Fick "tillåtelse" av PT-Tompa att springa en liten runda idag. Första på, håll i dig nu, hela en och en halv vecka! Om jag fick ont någonstans skulle jag avbryta och min tanke var att ta det väldigt lugnt. Som vanligt var det inte jag som bestämde utan kroppen tog kommando och körde sitt eget race. Eller...? Nåja... det blev som det blev i alla fall.
Det kändes lite som att släppa ut en häst på grönbete. Jag sprang på, allt kändes toppen förutom att det gjorde ont på en punkt mitt på högra skenbenet, vilket jag högaktningsfullt struntade i. Visst ont gills inte.
Och trots att det gick fort så kändes det inte anmärkningsvärt jobbigt. Försökte sänka tempot då och då men det ville sig inte. Bestämde att pulsen i alla fall inte skulle gå över 170, men det gjorde den ändå till och från. Mot slutet började jag känna mig tung i kroppen, men kraften i benen och flåset i bröstet var ändå med hela tiden. Snittade 5:30 min/km i knappt 6 km och det är otroligt bra för att vara mig, kanske något av det snabbaste jag har sprungit på den sträckan. Heja Sofia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar