onsdag, november 30, 2011

Klättringen igår...

... avslutades jäkligt bra. Trots att jag redan var nöjd med min insats och väldigt trött i armarna tog jag mig hela vägen upp på stora väggen som sista klättring. Kom ihåg att jobba med magen hela vägen och det fina var att greppen påminde mig om det. Core, stod det på dem. Tänka sig!

Dessutom blir det faktiskt lättare att klättra om man aktiverar coremuskulaturen. Och tänker man på det och tekniken istället för hur långt det är till marken så blir höjden inga problem heller. Åtminstone inte förrän man ska ner...

Stockholm Hundmässa

Om jag har fattat saken rätt så får man ställa ut löptikar. Sen verkar det finnas många åsikter om huruvida det är rätt eller inte.

Några tycker t ex att tiken borde få vara hemma och vila istället och med tanke på hur trött Reka verkar just nu så känns det inte orimligt. Samtidigt vaknar hon till när det händer saker.

Får helt enkelt se, men jag siktar på att vi kör!

I nästa nummer av Kelpiebladet kan man förresten läsa att Elsas bror Nemo nu är Godkänd Vallhund och att Elsas syster Vilja har fått 1:a pris i IK-1, ett vallhundsprov.

Som om inte det var nog så fick Reka en hel bunt halvsyskon i fredags. Kul!

tisdag, november 29, 2011

Naprapatbesök, coreaktivering och blod

Igår var jag hos naprapaten. Anna. Hon masserade, stretchade och gjorde sitt bästa för att knäcka till mig, och efteråt kändes det faktiskt lite bättre. Enligt både Anna och PT-Tompa så verkar det sannolikt att jag är dålig på att aktivera coremuskulaturen vid lättare belastning, t ex i vardagssituationer, trots att jag är väldigt stark när jag tränar med tung belastning. Det gör att det blir onödig påfrestning på kotor och sånt, och vips så får jag ont. Jag gör mitt bästa för att förstå exakt vad de menar, och i övrigt lyder jag bara order.

Har fått ett coreaktiveringsprogram av Anna och ett av PT-Tompa. Hemövningar. Här ska aktiveras magmuskler. Har försökt börja tänka på det i alla möjliga situationer, när jag sitter och jobbar, när jag springer och när jag går med hundarna. Ikväll är temat att tänka på att ha magen med när jag klättrar.

I övrigt verkar det som att Rekeluren har börjat löpa. Jag försöker hitta andra anledningar till blodfläckarna på golvet, men ursäkterna håller inte måttet. Vi har anmält oss till utställningen på hundmässan i Älvsjö om en och en halv vecka, men det verkar ju gå i stöpet nu då. Fan.

måndag, november 28, 2011

Sammanfattning av HF-helgen




Så snabbt den försvann, men vad lång den var!

I fredags lämnade jag jobbet vid 12-tiden och åkte och åt lunch med Karin och Esther i Sollentuna Centrum. Bra start!

Sen hämtade jag upp Jontan på jobbet och vi åkte till Saltsjöbaden och checkade in på Grand Hotel. Ett fint rum med utsikt mot vattnet. Vi drog direkt på oss löparkläderna och sprang en runda för att titta på fina hus, och sen plumsade vi ner i bubbelpoolen och låg där tills vi såg ut som russin.

Middagen var god, det serverades toast skagen, örtstekt biff med smörstekta kantareller, rödvinssky och potatiskaka och creme brulee med vanilj och hjortron. Till detta en flaska amarone. Maten var det bästa med hotellet, men generellt var det lite av en besvikelse. Kändes som ett skal utan något riktigt innehåll. 5/10 tootsies.

Morgonen efter tog vi en promenad och sedan spenderade vi några timmar i stan (jag fick den fina rosa mössan av Jontan och han fick låna min gröna, nästan som att gå i likadana träningsoveraller av syntet) innan det var dags att åka hem och städa och baka inför söndagens adventsbaluns. Det gick grymt bra, trots min invalidiseringsincident med ryggen på kvällen som satte käppar i hjulet. Vi var löjligt färdiga i löjligt god tid.

Söndagen inleddes med kompisbrunch, sen blev det kompislöpning och sist det stora adventsbalunset. Massor av mysiga vänner kom förbi och som vanligt hann jag inte prata med någon av dem så mycket som jag hade velat. Man räcker liksom aldrig till under såna här aktiviteter, men det var hur som helst superroligt att se dem!

Sen fick jag äntligen hem hundarna igen och den här helgen har verkligen fått önskad effekt. Jag var så glad att se dem och det var så härligt att få gå skogspromenad med dem imorse igen. Finaste b-bollarna, de gör mig lycklig!

söndag, november 27, 2011

Granen på plats

Klädd av en expertpanel med dvärgar under eftermiddagens adventsbaluns. Man tackar!

lördag, november 26, 2011

Jävlar vad det gjorde ont!

Skurade golvet på övervåningen inför morgondagens baluns när det plötsligt smällde till i ryggen. Samma ställe som förut men med en smärta multiplicerat med hundra. Jag skrek, grät och hyperventilerade, trodde min sista stund var kommen. Det gjorde så fruktansvärt ont och jag blev livrädd!!

Jontan kom galopperande i full fart och hjälpte mig ner i horisontalläge, där jag blev kvar en bra stund och stretchade och masserade svanken, ackompanjerad av en molande smärta.

Sen kändes det mycket bättre och nu är jag på benen igen. Känner mig öm och trött i ryggen men annars är det inte så mycket värre än innan. Men jag är verkligen djupt oroad. Ska det vara så här nu? Och om inte, vem kan hjälpa mig? Helvete!

Från hotellsängen

God morgon!

fredag, november 25, 2011

They say memories are golden

Idag är det förresten sex år sen vi avlivade Izza, min inkörsport till kelpien och en underbar vän. Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på den kvällen och natten. Inga glada minnen, inte bara för att hon försvann den natten utan också för att det var startskottet för en väldigt jobbig tid för mig.

Nu ligger Izza begravd under blåbärsrisen på landet tillsammans med sina två favoritbollar och jag brukar gå dit och prata med henne ibland.

They say memories are golden
well maybe that is true.
I never wanted memories
I only wanted you.


In life I loved you dearly,
In death I love you still.
In my heart you hold a place
no one could ever fill.


If tears could build a stairway
and heartache make a lane,
I’d walk the path to heaven
and bring you back again.

Hundfritt

Jag ska få ha en hundfri helg!! Den börjar idag vid lunch och slutar på söndag kväll. Och jag ser fram emot det SÅ mycket!

Mina små älsklingar är i princip med mig dygnet runt, alla dagar. Senast vi var ifrån varandra en längre tid var efter Stockholm Marathon den 28 maj. Sen dess har de suttit mer eller mindre som klistrade vid mig och jag känner att jag behöver en paus. Alla föräldrar behöver en paus ibland, så man orkar ta i med nya tag sen.

HF-helgen ska firas med övernattning, middag och spa på Grand Hotel Saltsjöbaden, tid hemma utan hundar, bio och adventsbaluns. Ska verkligen skämma bort mig, i sällskap av JG förstås.

Visst låter det mysigt, men jag vet ju hur det kommer bli. Redan ikväll kommer jag sakna den lilla yviga nallebjörnen som jag brukar krama när jag ska somna. Och den stora brunbjörnen som snarkar högt i sitt hörn. Saknaden kommer eskalera under helgen och jag kommer få anstränga mig hårt för att inte åka och hälsa på eller hämta hem dem på lördag. Hundfri helg ska det vara. För allas skull.

torsdag, november 24, 2011

Beirut Café

Med världens bästa tant- och bussgubbegäng. God mat också!

Aj, oj, uj... öff

Ont från knäna och uppåt igen. Aj aj. Har träffat mannen som får mig att frivilligt misshandla mig själv under en timme. Tränade med PT-Tompa igår och det var en hel rad nya knasiga övningar på programmet igen, som alla drog sitt strå till stacken för att ta död på mig.

Började med "lössnöåkning" med benböj över två bosubollar och skidhopp emellan. Sen någon form av "idioten" där jag sprang fram och tillbaka mellan konliknande objekt. Sen var det baksida lår på boll med medicinboll över huvudet, krypa som en spindel nära, nära golvet, fram och tillbaka med extra tyngd i form av bälte som satt fast i ft360n. Som om det inte var jobbigt nog ändå, liksom.

Sen armhävningar med fötterna på bosu och händerna på låda, jämfotahopp fram och upp på lådan, hopp ner och hopp upp med fötterna tillbaka på bosun. Puhh... Det varvades förstås med en vidrig övning där jag skulle börja med en armhävning och sedan ta tag med händerna i en stång och "promenera uppåt" med dem så långt jag kunde, promenera ner, sätta händerna i golvet och göra om. Vidrigt. Verkligen vidrigt!!

Vad hände mer... jo några enarmschins, omvända rygglyft och mage (knäuppdragningar)... kanske mer som jag har glömt.

Det var riktigt jobbigt, men jag är ändå väldigt nöjd. Mitt huvud var piggt igen och det var nästan irriterande att jag inte kände mig tröttare och mer uppgiven när kroppen bara sa tvärstopp. Jag kämpade bra, men jag vill bli bättre!!

Tyvärr drog jag till ryggen på kvällen, på samma ställe som förut. Undrar om det finns ett samband. Senast den pajade gjorde jag "hjulet" som liknar den övning när jag promenerade upp med händerna längs en stång. Nu hände det igen. Den här gången är det dock inte i närheten av lika illa, men bara att det händer är illa nog. Oroande!

tisdag, november 22, 2011

Tema: Revansch

Där satt den! Grymt idag! Fixade och trixade, ivrigt påhejad av Gunnika. Allt gick asbra!!

Sista agilityträningen

Igår var det årets sista måndagsträning i agility. Mörkt och blött men inte så kallt och två taggade hundar vars lycka inte visste några gränser.

Elsa var först ut. Det går verkligen mycket bättre för oss nu för tiden. Har inte alls samma problem att styra som förr. Första varvet tog hon gungan av bara farten - fullt ös rakt upp och sen hoppade hon av när den vippade över. Som tur var hann jag få tag i den så att den inte slog i marken, för då hade hon nog blivit rädd. Nu gjorde vi bara om och det var helt lugnt. Jag såg det ändå som något positivt att hon inte ens reflekterade över att det kunde vara vippen hon sprang upp på. Första rundan fick vi dessutom till ett riktigt snyggt kontaktfältsbeteende på balansen. Vi har mycket kvar att träna på med kontaktfälten, men den träning vi hittills gjort märktes igår. Det var mycket bättre än för några veckor sedan.

Reka imponerar på mig varje gång vi kör agility. Hon är verkligen duktig och lär sig otroligt snabbt. Det är ingalunda så att vi klarar banorna felfritt, men hon ger verkligen järnet och det räcker långt. Kontaktfälten har vi bara påbörjat träningen med och det behöver vi ägna mycket tid åt i vinter. Slalom, som går riktigt bra hemma, funkar inte alls när det hamnar i en bana och Reka är taggad och uppspelt. Försökte stanna upp och lugna henne innan men det gick sådär. En gång fick vi  till det bra. Får börja kombinera med några hopp före när vi tränar hemma.

När det gäller lydnaden med Reka har jag nu äntligen börjat smälta tävlingen och börjat på ny kula. Fotgåendeträningen har flyttats tillbaka in på köksgolvet tillsammans med platsliggningen. Nu är det fotposition supertajt mot mitt ben som gäller och platsliggning med hakan i backen. Det är vinterns projekt. Apportering och hopp ska vi underhålla och utveckla mot klass 2. Ställandet ska vi jobba om, och läggandet ska också underhållas, men inte förrän jag har femton meter klistrat fotgående med total fokus och glädje. Så det kanske blir lite nyinlärning på läggandet. Känns försiktigt roligt igen.

Imorse såg jag Mythbusters som testade om de skulle lyckas villa bort en blodhund genom att springa sicksack, springa tillbaka i sitt eget spår, genom åar, genom att maskera sin doft eller att duscha och byta kläder mitt i spåret. Sjukt roligt och plötsligt kände jag mig lite peppad för att börja spåra igen!

Liten RacerRäka

måndag, november 21, 2011

söndag, november 20, 2011

Backintervaller med TSM


Idag stod backintervaller på schemat med TSM. Eftersom vi var på en alldeles utmärkt trevlig Norrlandsmiddag hos Hammarlunds igår kväll så valde jag att springa med 4:15-gruppen idag, eftersom de började lite senare. Var helt sjukt trött igår när jag kom hem, och dessutom blev det en fördrink och ett par glas vin. Det var inte mycket, men det kändes ändå i kroppen när jag vaknade. Jontan vaknade och var sjuk, så han sprang inte alls idag.

Hoppade över föreläsningen med "Idrottsdoktorn" eftersom jag var för trött. Medan jag väntade på att vi skulle börja kom 4:00-gruppen tillbaka från sin träning, och då ångrade jag mig lite och tänkte att det hade varit mycket roligare att springa med Lim, Martin och Olof.

När vi började springa kändes valet ändå ruggigt bra. Jag upplevde tempot som väldigt långsamt trots att vi höll 6:25 min/km, och pulsen kom knappt över 150. Bra för självförtroendet!

Efter uppvärmningen körde vi 20 minuter i backe. Tog ungefär 50 sekunder upp med mitt lugna tempo och strax över minuten ner. Fokuserade på att ta korta steg och ha bra hållning snarare än hög fart, och det gjorde att jag inte blev så väldigt trött, trots att pulsen var hög. Uttråkad hann jag däremot bli på 20 minuter.

Hemvägen var lite tyngre än ditvägen, men så gick det uppför mest hela tiden. Nöjd efteråt.

lördag, november 19, 2011

Värmande sol i Bogesund

Vilken fantastisk dag! Efter en, för vissa, lite seg start så åkte vi iväg till Bogesund för att promenera. (De morgonpigga hade då hunnit städa flera förråd, hyllor och köksskåp.)

Tog paus på en klippa med utsikt över vattnet och fikade te och saffransbulle. Solen värmde riktigt skönt! Känns märkligt att det är andra halvan av november.

Ikväll väntar spännande middag hos Hammarlundarna och imorgon får jag springa igen!!

fredag, november 18, 2011

Så lite kan vara värt så mycket

Fick det här från en kund alldeles nyss. Ett litet obetydligt tack kan tyckas, men jag blev verkligen genuint glad och tacksam över omtanken! Vilket härligt slut på veckan! Tack!


Grrr, matlådan glömd!


Glömde min goda matlåda hemma idag. Grrrr! Avokadopasta med extra smarrig kyckling. Det värsta är att lådan antagligen står framme på diskbänken...

Nåja, som tur är har jag en snäll mor som inte vill att jag ska dö svältdöden, så jag fick en bit riktigt god laxlasagne.

torsdag, november 17, 2011

Magiskt!

Löpningen gick bra. Den gick mer än bra! Det var faktiskt en av de grymmaste löprundorna jag har sprungit! Jag glömde till och med bort att känna efter hur foten kändes.

Benen var otroligt pigga och så fort jag tryckte på lite så fick jag världens gensvar. Märkte knappt av uppförsbackarna, vare sig i benen eller andningen. Skulle ju ta det riktigt lugnt idag och jag försökte, men benen bara rullade på. Det var så jäkla härligt! Vilken glädje att få springa igen! Det är för att få känslan som jag hade den här rundan som jag springer. Som jag kämpar mig igenom otaliga långsamma, hopplösa rundor med tunga ben och häftig andhämtning. Flow!! Åh vad grymt det var!! Hade kunnat springa ännu fortare och mycket längre, lätt! Blev knappt trött.

Dessutom passade jag på att prova lite nya prylar. Nya windstoppertights från Salomon som var okej men inte perfekta. Som alla mina tights så gled de ner. Det var även årspremiär av mina Winter Run Socks med Silver Footbed. Måste köpa fler såna. Otroligt sköna och av bra kvalitet!

Bäst var ändå de elastiska kopplen från Ruffwear. Inga mer ryck och slit i min arma kropp när hundarna drar åt olika håll. Kopplet kan gå från 2 till 3.4 meter och var helt perfekta att springa med. Kommer vara perfa vid vandring också. Köpte dem på XXL härom veckan då de var nersatta till 190 kr. Första gången jag fingrade på dem kostade de 345 kr styck och det tyckte jag var för dyrt. Nu fick jag dem ju billigare men med facit i hand hade de faktiskt varit värda även det högre priset.

Inte helt oväntad träningsvärk

Träningsvärk! Från handlederna ner till knävecken. Tror det är en kombination av sviter från klättringen i tisdags och träningen med PT-Tompa igår. Underarmarna är definitivt från klättringen, men sidan, bålen, rumpan och benen är från träningen. Ryggen är lite oklar.

Det var ett bra pass igår. Kände mig pigg och alert i huvudet men blev samtidigt grymt trött i kroppen vid varje övning. Trött men inte så att jag tog helt slut. När jag gjorde övningarna kändes det inte som att jag skulle klara en enda repetition till, men jag återhämtade mig snabbt och var helt redo igen vid nästa set. Skönt att känna att viloveckan gav önskat resultat!

Blev ganska mycket benträning igår. Några olika varianter av utfall - på bosu, med rotation i ft450 och med vanliga bicepscurl. Sen baksida lår på flowin, benpress, insida lår och baksida lår/rumpa i höftmaskinen. Dessutom crunches i sidoplanka i trx, stående crunches åt sidan med rep, tricepspress med vindrutetorkarben, bröstpress i kryssdrag med en trissa lågt och en högt och så alldeles för många drag i den vidriga ropetrainern. Kanske har jag glömt något, men min kropp har som sagt inte glömt.

Efteråt kände jag mig som ett uppladdat batteri och ångade runt elljusspåret i skogen med flickorna i en farlig fart. Det tog ungefär 40 minuter och efter det kändes det ganska skönt att komma hem, krypa upp i soffan med middagen i knät och kolla på piratfilm. Sen sov jag och myshunden Reka sked hela natten (vilket är en av anledningarna till att Jontegull inte ska fråga mig om vem jag helst väljer av honom och henne).

Ikväll ska jag klä på mig pannlampa, reflexer och hundar i sele och provspringa foten. Äntligen!

onsdag, november 16, 2011

Crapklättring

Klättrade tillsammans med Lim igår och upplevde min första riktiga motgång. Även om jag klarade mig högre på vissa leder än jag gjort tidigare så var känslan crap. Kändes som om jag bara hängde i armarna hela tiden.

Började med att bouldra medan jag väntade på Linda och efter många försök klarade jag mig hela vägen upp på leden med gula grepp på bilden, vilket jag förstås är nöjd med. Mindre nöjd med att jag trillade ner därifrån, ett handlöst fall och nära-döden-känsla. Dessutom tog jag totalt slut i armarna nästan direkt, vilket förstås påverkade resten av klättringen.

Glömde bestämma tema innan men det sattes i efterhand, på Lims inrådan, till fall. Nästa gång blir temat revansch!

tisdag, november 15, 2011

Om du undrar?

Så känns foten mycket bättre. Igår kutade jag som en nordanvind under agilityn utan att ens reflektera över att jag kanske inte borde gjort det. Kom på det när jag åkte därifrån först. Var lite öm imorse men verkar inte ha tagit värre skada än så. Jag vilar ett par dagar till, sen får det f-n vara nog.

Agilityn gick ganska bra. Körde Reka först och vi hade lite problem i slalom, där hon av någon anledning började ta två portar åt gången. Sen har vi som vanligt mycket kvar att lära i handlingen. Måste träna raksträckor och hindersug. Bland annat.

Elsa gick bra men blindbytte mig några gånger, till synes omotiverat. Nu gör hon ju sällan saker som jag inte omedvetet säger åt henne, så sannolikt vred jag lite fel eller viftade lite konstigt med någon arm. Hinner ju inte riktigt fundera över vad jag gör, det går för fort.

Tillsammans med Annie/Stella och Lena/Vilda/Engla har jag nu bildat ett agilitylag i large, och vi ska vara med på Kistamässan i januari. Två agilityklasser med garanterad disk och en hoppklass med sannolik disk. Fast jag har ju faktiskt sex veckor på mig att få Elsa över vippen utan godis. Kanske kan gå? Roligt ska det i alla fall bli. Känns som ett bra lag, vassa hundar.

måndag, november 14, 2011

KulturTuben - Komma rusande


Igår var jag på KulturTubsevent på Stadsteatern. Föreställningen som bjöds var "Komma rusande" av Birgitta Egerbladh. Två personer på en liten scen och onumrerade platser.

Vi var inte jätteimponerade, det var vi inte. Kanske är vi helt enkelt klara med Birgitta och hennes pjäser. Det var inte helt plågsamt att sitta där den timme den varade, men det var heller inte så att vi sveptes av stolen. 4/10 tootsies. Föreställningen kändes onödig.

söndag, november 13, 2011

Crossfit

Efter att ha tittat på när andra sprang snabbdistans åkte jag och tittade på när andra tränade Crossfit. Jag har hört att passiv träning är sjukt effektivt så efter idag är jag sannolikt i toppform.

Olof, Simon, Martin och Jontan körde prova på-passet på Crossfit Solid. Riktigt duktiga var de allihop, men jag tyckte nog de såg lite trötta ut på slutet.

Trötta men lyckliga.

Årets pappa 2011

Idag, på Fars Dag, avgörs en av årets viktigaste och mest prestigefyllda tävlingar - Årets Pappa 2011. Det här är en dag då alla pappor ska firas, men också en dag då en segrare ska koras. Den bästa pappan i Sverige, ja kanske i hela världen, ska utses. Tidigare var detta en inofficiell tävling men sedan 2006 är den officiell och varje år publiceras vinnaren på just den här bloggen.

Tidigare års vinnare är:
2006: Pappa Göran
2007: Pappa Göran
2008: Pappa Göran
2009: Pappa Göran
2010: Pappa Göran

Klicka på vinnarens namn för att läsa juryns motivering.

Trots att det är en pappa som hela tiden dominerat den här tävlingen är det aldrig självklart vem som kommer stå som vinnare. Det är spännande in i det sista.

...Trumvirvel...

Juryns motivering:
Trots ett år kantat av skador har han visat prov på en stor mental styrka och livsgnista, vilket gör att juryn anser honom vara en utmärkt förebild för den yngre generationen. Han har vågat ta steget upp på en klättervägg och ner på en yogamatta, han har tappat några kilo och köpt en ny bil. När juryn (och många med oss) trodde att han var nere för räkning kom han tillbaka; starkare, vassare och tuffare än någonsin. Han har skrattat liemannen i ansiktet och är, trots sin ålder, i sitt livs form. Inga andra pappor var ens i närheten av segern i år. 

Årets Pappa 2011: Pappa Göran

....Publiken jublar....

Stort grattis till segraren!!
 
Årets Pappa 2011:  Pappa  Göran

Avundsjuk

Oj vad alla springer duktigt och kämpar stenhårt! Vissa kutar fortare, andra har knappt styrfart. Hur hade jag klarat mig?

Är så_jävla_avundsjuk på alla som fick springa idag!

Heja Jonas!
Heja Martin och Linda! (Hmm... .se?)
Heja Olof!

lördag, november 12, 2011

Mannen med mustaschen

Var på överraskningskalas för Stefan ikväll och lyckades få till ett foto med mig och jubilaren. Yay!

Jonas körde men trots att jag inte ens ska springa imorgon så lyckades jag bara peta i mig en enda alkoöl. Alkoholfritt har verkligen blivit min grej i såna här sammanhang. Samma smak och festkänsla men utan gift.

Imorgon ska jag titta på när Jonas m fl springer testlopp och sedan provar på Crossfit.

fredag, november 11, 2011

Silverdal

Ikväll har tjejerna och jag promenerat genom Silverdal. En fascinerande upplevelse. Det är lite av ett museum där övre medelklassen visar upp sitt liv genom gigantiska fönster mot gatan.

Och deras liv var faktiskt lite rörande. Det var fredagsmys! Man drack vin och samtalade, par och familjer med små barn. Man hade mat på spisen och levande ljus i fönstren. Fördelade fredagsgodis och spelade tv-spel.

Det såg varmt, mysigt och kärleksfullt ut. Det var inte utan att jag kände mig lite ensam och övergiven där jag flängde fram bakom flickorna, med kalla fingrar och kall nos.

Middag med älsklingen och levande ljus i mitt eget museum kan förhoppningsvis tina upp mig nu.

November är svår

Det är verkligen en svår tid nu. Mörkt och eländigt. Och till råga på allt har jag jobbat mig helt fördärvad idag. Tänkt för mycket och slösurfat för lite. Nu känner jag mig oförmögen att utföra ens den enklaste lilla uppgift.

Kanske dags att fira helg?

torsdag, november 10, 2011

På söndag avgörs tävlingen Årets Pappa 2012

Jag vill inte hänga ut någon, men är det inte lite märkligt att det plötsligt ligger en hundralapp framför mig på bordet, kort efter att jag påpekat att det närmar sig avgörande i årets pappatävling...

Hur går det för andra års tätstridspappor i år? Någon som är het?

Manfred?
Janne?
Greger?
Olle?

onsdag, november 09, 2011

tisdag, november 08, 2011

20:40

Läggdags!

Tänderna är borstade.
Hundarna aktiverade.
Väskan för imorgon packad.
Foten toppad med IcePower.
Locket lagt på brunnen.
Ännu en dag lagd till handlingarna.

Om fem minuter har jag somnat.

19:30

Middag. Det är min tur att välja skål först idag.

18:45

Färdigklättrat! Nöjd.

17:45

På väg upp längs en 6a på stora väggen. Jävla Gunnika vägrade släppa ner mig när jag ville, tvingade mig att ta två grepp till. Minst.

Guess what? Klara't!!

16:30

Träffar Gunnika på Klättercenter.

15:40

Nu åker vi från jobbet...

... ÅHNAJ! Fel fordon!!

14:50

Lägger upp en Alla hjärtans dag-resa för nästa år på SällskapsResors webbsida.

13:40

Väntar på att få leverans av Jontas tvåhjuliga Blocketfynd.

Jobbar under tiden vidare med Stockholmsbusswebben.

12:25

På väg ut med hundarna igen. Magen full av korvgryta med rotsaker.

11:40

Jobbar med Stockholmsbuss nya webbsida som förhoppningsvis snart är redo att publiceras.

Chefen har redan dragit på lunch så det är äntligen lite lugnt och tyst på jobbet.

10:30

Registrerar inbetalningar och försöker tänka bort hungerkänslorna.

09:30

Går igenom de inlämnade tävlingsbidragen från Seniormässan.

08:25

Åker till jobbet. Extremt mycket bilar ute så jag försöker mig på en smart omväg. Stort misstag!

07:35

Konditionsträning på gymmet eftersom jag inte vill springa på onda foten.

15 min Octane och 15 min cykel med några intervaller av högre intensitet i mitten.

06:40

Tjejerna och jag är på morgonpromp.

05:30

Tänkte att det här ska bli en "ett foto i timmen"-dag.

05:30. Klockan ringer men jag har förstås redan vaknat av mig själv. Inget snoozande. Hatar sånt.

måndag, november 07, 2011

Jag sprang världsasnabbt!

Nåja, kanske inte världsasnabbt, men i alla fall snabbt för att vara bekväma Soffan. Valde 4:00-gruppen med TSM i söndags efter att ha peppat för det en vecka. Värsta stora grejen! Kändes lite nervöst men bra innan.

Jonas, Olof och Martin sprang i samma grupp och det gav en viss trygghet att ha vänner omkring sig. Dessutom redde Jontan och jag ut innan att om jag var tvungen att avbryta löpningen pga foten så förväntades det av honom att han skulle avbryta med mig och vara mentalt stöd.

Var orolig för att tempot skulle vara krävande redan från första steget, men det kändes faktiskt helt okej. Inte värre chock för kroppen än det varit alla löppass de senaste veckorna. Pulsen snittade på 162 slag, inget dramatiskt. Efter tre kilometer stannade vi och körde löpskolning och koordinationslopp, sedan blev det sex kilometer till, tillbaka till Stadion. Mot slutet kändes det inte plättlätt längre, men inte oöverstigligt hårt. En smula ansträngande. Då var Martin ett superbra sällskap, en ny Sara, som pratade på och nöjde sig med att jag mest sa Oj! och Nämen!. Och när jag lyssnade glömde jag förstås att det var jobbigt, och vips så var vi klara. Helnöjd!

Om jag kan fortsätta springa med den här gruppen känns målet för Stockholm Marathon inte så långt bort. Plötsligt har jag ju marginal åt rätt håll, dvs jag kan kosta på mig att sänka tempot under loppet, jämfört med det tempo jag har tränat i, istället för att höja det. Hade jag varit hund hade det här varit den självklara taktiken. Tävling ska vara lättare än träning. Är man människa påstås det att man springer bättre på tävling än på träning, pga adrenalin och såna saker, men jag tror nog jag är mer lik en hund faktiskt. Voff.

söndag, november 06, 2011

Syster Malin har talat

Lite kylning, lite bandage, lite högläge och lite vila. Check!

Det känns i alla fall inte värre efter att jag sprang idag, men (förstås) inte bättre heller.

Mer om dagens löpning senare.

Något är knas med foten


Okej, bilden kanske inte riktigt framhäver det vackraste med mina fötter, men den illustrerar i alla fall mitt problem tydligt.

Jag har ont i en fot, gissa vilken?

Just precis. Vänster. Den är röd och svullen på ovansidan. Har haft känningar ett litet tag men efter fredagens löpning blev det värre. Igår hade jag faktiskt ganska ont. Värst är ändå att det känns som att huden inte riktigt räcker till, vilket förstås kan förklaras av att det är aningen svullet. Varför får man ens ont på fotens övre del? Under hade känts mer rimligt, men där är jag frisk (och kommer alltså springa idag).

Tur att jag har en kompis som är distriktssyrra. Hon kan säkert ge en diagnos! Malin?

lördag, november 05, 2011

Alla helgons dag

Om man inte brukar besöka en kyrkogård så ofta så är den här dagen en bra start. Det är så otroligt vackert när mörkret faller, med alla tända ljus.

När vi var där ikväll passade jag på att tänka lite extra på min farfar (som gick bort för många år sen) och på familjens förra kelpie Izza som inte heller finns mer. Och på hur många människor, och kanske djur, som är saknade. Varje tänt ljus vittnar om det.

Skön start

Hörde på radio att man är som lyckligast på lördagar kl. 18. Det tror jag inte på.

Det finns inget som en tidig lördagsmorgon! Helgen ligger framför en, det finns inget bakgrundsbrus från trafiken, vägarna är tomma, skogen tyst och agilityplanen ledig.

En skön start på dagen helt enkelt.