Ingen exakt vetenskap

Var till Albano med Elsa idag. Sov dåligt i natt också eftersom hon lät så illa och jag var orolig.

Vi fick smita in bakvägen för säkerhets skull och Elsa blev tempad, klämd och känd på. Det gillade hon inte. Hon ville inte ens hälsa på veterinären när hon kom in i rummet, alltså inte ens innan undersökningen påbörjats, utan stod bakom mig och kikade fram som Ferdinand på väg in på arenan. Hon blir bara knepigare och knepigare den här tjejen... Men hur som helst.

Veterinären hette Åsa Wolf och var jättetrevlig. Med tanke på hur jag beskrev Elsas symptom så höll hon det för troligt att det var noskvalster och jag fick recept på medicin till både Elsa och Kråkan. På väg ut träffade jag Soffan (jättekul, det var SÅ länge sen, hoppas vi kan ses snart!) och vi stod och pratade, samtidigt som veterinären kom förbi också. När Elsa flängde runt i kopplet så hostade hon till två gånger, och plötsligt misstänktes inte längre noskvalster utan kennelhosta. Det sätter sig också i de övre luftvägarna. Jag har inte hört Elsa hosta tidigare, men Åsa sa att det kunde komma plötsligt och det var inga konstigheter med det.

Så jag fick mitt recept på kvalstergift men också rådet att avvakta några dagar, hålla koll på tempen och bara gå lugna koppelpromenader. Är det kennelhosta kommer Lillis också antagligen få en släng av det, även om hon verkar helt okej nu. Fortsätter Elsa att vara pigg i övrigt, äta och dricka som vanligt, men symptomen inte försvinner så kan jag prova att ge henne noskvalstermedicinen.

Sjukvården är ingen exakt vetenskap, men det känns skönt att ha fått Elsa kollad.

Tur också att jag inte var på inomhusträningen i torsdags (ingen riskerar att ha blivit smittad av oss) men synd att jag kommer missa en vecka till (kan ju inte riskera något).