sett i modern tid. Jag somnade upprepade gånger. Tiden sniglade sig fram och jag var nära panik mer än en gång. Dessutom frös jag och fick träsmak. Inte ens middagssushin var någon höjdare.

MEN! Trots detta så tyckte jag att Krister Henriksson var helt grym i sin roll! Det är lite motsägelsefullt kanske, men jag drar slutsatsen att konceptet helt enkelt inte passade mig. Alltså, full pott till Krister och nollan till den hopplöst tråkiga pjäsen. Om mina åsikter verkade jag dock vara ensam. Mamma var lyrisk och folk runt omkring mig likaså. Smaken är som den berömda baken. Anna, vad tyckte du?

Bara nonsens

Jag drömmer så konstigt på nätterna nu för tiden. Vaknar fylld av förväntan i någon slags lycklig förvirring. Fattar inte vad det är frågan om. Kan det bero på min ändrade kosthållning?

Har egentligen ingenting att skriva idag. Mitt huvud känns just nu fullproppat med jobbsaker som jag borde komma ihåg och sortera upp, men jag vet inte var jag ska börja. Det är som om jag har jobbat fortare än jag borde ha gjort idag, och struntat i att städa upp bakom mig.

Snart ska jag i alla fall iväg på kulturtubsevent med mor. Först sushimiddag och sen Doktor Glas på Oscars. Det kanske piggar upp.


Dagens lunch: Grillad kyckling under krämigt täcke, kokosris och melonsallad. 600 kcal

Viktklubb.se, vecka 2, - 0,3 kg

Blev först lite deppad när jag ställde mig på vågen i morse. Blott -0,3 kg den här veckan, vilket känns surt eftersom jag gjorde en tjuvvägning i veckan som visade minus det dubbla. Men men, inte hänga läpp! Det är i alla fall åt rätt håll och hur jag känner mig uppväger den lilla skillnaden vågen visar. Jag mår nämligen väldigt bra och känner mig snarare 25 kg lättare än 2,5.

Tycker fortfarande att det är väldigt roligt att notera allt jag äter, tjäna in kcal på motion och se resultatet på vågen och på kroppen. Dessutom har jag fått tillgång till massor av goda recept!!

10 veckor kvar till beach 2011!

Innan jag ställde mig på vågen i morse kändes allting löjligt bra. I natt gjorde jag nämligen allt jag borde göra, tränade rätt saker med Elsa, träffade alla människor jag vill träffa, pratade, redde ut, fixade, donade... i drömmen. Kanske det var mitt sätt att bearbeta den mysiga helgen där jag umgicks med flera av mina trevliga vänner som jag önskar att jag träffade mycket, mycket oftare. Förutom kompismiddagar fredag och lördag så kom Soffan&Simba över i söndags och åt lunch och tittade på Fame (först fick den 5/10 köttbullar men efter att ha sovit på saken drar jag ner till 3/10). Det var kul och Elsa var lika glad över att träffa Simba igen som jag var att träffa Sofia.

Dessutom blev golvet på övervåningen i stort sett klart medan vi roade oss och såg på film. Ibland har man tur...

Trädgårdsarbete

Välkommen vår!!! Idag har vi trädgårdspysslat och lekt med vår nya flismaskin Hugo och hans kompis Motorsågen. Dessutom har vi flyttat allt renoveringsskräp från entrén till bakom garaget.

Fast först gick vi förstås en lång och mysig prompe med Elsa och Jontan har hunnit med att byta en trasig takpanna också. Skön dag, helt enkelt.

Igår hade vi Anso, Angelica, Mankan och Erik här på middag och ikväll ska vi iväg på dito hos Malin och Ola.

Livet är bra!

Flismaskinen Hugo och resultatet av hans arbete.

Det är inte det minsta roligt...

...att springa just nu. Skulle ta en kort liten trivsam tur i morse för att släta över den hemska löpturen hem från jobbet i onsdags. Men så gick det åt skogen idag också. Kort blev turen i alla fall, 25 minuter, men det var vedervärdigt mest hela tiden.Det går inte bra att springa på snö som smälter underifrån. Mina broddar funkade i alla fall efter omständigheterna bra.

Igår var jag på den näst sista inomhusträningen för den här säsongen. Hade ingen plan men tränade lite fjärr, fotgående och sidoförflyttningar. I början var Elsa taggad men ofokuserad men det blev bättre efter en liten stund. Ska bli skönt att komma igång med utomhusträningen sedan. Även om Elsa ser lugn ut större delen av tiden inomhus så märks det att hon blir stressad och "on the edge". Förra veckan fick hon spel när jag sa till henne och samtidigt gav henne en putt i sidan, och svarade med full attack och blottade tänder. Faktum är att jag får se hennes eleganta tandrad betydligt mer än jag önskar när vi tränar inomhus. Hon visar tänderna och slickar sig samtidigt om munnen, vad betyder det???

Hur som helst, det ska bli skönt att komma ut och träna.

Semmeltradition och en smula uppgivet

Joggade hem från jobbet igår, södra vägen runt Edsviken över Bergshamra. Det skulle jag aldrig ha gjort. Bestämde mig för att springa ungefär 45 minuter och inte mer, vilket borde ta mig ungefär 7 km. Jag har inte sprungit så mycket i år så jag vill inte gå ut för hårt.

Efter 7 km var det långt, långt kvar, vilket gjorde att jag bestämde mig för att springa lite till så jag skulle komma hem fortare. Efter en timme orkade jag dock inte längre utan gick sista biten, vilket tog ungefär 45 minuter. Jag var så trött och uppgiven på slutet att jag ville sätta mig i en snödriva och gråta. Jag kämpade ju mitt yttersta den timmen jag sprang, och som belöning fick jag gå och gå och aldrig komma till dörren. Fy fan.

Dessutom lär jag mig tydligen aldrig. Vanliga strumpor funkar på korta turer men inte om man ska springa över en halvtimme. Då blir det blåsor, tack så mycket. Sa jag fy fan? Fy fan.

Hemma blev det stress för att hinna duscha och laga middag innan det var dags att åka hem till Karin och Carl för semmelfest och för att få se deras nya fina lägenhet. Semmelfesten är en slags tradition som blev lite sen i år, men som var precis lika trevlig som vanligt. Självklart var mandelmassan utbytt mot Nutella också, i alla fall i mina två små semlor. Väldigt smarrigt!

(Två semlor säger du? Funkar det verkligen med viktklubb.se? Jodå. Om man råkar promenera över två timmar samma dag och dessutom springer en timme så kan man äta både semlor, mackor, stor middag och dricka saft. Så de så!)

Jag och pensionärerna

Jag kan nu glädjas åt att jag förhoppningsvis kommer att få ha mina lårbenshalsar intakta under resten av vintern/våren. Igår köpte jag nämligen broddar. Pensionärsbroddar tänker du, men nej nej. Löparbroddar.

Joråsåatt... Om man stoppar dessa finurliga små ting i en pappkartong och skriver PRO på så betyder det att det är godkända löparbroddar som inte har någonting alls att göra med töntiga pensiobroddar. Sen kan ju jag i och för sig tycka att det här är ett mode som borde sprida sig ner i åldrarna, eftersom även de under 65 år borde ha ett intresse av att kunna hålla sig på benen på istäckta gångvägar.

Provpromenerade halkskydden till Edsbergs slott i morse och är väldigt nöjd. De satt på bra och det var stor skillnad på fästet. I eftermiddag ska jag provspringa dem hem, den södra vägen runt Edsviken. Det är ju inte alla som har lyxen att just nu få springa på soliga sandstränder i Monte Gordo som Sara och Erik... Orättvist!!!

Glamourama

Igår var jag på Gildaskolan och gjorde en ögonfransförlängning. Förlängningen var en del av mitt personliga renoveringsprojekt och kostade blott 200 kr.

Det finns mer hållbara förlängningar att göra, som sitter 30-90 dagar och kostar runt 1000-lappen, men som prova-på valde jag den här lite billigare varianten som sitter ungefär en vecka. Det tog en timme att få dit fransarna och resultatet ser du på bilden. På varje öga sitter 16-18 små knippen som är fastsatta var för sig. De är inte så tåliga för vatten men att duscha går bra.

Själv känner jag mig väldigt nöjd med resultatet även om jag kanske kunde valt något kortare fransar. Jag ser sminkad ut fast jag inte är det, och känner mig lite, lite snyggare än vanligt. Helt klart värt pengarna och guld värt om man till exempel ska på en tjusig fest.

Min fars första och enda kommentar när han såg mig var:

- "Varför gjorde du det där?"

Sen tyckte han att min reaktion på denna "komplimang" var konstig. Vilken reaktion skulle du förvänta dig från mig på ovanstående kommentar?

1. Glad
X. Arg
2. Ledsen

Vi är i alla fall vänner nu och han är fortfarande en rätt okej pappa, även om klavertrampet gör att han kommer få det väldigt svårt i årets Pappa-tävling på Fars dag.

Såg förresten Glamourama på datorn igår... Herregud, är det på riktigt?

Viktklubb.se, vecka 1, - 2,4 kg

Okej, så är det dags för utvärdering av min första vecka som medlem i viktklubb.se. Det första att nämna är att det har varit roligt att få koll på vad och hur mycket jag äter. Det är inte svårt att förstå varför jag har gått upp i vikt, när jag nu inser hur jag måste äta om jag vill gå ner i vikt.

Största skillnaden är att jag inte längre tillåter mig att småäta mellan målen utan håller mig till tre riktiga måltider och två mellisar. Och att jag uteslutit glass och fikabröd förstås. Förra veckan kände jag mig väldigt hungrig men jag märker att det börjar avta. Oftast handlar det nog inte om riktig hunger utan om något som sitter i huvudet.

Det är svårt att laga lunch och middag som innehåller min rekommenderade mängd på 424 kcal. Det mesta innehåller mer, men tack vare att jag rör mig mycket så kommer jag undan med det. Det innebär också att jag inte en enda dag lyckats hålla mig till det antal kcal jag ska om jag inte motionerar, men tack vare motionen har jag ändå haft lite "tillgodo". Ganska mycket om man får tro vågen som nu visar att jag på en vecka tappat 2,4 kg.

Målet är att tappa ca 1 kg i veckan men att det blev mer nu kan hänga ihop med att det är just första veckan och att jag haft lite tur med var i min kvinnliga cykel jag befinner mig.

Att jag äter bra och varierad kost ser jag på de små cirkeldiagrammen som visar hur mycket fett, protein och kolhydrater jag ätit och hur mycket av varje jag borde äta. Jag har inte försökt anpassa maten för att det ska stämma där, men det gör det ändå.

11 veckor kvar till beach 2010.

Aktivitetshelg

Aktivitetslördagen började i Kista med lydnadsträning tillsammans med Katarina och Fixa. Kände mig väldigt nöjd med Elsa. Övade platsliggning och hon kändes trygg, sittande i grupp (är det en grupp på två?) var inte heller något problem. Sen blev det ett par budföringar (hon tjuvstartar från mottagaren) och nästan ett helt klass 2 - program. Fotgåendet var okej, bättre fokus än tidigare men fortfarande med lite snea sättanden och sånt. Lutar åt att jag startar tvåan igen i början av april. Vore skönt att bli av med den.

Kommenderade Katarina i klass 3 och Fixa är så grymt duktig i precis allting. Önskar jag hade samma målmedvetenhet och tydliga krav som Katarina. Allt såg perfekt ut!

På kvällen var jag och Jonas iväg till Almåsa konferens för en middag i Svartkrogen.Jag har skrivit om upplevelsen på Sällskapsresors hemsida. Jag tycker det var grymt, och till och med värt att missa melodifestivalen för. Rätt låt både vann och kom tvåa. Hejade på både Anna och Salem.

En god nattsömn och frukost senare åkte vi hem, tvättade Pedro på vägen och sen var det dags för TÄS-möte hemma för att diskutera kommande tävlingar, KM och träningstävlingar. Avslutade kvällen i horisontalläge framför "The taking of Pelham 123". Betyg: 5 tootsies (av 10 möjliga).

Usch

Pust, dålig start på jobbdagen. Fick ett drygt svar från en KUNDJÄVEL, på ett trevligt mail från mig där jag bad att få återkomma med mer exakta uppgifter. Jag vet inte varför men jag var uppenbarligen dum i huvudet och skrev något alldeles vansinnigt, för denna kund var inte intresserad av att boka resa med oss längre. Jag förstår bara inte vad som blev fel. Dessutom har jag koncentrationssvårigheter och kan inte riktigt komma igång med något. Kan liksom inte uppbringa energin.

Joggade/promenerade till jobbet idag, runt sjön igen eftersom jag inte vågar gå på isen längre. Tog en timme och femton minuter och både jag och Elsa tyckte det var lite väl jobbigt. Vore skönt att springa på barmark igen istället för att halka runt på knögglig snö och is.

Igår var det inomhusträning (bara två gånger kvar nu tyvärr) och det gick ganska bra. Först var det tävlingsträning/uppvisning och då gjorde jag fyra moment utan belöning emellan. Först linförighet, vilket gick sådär. Kändes som ett litet steg tillbaka mot tidigare. Dålig fokus och snea sättanden. Fortsatte med läggande under gång vilket gick bra. Sen körde vi en hopp-apport och bortsett från att jag fick påminna henne om att komma tillbaka när hon gripit apporten så kändes det bra. Avslutade med tvåans fjärr, vilket också funkade bra. Inga dk denna gång.

Sedan fortsatte jag träna fjärren och tyckte vi gjorde framsteg. Om jag gör ett dk och lutar mig mot Korven när jag kommenderar så fäller hon snyggt bakåt från stå till ligg och petar in framtassarna under sig från stå till sitt. Efter lite rådfrågning bestämde jag att domaren sannolikt kollar mer på hunden än på mig och att jag inte behöver jobba ihjäl mig för att få bort detta dk.

Jobbade lite på fotgåendet också och på sidförflyttningar (okej, ida heter det) åt vänster och höger med Elsa framför mig. Avslutade med en dold platsliggning i tre minuter och det var inga som helst problem, men nu är ju Elsa van vid de andra hundarna och lokalen, så jag är inte säker på att hon skulle ligga lika stilla och bra utomhus.

Skott i våtmarken

Idag har jag och Elsa varit på skottränings-träning med Memea Molin. Vi var på ängarna bakom Roslagsbanan vid Bergianska trädgården, där de för övrigt ska anlägga en våtmark. Jag kan intyga att en våtmark inte kommer vara svår att anlägga.

Idag skulle vi för första gången skjuta iväg en dummy med en liten smäll. Först kastade vi dummyn ut på ängen och Korven fick springa och ta den och leka. Sen skulle vi göra samma sak med ett litet pang först. I en elegant båge flög dummyn ungefär 75 meter ut på ängen. Elsa såg inte var den landade och ställde sig lite tveksam till om det här verkligen fortfarande var kul. Det pangade ju faktiskt. Jag och Memea skuttade raskt ut i snön för att heja på Korven ut till dummyn... och vi sjönk ner till knäna i varje steg. Flämtande stånkade vi oss fram till leksaken och Elsa hann bli på gott humör av allt skrattande längs vägen. Fast hon tyckte inte dummyn var så rolig längre.

En ganska lång bit ut från stigen, under det djupa snötäcket, doldes den blivande våtmarken och plötsligt stod jag inte begravd till knäna i snö utan i vatten, täckt av lite snö. Trots detta ivrigt tjoande för att heja på Elsa och uppmuntra henne att lajja med dummyn. Det var kaos.

Ser fram emot inomhusträningen med Elsa ikväll! Tjohoo!

Jag gillar den här lilla tjockisen!

Inte många knop

Vare sig på morgonens löptur eller på jobbet. Måste rycka upp mig, chefen har upprepade gånger idag kommit på mig när jag har slösurfat eller jobbat med Kelpiebladet.

Ikväll ska jag på föreläsningen "En helt vanlig (dj-a) promenad" med Memea Molin och Åsa Nilsonne. Hoppas det blir kul och att jag inte svälter ihjäl innan. Är hungrig redan nu.

Jomenvisst

Det är så rasande trevligt att stå vid mysiga Sollentunavägen och
vänta på en BUSSJÄVEL som inte behagar dyka upp.

Jag hatar kollektivtrafik! Och det gör Elsa också. Hon fryser.

Bra för självkänslan

Foton visar att jag den senaste tiden (egentligen de senaste åren, JG är misstänkt orsak?) har förfallit. Fetare, fulare, finnigare. Orkar inte bry mig. Men nu är det slut med det.

Jag kommer inte att ändra min klädstil till något mer propert. Jag kommer inte att börja vardagssminka mig. Jag kommer inte att göra några kirurgiska ingrepp. Men jag ska försöka att med några enkla medel höja min lägsta nivå. Lite, lite fräschare helt enkelt. Denna process startade igår med medlemskap, tidsbokningar och ändrad inställning, och redan idag känns livet så mycket bättre. Att ta tag i sånt som bekymrar höjer definitivt självkänslan. Snart är jag snygg igen!

Tillbaka till vardagen

Det gick otäckt fort att hamna i samma lunk igen. Jag behöver mer semester!

Vi var hemma igår morse vid 9-tiden och sedan var vi nästan oförskämt aktiva hela dagen:

• packade upp
• tvättade tre maskiner
• städade tvättstugan
• dammsög
• beställde element
• bokade upp Rörisbrorsan
• köpte golvbets och duschslang på Bauhaus
• köpte schampoo/tvättmedel/diskmedel på ÖoB
• Åt lunch och fikade på Skafferiet
• Gick långprompe med Elsa (och träffade Sigrid + 2)
• lagade middag
• badade Elsa, klippte klor och skötte om sår
• gick kvällsprompe

Elsa tyckte nog det var skönt att komma hem och hon verkade jätteorolig hela dagen igår att vi skulle åka ifrån henne igen. När jag skrapade bilen höll hon sig två centimeter ifrån mig hela tiden och så fort jag öppnade dörren kastade hon sig in på sin plats. Snuttan.

Hon har varit lite dålig i magen (hundägare och småbarnsföräldrar intresserar sig för bajs) sen igår och jag är fascinerad över hur mycket en sån där liten mage kan pumpa ut. Hon väckte mig dessutom i natt kl 1 genom att högt och ledset meddela att det var dags att gå ut igen. Skönt att bo i hus.

Imorse fortsatte jag på förra veckans tema, skidåkning, och körde fem kilometer på längden i Ursvik innan jobbet. Kändes lite vingligt efter att ha stått på slalomskidor men jag presterade ändå bästa tiden hittills.

I övrigt är jag tjockare än någonsin och har gått med i viktklubb.se. När jag radat upp dagens mat fram till eftermiddagsmellis i programmet och sett hur mycket kcal, fördelat på % proteiner, kolhydrater och fett, jag petat i mig så förstår jag att jag gått upp i vikt. Om jag inte åkt skidor idag skulle det bli vatten och bröd till middag. Leve motion och heja mig!

Snart hemma

I Norrköping nu. Snart får jag träffa Grisen!!!! Och mamma.

Sista dagen

Så var den här veckan över. Jag och JG hade en timmes lektion med
Daniela imorse och lärde oss vinkla knäna mot berget.

Det var kallt idag men åkningen var rolig och jag slutade när jag var
som allra mest sugen på att fortsätta.

Elsa har fått komma hem till Mummy och det känns jätteskönt att jag
inte längre behöver oroa mig för att hon inte ska uppföra sig.
Världens bästa Malin ställde upp och hjälpte till med hämtning.

Nu återstår bara en trevlig middag och en god natts sömn innan vi
påbörjar hemfärden. Längtar redan till nästa års resa!

Vi är nästan vackra om man kisar lite grann...

Alla har fått fin solbränna utom jag. Det känns ganska orättvist.

Och solen fortsätter skina

Idag har jag fått bra kläm på åkningen. Höften mot berget och
axeln mot dalen sänkt. Check.

Schishule

Idag har jag och JG tagit en tvåtimmars skidlektion. Läraren hette
Daniela och vi fick lära oss bra och viktiga grunder. Mycket
lärorikt. Kanske blir det en lektion till på fredag eller så.

Vid bussen...

... Har nu Görans och Mickes After Ski öppnat med fri Jäger och
Apfelkorn till alla tappra!

Det har varit en underbar skiddag och den träning D har ägnat sig åt
senaste året har definitivt gett resultat.

Det kunde varit värre...

Goda förutsättningar

Det är ett par minusgrader ute, solen skiner från en klarblå himmel
och jag tror att vi kan se fram emot en riktigt trevlig dag!

Det vanliga lunchstoppet...

... på Stranglwirt.

Frukost i Tyskland

Vi är nu i Tyskland och har överlevt natten. JG sov som en prinsessa
och jag har inget att klaga på heller. 6 timmar kvar.

Aila är söt!

Aila ler hela tiden! Hon är jättesöt!

Snart bär det av!

Imorgon åker vi på StockholmsBuss årliga skidresa till Krimml i Österrike. Jag gillar den här sportlovstraditionen. Bussresan ser jag inte som ett problem utan som ett trevligt litet äventyr. Man gosar in sig i sin filt, tittar på film och äter godis medan man tuffar på söderut. Ganska mysigt.

För övrigt har vi utökat flocken med två små knytten idag. Aila och Vazy är här och hälsar på över dagen när matte jobbar, och ikväll får hon tillbaka sina hundar PLUS mitt lilla monster. Undrar om hon vet vad hon har gett sig in på... Fast just nu ligger Korven som en liten trasa på sin bädd, helt utslagen, och märker inte ens när A&V tassar runt i rummet. Hoppas det håller i sig hela veckan. Kommer sakna min bästa lilla gris.

Men, som sagt, Österrike med apfelstrudel, öl och soliga uteserveringar kallar! En resa i tjänsten, naturligtvis.

Den allra tröttaste

Kände mig helt omotiverad och oengagerad igår kväll. Som vanligt. Och lite tjurig också. Hällde i mig en hel flaska Pommac och önskade att det hade varit åtminstone lite sprit i, men det var det inte. När jag och JG lite senare la oss på sängen för att kolla i fotoalbum somnade jag. Ögona böj, bums och direkt.

Vakande nån timme senare och släpade mig till badrummet, höll på att frysa ihjäl* när jag klädde av mig men somnade så fort jag kommit under täcket igen. Man blir vansinnigt trött av hård träning. Och får en hemskans träningsvärk när man vaknar morgonen efter.

*vi har blott 15 grader hemma eftersom eftersom våra fönster läcker värme som såll. Föregående familj valde att måla fönstren men att inte täta dem efteråt.

Sånt man blir glad av

1. Träningen med Tompa gick mycket bättre än sist. Formen inför
Österrike är nu toppad!!

2. Solen har hittat in på vår tomt och är uppe nästan 40 minuter
längre än för en vecka sen.

3. Plutten hade lite oväntat kokat pasta istället för ris till Linas
viltmästarpanna, vilket är min lunch idag.

4. Jag har jobbat hemma idag (och verkligen jobbat också).

5. Vi har blivit filmjunkies. Biorummet är grymt!

6. Elsa.

Nu är vi ensamma igen...

... jag och Elsa. Jazztrumman har åkt hem till sin mamma idag och jag saknar henne faktiskt lite. Jazza alltså, hennes matte känner jag inte så bra. En så rackarns gosig, glad och kärvänlig hund som Jazzen kan inte bara försvinna obemärkt. En riktig mystrasa. Känner mig otroligt "hundsjuk" nu men det verkar som att jag och Korven kommer få fortsätta hänga ensamma ett tag framöver.

Det blev ju inga valpar från Klurbus, men kanske, kanske kan det bli en annan valp från Vickulas i sommar. Detta återstår att se. Att utöka familjen med ytterligare en kelpie är inget man riskerar att göra förhastat, men tålamod lär visst vara en dygd har jag hört. Får istället fokusera på att tävla ordentligt med Elsa under våren. Hoppas kunna göra debut i agility och spår, och sen är det på tiden att vi tar oss upp till Lkl 3. Det är ju tur att jag råkar ha världens bästa hund. Håll ögonen på henne.

Ps. Jag var tvungen att photoshoppa in en svans på Elsa. Hennes syntes inte i bilden och hon såg jättelarvig ut. Det blev inte jättebra. Förlåt.

The day after tomorrow

Aussie vs. kelpie

Som kanske framgått av bloggen är jag den här veckan extramatte åt aussien Jazza, 1 år. En fascinerande och lärorik upplevelse, eftersom Jazza och Elsa skiljer sig åt som natt och dag. Varje gång jag passar en annan hund inser jag också hur bra Elsa förstår mig och hur "bekväm" hon är. Som ett par gamla favoritjeans.

Jazza är en supercharmig hund och förmodligen det snällaste som någonsin tassat på denna jord. Hon är som en stor, mjuk, hårig boll som ständigt kräver ett tvåhandsgrepp. En hand för att klappa och en hand för att hindra tungkyssar.

Att träna är lite som att försöka styra en Ålandsfärja i jämförelse med en liten snabb motorbåt. Elsa är snabb och smidig, gör allting fort. Testar, gör fel, gör om, gör nytt, gör rätt. Fort, fort, fort. Jazza funderar istället. "Hmmm... vad sa du sa du... ligg? Jo... men vänta nu... Åååhej. Sådär. Nu ligger jag!!"

Igår skolkade vi från inomhusträningen men tränade lite hemma istället. Fotgående på vägen hem och apportering hemma. Det visade sig att Jazza kunde få det där snygga luftiga steget i fotgåendet som tex Klura och Simba har. Jag älskar det! Det är som passage nästan. Om jag var Jazzas matte skulle jag bara förstärka det.

Jag tycker att Elsa fortfarande är ung med sina snart 3 år, men i jämförelse med Jazza känns hon ibland väldigt mogen, som en lite mallig äldre syster som himlar med ögonen och suckar åt lilltjejen.

Saker som jag nu ser som fördelar hos Elsa:

• På morgonen sover hon tills jag satt på mig jackan
• Hon förstår alla mina direktioner - öh, du, där, dit, meh
• Snön sätter sig inte som stora klumpar i pälsen
• Det räcker att ha två händer
• Hon står still när man torkar tassar
• Hon är snabb och signalsäker
• Hon är kvar i position vid belöning
• När hon går i koppel drar hon, men alltid i riktning framåt

Idag har jag:

• huvudvärk
• betat av flera jobbiga saker på jobbet
• fascinerats av hundarna
• fått huset frikänt från husbock utan egentlig kontroll
• promenerat mycket
• stulit vägsalt från min far

Här kommer en liten bildserie på Elsa och Jazza i trädgården:

Jag är en enkel kvinna

Jag uppskattar alltid att få blommor från min älskling!

Snabbspolning genom åren

"Bomber-batman är fett ägig asså" - Valter D, 4 år

Valter låter lite som jag gjorde så sent som för 4-5 år sen, vilket är en smått skrämmande insikt. Jag har gjort en liten tidsresa de senaste dagarna, där gårdagens inlägg var en av hållplatserna. Idag åker vi vidare.

Jag är sex år och galen i hästar:

Jag är tio år och längtar efter pappa som är på skidresa i Österrike:

Några år senare går jag i mellanstadiet, är kär i Fabian och brevväxlar (skickar lappar) till honom.

När jag var tjugo drömde jag om hur den perfekta killen skulle vara. Snygg, självsäker, rolig. Rik, intelligent och gilla djur och natur. Vara trygg. Ha bra klädsmak och en snygg rumpa. Vara lång, vältränad och mörk. Varm, omtänksam och ödmjuk. Gilla att resa och vara händig. Trodde inte att jag skulle kunna få allt eftersom ingenting tydde på det. Den första var helt galen, den andra mest förvirrad och konstig. Den tredje var för självständig och den fjärde för osjälvständig. Den femte hade för många egna konstigheter att reda ut.

Jag har faktiskt inte allt nu heller. JG är varken lång eller mörk, men med full pott på resten så känns det som en fair deal. Och han finns på riktigt!

I sommar fyller jag 32 och inser vilken skillnad det är på livet nu och då. På livet nu och livet för bara några år sedan. Det finns många likheter mellan Valter D's språk och mitt när jag började blogga 2006. Allt var ägigt, fett och soft. Jag var olyckligt kär mest hela tiden, och varför jag slösade massa energi på Det Stora Ingentinget är idag helt obegripligt.

Jag inser också att hur jämngrått allting än må vara för tillfället, hur jävligt jag än tycker att det är att gå till jobbet just nu och hur tom jag än känner mig emellanåt så har jag ett så fantastiskt bra liv! Det är precis det liv jag drömde om en gång för länge sen. Hästarna som fyllde min värld har bytts mot hundar men det ångrar jag inte en sekund. I samma stund som jag skaffade Elsa tog allting en ny vändning. Jag fick något viktigt att prioritera och det bruna lilla luddet gör mig lycklig, varje dag!

15 minutes of fame - "Bilen hade väldigt bråttom"

Ovanstående fantastiska lilla artikel (tyvärr med anledning av en tragisk händelse) fanns att läsa i Expressen, lördagen den 24 juli 1993. Den stiliga flickan på den vänstra springaren är jag, och våra meningslösa iakttaganden fick som ni ser stort utrymme i media. Även Aftonskökan knackade på dörren mitt i natten för att höra oss berätta om bilen som snabbt passerat förbi.

Mina vänner ljög solidariskt för polisen om att de också sett taxin, fast i själva verket var det bara jag som såg den. Jag var dock för feg för att möta rättvisan ensam.

Det är än idag tveksamt om Blindmyran har förlåtit mig för att jag missade hennes fölsis dagen efter händelsen.

Jämngrått

Okej, söndagen var betydligt bättre än lördagen men den var ändå som allt annat just nu. Jämngrå. Jag känner mig trött, frustrerad, omotiverad och lam. Allt jag gör känns en smula oengagerat och det känns som om jag skulle behöva en rejäl spark i sidan för att vakna till liv.

Elsa gör i alla fall sitt bästa för att hålla mig på gott humör, något annat kan man inte anklaga henne för. I helgen har vi tränat stegförflyttningar och framförgående. Har börjat med stegförflyttningar där vi står mot varandra så att jag ska ha uppsikt över hur hon rör sig. Åt vänster går bra nu men till höger har vi inte kommit så långt än. Framförgåendet har gått bra inomhus och ytan inne räcker inte riktigt till nu.

Idag tränade vi utomhus på DTBK med Katarina och Fixa och då provade jag framförgåendet igen.Tyvärr funkade det inte alls så bra. När ytorna runt omkring blev stora blev Korvis på tok för ivrig, men jag antar att det bara är att öva vidare. I övrigt gick träningen så där. Elsa var lite överallt och bara halvt intresserad av att utföra uppdragen hon fick av mig. Blev lite störningsträning, några förberedande skotträningsruscher och inkallningar med apporten. Märks att vi är en smula ovana att träna utomhus.

Önskar att jobbet kunde vara lika inspirerande som Korven, men så är det inte. Istället känns det som att allt här går åt helvete och blir fiasko. Eller så är det bara så jag upplever det. Jämngrått.

Rekorddålig

Det här är den sämsta lördagen någonsin. Fi faen vad allt är trist.

Torsdagens HI-träning

Här kommer en liten filmsnutt från uppvisningen på torsdagens HI-träning. Min tanke var att tävlingsträna och göra tre moment som Elsa kan bra, så att svårigheten skulle bli att inte få belöning efter varje moment. Jag är nöjd med resultatet.

Dock blev det ju tyvärr dk på fjärren. Hon ligger och ser beredd ut, men när kommandot kommer så ligger hon bara kvar och fortsätter se beredd ut. Det här har ju hänt på tävling också, men jag vet inte riktigt hur man gör för att komma åt det.

Titta på filmen här!

För övrigt har jag en mighty träningsvärk idag.

Som ett barn

Jag känner mig som ett barn i trotsåldern.
Vill inget,
kan inget,
orkar inget.

Vill inte jobba, men inte heller gå därifrån. Vill inte acceptera men inte heller ta någon strid. Vill inte sitta hemma men inte heller hitta på något. Vill inte träna men inte heller låta bli. Vill unna mig något men är inte sugen. Kort sagt, ingenting är bra och ingenting är dåligt. Bara ett satans neutrum.

Har i alla fulla fall tillbringat en dryg timme i gymmet med PT-Tompa och hans vidriga övningar. Nästan bara TRX idag och jag känner mig helt skakis. Upptäckte en total avsaknad av muskler på insida lår och fick förstås en övning som ska råda bot på det. Om jag klarar att utföra den, vilket är högst osannolikt.

Fick också veta att jag egentligen inte går tillräckligt djupt ner när jag gör armhävningar (också i TRX förstås, vad trodde du?). Bröstet ska vara en knuten näve från golvet i vändningen och så lågt kan jag definitivt inte gå om jag ska kunna komma upp igen. Funderar på att lösa problemet genom att skaffa större bröst. F-kupa.

Jag kämpade i alla fall bra på träningen och jag tror att jag fick godkänt av Tompa också.

Nu ska jag fortsätta sura, ta en dusch och sen fråga Elsa om hon vill hitta på något.

Jag tog fel brallor ju!

Jag känner mig helt svullen idag och det är byxornas fel. Jag gillar egentligen de här jeansen, men problemet är att de sitter lite för tajt. Och ett ännu större problem är att för några år sen kunde jag inte ha dem, hur gärna jag än ville, därför att de var på tok för stora. Tungt.

Storleken på nedre delen av mig har verkligen ökat markant och jag inser ju att jag måste varit ganska smal tidigare. Fast saken är att jag aldrig sett mig så. Jag har aldrig tyckt att jag har varit så märkvärdigt tunn som jag måste ha varit i jämförelse med nu. Det känns väldigt otacksamt mot mig själv, speciellt som jag inte ser mig som tjock nu. Jag skulle inte ha något emot att gå ner några kilo men jag tycker ändå att jag är ganska fin som jag ser ut. Men det är jobbigt med brallorna...

Favorit i repris...

Nu säger det pang!

I tisdags hade jag min första session med Memea Molin för att få hjälp med hur jag ska jobba med Elsas skotträdsla. Hon är ju väldigt ojämn i sin rädsla, mycket är plats- och situationsbunden. Ibland reagerar hon kraftigt om det smäller, ibland inte alls. Jag har försökt se något mönster men inte lyckats, men att hon reagerar olika ser jag som något positivt. Det ska nog gå att träna bort och vill ju kunna tävla i bruks utan att behöva avstå massa moment!!

Hur som helst så var Memeas grundprincip att jag ska lära Korven en ritual för vad som händer när det smäller. Det första vi gjorde var att hon höll i Elsa i halsbandet och hetsade henne lite medan jag sprang bortåt med en leksak. Sen stannade jag, ropade "nu säger det pang!" och kastade iväg leksaken i riktning från Elsa. Sen fick hon springa och ta den. Det här förfarandet ska sedan utvecklas med ett litet ljud innan "nu säger det pang!" och så småningom ska jag i princip kunna skjuta ett skott och få Elsa att springa till mig, glad i hågen, för att leka.

Viktigt att tänka på är att det är bäst om jag är den som åstadkommer ljudet i början och att Elsa alltid ska springa mot mig och ljudet, aldrig bortåt. Råkar vi ut för smällar som skrämmer Elsa när vi är oförberedda får jag gå tillbaka lite i träningen.I framtiden är det dock meningen att jag ska kunna rädda såna situationer genom att säga "nu sa det pang!" och börja leka EFTER smällen.

Igår tränade vi lite lydnad i Kista. Jag är nöjd med Elsas insats men inte med min. Jag var lite för ofokuserad och gjorde vissa moment aningen för svåra för henne. På plussidan var dock att jag hade en plan för träningen och höll mig hyfsat till den, och att Elsa faktiskt var väldigt engagerad och duktig, trots att jag inte direkt hjälpte henne. En guldstjärna får jag ändå för att jag följde upp träningen i dagboken efteråt och skrev ner de misstag jag gjorde så att jag inte behöver göra dem igen.

Ikväll är det HI-träning igen och jag har en plan klar! Dock är det inte vanligt synd om Elsa idag, så vi får se hur det går. Hon har låtit som en pipleksak exakt hela förmiddagen.

Tjong i medaljongen

Jaha, så gick den här dagen från att ha varit helt neutral till att bli riktigt dålig. Fick just ett tråkigt negativt besked på jobbet och det gjorde mig besviken, uppgiven och nedslagen. Helvetes skit.

Dessutom borde jag egentligen gå på Årsmöte på hundklubben i Kista ikväll, men jag har högtidligen och vederbörligen nu bestämt mig för att strunta i det. Jag vill verkligen inte gå och ingen kommer tacka mig för att jag genomlider ett antal timmar av meningslösa diskussioner och pajkastning. Dessutom har jag ingenstans att göra av Elsa under tiden. Eftersom hon löper kan jag inte ta med henne in i klubbstugan och jag vill inte ha henne i en kall bil flera timmar, så saken är klar.

Jag ska gå hem och gräva ner mig istället.

Berättar om mötet jag hade igår med Memea Molin imorgon. Kanske.

Livet har sina små krumsprång

Elsa är bra just nu. Julhelgens (och renoveringstidens) understimulering är ett minne blott och hon börjar bli sitt vanliga lugnare jag. Har lagt en matta på golvet i vardagsrummet så att vi ska kunna träna där utan att halka. Mycket fjärr, vittring och trix har det blivit. Fjärren börjar bli snygg, men jag måste öva stadga mellan alla skiften och en hel del på skiftet stå-sitt. Sen är det den lilla detaljen med avståndet...

Vittringen går så där... att det ska vara så in i h-vete svårt att hålla sig till sina kriterier! Jag klickar ju som en vilde, helt okontrollerat. Undra på att vi inte gör framsteg...

Känns fortfarande tråkigt att det inte blir någon valp, men mest synd tycker jag ändå om Fia som lagt ut massor av pengar på importen och om Nettan som sett fram emot att få underbara små minikopior av sin tjej. Klura är verkligen en supertrevlig liten hund och det är trist att det blev så här.

För mig har det dock dykt upp en annan möjlighet som känns jättespännande! Återkommer till det senare.

Mycket att säga, som vanligt efter helgen

1) Tråkiga nyheter först. Klura har inte blivit dräktig och det blir inga valpar. Skit är bara förnamnet, men jag tycker ändå att jag tar det förvånansvärt bra. Det är liksom inget att göra åt och jag tycker bättre om att veta än att sväva i ovisshet, även om ovissheten är mer hoppfull.

2) I fredags var jag och JG hos Åsah och Mathieu på en utsökt vegetarisk middag.

3) I lördags blev det en timmes skidåkning i Ursvik och på kvällen indisk middag och bio. Filmen Precious bjöd på två timmar misär. No more, no less. Suck.

4) På söndagsmorgonen kl. 7 intogs huset av två aussies - Vazy och Jazza - som skulle vara sällskapsdamer åt oss medan matte och husse var i Romme. Inbillade mig att jag skulle få sova lite till efter avlämnandet... Ha! Glömma det. Istället gick vi ut på promenad och lekte.

Hela dagen var otroligt nyttig träning för Elsa (och mig) och vi skötte oss riktigt bra. I började vaktade Elsa lite på sin matskål men efter tillsägelse rörde hon inte en fena när vare sig Jazza eller Vazy tvättade den åt henne. Under eftermiddagen träffade vi Malin, Ivar och Godis på promenad och jag kan säga att det var en utmaning att hålla reda på fyra lösa hundar som röjde runt. Dock var alla dessa så otroligt trevliga och lydiga (och lättmutade med Viltost på tub) att det bara var att kalla in dem och sätta dem på rad när vi fick möte. Helt fantastiskt.

Att umgås så här med andra hundar är precis vad Elsa behöver. Det märks att hon är helt ovan och inte alltid vet riktigt hur hon ska agera eller förhålla sig. Så behöver du hundvakt, hör av dig!! Vi vill av helt egoistiska skäl mer än gärna ställa upp!

5) I morse skidade jag i Ursvik. Bästa turen hittills, bortsett från att inte världens bästa Jontegull var med. Det var bra och hårda spår, vilket fick fart till och med på mina oglidiga skidor. Åkte 5 km på bästa km-tiden hittills. Jag gillar!!!

Arg så in i helvete!

Jag har full förståelse för att det är mycket snö just nu och att plogbilarna måste lägga den någonstans. Det har jag. Men gör för fan inte min infart till någon jävla uppsamlingsyta!! Helvete!

Om jag någon gång får bort all den här hårt packade, frusna snön så ska jag gå in och skriva ett långt och mycket argt mail till kommunen. Helvete.


Uppdatering kl. 15:12: 
Okej, snöhögen är bortskottad nu och jag är lugnare igen. Jag kommer INTE att skriva ett långt argt brev till kommunen. Inte ens ett kort snällt.

Ledig

Har varit så otroligt omotiverad på jobbet senaste dagarna att jag helt enkelt tog ledigt idag för att styra upp mig lite. Resultatet av det blev att jag, efter vanliga fredagsturen till gymmet, har sovit hela förmiddagen.

Nu ska jag och Elsa ut och rejsa i snön och solen.

Den som inga byxor har

Jag glömde byxor i morse. Långkalsonger och täckisar på, sen ut i snön för lek och prompe. Jeansen tryggt nedpackade i väskan. Tänkte jag. Men nej, jeansen hänger fortfarande kvar hemma. Så nu sitter jag här i ett par brallor som definitivt inte var så här tajta i midjan senast jag använde dem, vilket förmodligen var runt 1996.

Både igår och i förrgår tränade jag och Elsa hyfsat seriöst. I tisdags var vi ute på en välplogad vändplan hemma. Fick verkligen ny inspiration av träningspasset tack vare att Elsa var så otroligt engagerad och fokuserad. Har gjort en liten, liten, liten förändring av mina belöningar enligt tipset från Eva Bodfäldt och det känns jättebra! Tror inte att Elsas engagemang beror enbart på det, men kanske har belöningsträningen bidragit?

Igår körde vi ett pass inomhus och Elsa lärde mig hur viktigt det är att jag är konsekvent och har tydliga kriterier. Jag släpper igenom alldeles för mycket, men när jag kom på mig själv med det och slutade så kom framstegen ganska fort. Nu var det bara ett fånigt trick vi tränade, men det är ju likadant med allt.

Efteråt satte jag mig ner och gick igenom vilka moment vi behöver finslipa och vilka moment som kräver mer träning för att vi ska klara klass 2, 3 och elit. Föga förvånande är det fortfarande samma tre huvudmoment som vi måste öva massor på om vi ska komma vidare:

• Fritt följ inkl stegförflyttningar
• Platsliggning och sittande i grupp
• All apportering

Det låter lite men innefattar mycket.

Har också bestämt mig för att gå tillbaka lite i vittringsapporteringen för att få en bättre frysning. Dessutom har jag slarvat med träningen av skiftet stå-sitt i fjärrdirigeringen och måste fokusera lite mer på det nu. Har bestämt mig för att utnyttja att tävlingsledaren står bakom hunden i fjärren. Istället för godisskål bakom när jag tränar ska "tävlingsledaren" få ha externbelöningen.

Känner mig laddad! Elsa också!

Från mobilen

Testar att blogga från mobben!

Multisport? Löp och skida.

Idag har det varit aktiviteter på morgonen så att det stod härliga till!

Kl 06:00 packade jag in hund och skidor i bilen och åkte den korta biten till Rinkebyskogen där jag skidade elljusspårets tre glada kilometer. Det gick väl sådär. Kändes lite vingligt, teknik är ännu så länge något obekant och jag vurpade ett par gånger. Men det var ändå kul och det kändes på något sätt bekant att susa ner för backarna. Susandet var i och för sig, och som tur var, ganska långsamt tack vare mina skidor, men det gav ändå en bra känsla!

Åkte sen hem och lämnade bil och skidor, bytte pjäxor mot löparskor, slängde på mig ryggsäcken och joggade till jobbet. Elsa började löpa redan igår, så hon hade ett visst försprång... hrm. Det var lite obehagligt att kliva på isen, eftersom den hade börjat smälta vid strandkanten och jag fick plaska lite i vattnet för att ta mig ut. Får se hur det ser ut i eftermiddag när jag ska hem.

I väntans tider

Det kanske inte är alla som vet att jag och Jontegull går i väntans tider. Den olidliga väntans tider!! Magen som förhoppningsvis växer tillhör inte mig (min mage hoppas jag snarare ska bli mindre) utan den urcharmiga kelpien Klura.

Vi hoppas nämligen på att utöka familjen med ytterligare ett litet lurvigt yrväder av samma modell som Elsa, men från Vickulas kennel. Pappan heter Tacker och bor i Australien där han vallar får och åker motorcykel. Klura inseminerades i slutet av december och om det har gått vägen så väntas valparna i början av mars.

OM det har gått vägen alltså. Ingen vet.
Den olidliga väntans tider, som sagt.


Tacker till vänster och Klura (fotad av Sigrid) till höger.

Löjligt lyxig helg

Ja, det var den faktiskt. I fredags lagade vi god middag hemma och sen somnade jag framför State of play, trots att den var bra.

På lördagen åkte vi till Ursvik där jag invigde mina nya skidor med Jonten, Elsa, Mikke och Greta. Elsa tyckte det var lajbans värre och sprang som ett jihu. Glömde ganska snabbt att hon är rädd för skidåkare. Totalt var vi ute i tre timmar och även om jag var riktigt trött efteråt så var det otroligt mysigt och en verkligt fin (och kall!) dag. Istappar i skägget!

Jonas och Elsa i spåret!

Efteråt lämnade vi Elsa i min faders ömma vård och åkte in till stan för middag på El Diablo. En helt fantastisk middag på El Diablo. Förrätten var den bästa någonsin, pepparstekt tonfisk med mangosalsa, serranochips, melonsorbet och hummersky smaksatt med rökt chili och choklad. Grymt bra! Varmrätten bestod av hjortytterfilè med marmelad på chili och blåbär, potatiskaka smaksatt med karljohansvamp serverad med jordärtskockspurè och en rödvinssky med enbär. Till dessert åt jag Crème Brulèe med hallonsorbet och äpplen kokta i balsamico och stjärnanis. Välsignade middag!!

Efter middagen åkte vi till en avspänd liten bar där vi mötte upp MG och drack några drinkar och firade deras jubileum.

Söndagens aktiviteter bestod av att njuta av en helt hundfri dag, åka en tur till Täby Centrum och att gå på Dansens Hus och se föreställningen Tomorrow, in a year med Hotel Pro Forma och The Knife. Recension: Den var SÅ tråkig. Det var det tråkigaste jag har sett. Det var verkligen, verkligen dåligt. Pjuh. Man ska akta sig för kritikerrosade föreställningar.

Dessutom har vi blivit i stort sett klara med hallen: