Mina vackra flickor!

Idag var det premiärpromenad över isen till jobbet! 40 minuter dörr till dörr och istappar i allas skägg och ögonfransar. Jäklars vad kallt det var i morse. Hoppas det är varmare när vi ska hem.

Men det var inte det jag skulle skriva om nu, utan om Rekas träning. Det går nog faktiskt framåt, vintern till trots, för mig och Tratteluren. Man ser det ju inte alltid själv, men när vi promenerade med Jonas i helgen så märkte han att vi gjort stora framsteg. Och det har vi nog när jag tänker på det.

Känner mig nästan tryggare när jag går med Reka än med Elsa, eftersom Reka vänder på en femöring när jag ropar och kommer i full karriär, och hon håller sig alltid nära mig. Dessutom kan hon utan problem passera folk om hon går lös vid min sida och hon kommer på inkallning även om det är en annan hund i närheten. Annars är hundmöten det vi generellt måste öva mera på. Skulle inte våga ha henne lös vid ett möte på en smal gångväg till exempel, även om det är möjligt att hon skulle klara det.

I övrigt är hon ganska lattjo, och inte så dum alls. Hon vet att hon INTE får leka bland mina kläder eller med mina tofflor hemma. Och hon vet att hon FÅR leka med sina leksaker. Men det man inte får är ju alltid roligare än det man får, så nu har hon börjat leka med sin leksak precis bredvid/på det hon inte får leka med, för att testa om det är okej. Smart!

Här är världens finaste tjejer:

Elsa & Reka - Foto: Göran Demnert