Återhämtning

Här är en del av hotellets spaanläggning. Utom- och inomhuspool. Bastun och bubbelpoolen ligger i källarvalven.

Vi skippar första åket... Och det sista!

Här bor vi

Rummet är fint, allt känns bra.

Natten avklarad

Sov som en prinsessa hela natten förutom när jag vaknade av att bussen körde ut för en slänt...

26 timmar på rull

Resan har börjat!

Idag mår jag bra!

Fick "tillåtelse" av PT-Tompa att springa en liten runda idag. Första på, håll i dig nu, hela en och en halv vecka! Om jag fick ont någonstans skulle jag avbryta och min tanke var att ta det väldigt lugnt. Som vanligt var det inte jag som bestämde utan kroppen tog kommando och körde sitt eget race. Eller...? Nåja... det blev som det blev i alla fall.

Det kändes lite som att släppa ut en häst på grönbete. Jag sprang på, allt kändes toppen förutom att det gjorde ont på en punkt mitt på högra skenbenet, vilket jag högaktningsfullt struntade i. Visst ont gills inte.

Och trots att det gick fort så kändes det inte anmärkningsvärt jobbigt. Försökte sänka tempot då och då men det ville sig inte. Bestämde att pulsen i alla fall inte skulle gå över 170, men det gjorde den ändå till och från. Mot slutet började jag känna mig tung i kroppen, men kraften i benen och flåset i bröstet var ändå med hela tiden. Snittade 5:30 min/km i knappt 6 km och det är otroligt bra för att vara mig, kanske något av det snabbaste jag har sprungit på den sträckan. Heja Sofia!

In i väggen och träningvärk

Jaha, här sitter jag och känner hur träningsvärken smyger sig på. Sidan, ryggen, skuldrorna, axlarna och eventuellt nacken. Förvisso skön träningsvärk men är det verkligen meningen att jag ska känna så nu? Det kan omöjligt vara till följd av morgonens aktiviteter, så alltså måste det ha varit passet igår.

Skön träning -> skön träningsvärk.

Jo, det kan stämma.

Dessutom gick jag helt in i väggen nu på eftermiddagen. Till att börja med kurrade magen som en idiot nästan direkt efter lunchen, trots att jag ätit högst acceptabelt med kyckling, potatis och äppeltsatziki. Motade kurret med nöt- och bärmix.

Då gick jag in i väggen istället. Blev helt matt och kunde inte koncentrera mig. Satt och lallade fram tills det var dags att mellanmåla fralla, päron och fikabröd (aj aj, på en torsdag och allt!) och är nu tillbaka framför datorn, fortfarande helt utan koncentrationsförmåga. Jag har massor att göra och känner mig oförmögen att ta tag i något alls.

Får försöka leta upp något lätt att börja med... eller lägga mig under skrivbordet och sova en stund. Hmm... undrar vilket chefen föredrar?

Mina vackra flickor!

Idag var det premiärpromenad över isen till jobbet! 40 minuter dörr till dörr och istappar i allas skägg och ögonfransar. Jäklars vad kallt det var i morse. Hoppas det är varmare när vi ska hem.

Men det var inte det jag skulle skriva om nu, utan om Rekas träning. Det går nog faktiskt framåt, vintern till trots, för mig och Tratteluren. Man ser det ju inte alltid själv, men när vi promenerade med Jonas i helgen så märkte han att vi gjort stora framsteg. Och det har vi nog när jag tänker på det.

Känner mig nästan tryggare när jag går med Reka än med Elsa, eftersom Reka vänder på en femöring när jag ropar och kommer i full karriär, och hon håller sig alltid nära mig. Dessutom kan hon utan problem passera folk om hon går lös vid min sida och hon kommer på inkallning även om det är en annan hund i närheten. Annars är hundmöten det vi generellt måste öva mera på. Skulle inte våga ha henne lös vid ett möte på en smal gångväg till exempel, även om det är möjligt att hon skulle klara det.

I övrigt är hon ganska lattjo, och inte så dum alls. Hon vet att hon INTE får leka bland mina kläder eller med mina tofflor hemma. Och hon vet att hon FÅR leka med sina leksaker. Men det man inte får är ju alltid roligare än det man får, så nu har hon börjat leka med sin leksak precis bredvid/på det hon inte får leka med, för att testa om det är okej. Smart!

Här är världens finaste tjejer:

Elsa & Reka - Foto: Göran Demnert

Skön träning

I eftermiddags var det sista chansen att toppa formen inför skidresan med PT-Tompa. Det blev lite av ett kombinerat coaching- och träningspass och båda bitarna var lika givande. Känner mig riktigt på G nu igen.

Fick höra många intressanta och bra saker som jag verkligen tog till mig, och en paus från löpningen känns inte så hemskt längre. Det finns fler vägar att gå mot ett maraton än den som innehållet 3-4 löppass per vecka. Jag kan få den träning jag behöver även genom andra aktiviteter. Lyssnar och lär, försöker memorera så mycket jag bara kan.

Själva träningspasset var väldigt skönt. Övningarna i sig var jobbiga, jag fick puls och blev svettig, men det var inte hysteriskt ansträngande som senaste gångerna. Efteråt kände jag mig helt genomarbetad och mjuk, och det sprudlade i hela kroppen av välmående. Det är för den känslan jag tränar. Miljoner små må bra-molekyler som forsar runt i kroppen. En riktigt härlig drog.

Jag gör det ofta men jag kan inte låta bli att återigen hylla konceptet med att ha en personlig tränare. Någon som ger tips och råd och hjälper mig att ta mig framåt även när det känns som lite motvind. Som tar mig till nivåer långt över vad jag själv trodde jag skulle klara. Det är värt så otroligt mycket mer än pengarna det kostar.

Ingen borde någonsin behöva...

Idag går mina tankar till Åsah som tvingats säga farväl till en mycket kär vän.

Jag är så ledsen för din skull. :(

Köket växer fram

Finns ingen anledning att vara annat än väldigt nöjd.

Semla hos Fam. Hult

Ikväll har jag och lilla Trattkantarellen varit hos Manke och Anso för att äta semlor. Karin, HP och Moa var också där.

Traditionsenligt fanns Nutellan och vaniljkrämen med som valbara ingredienser till semlan men i år hade de även fått sällskap av marschmallows och glass. Jag åt en bulle med allt detta + grädde, men det var ingen jättehit. Jag gillar ju inte semlor egentligen.

Reka skötte sig efter omständigheterna bra. Hon har inte blivit så mycket miljötränad på det här sättet och hade lite svårt att koppla av. I jämförelse med hur Elsa var i samma ålder när vi besökte Magnus så var dock Räkan en ängel! Att hon klänger upp i knät och vill pussas vilt kan man inte säga så mycket om eftersom hon är van att få göra så hemma.

Hoppas jag sover lika gott i natt som förra natten. Då sov jag som en prinsessa bland luddiga hundar och fluffiga filtar.

Ballongogram, ja tack!!!

Hahaha, jag fick just ett ballongogram levererat till jobbet! Grymt!

En glad och annorlunda överraskning!

Crappigt inlägg, förlåt

Jontan är bortrest igen och jag känner mig ledsen över det. Försökte shoppa bort känslan på IKEA men det blev dyrt och jag fick dåligt samvete istället. Det kändes dock lite bättre när jag såg hur fint köket blev.

Jag har nu haft tre helt träningsfria dagar och samtidigt försökt äta lite mer än tidigare. Resultatet är att jag känner mig uppsvullen och tjock, samtidigt som jag mår dåligt av att inte träna. Tjoho. Toppform i Österrike på måndag!

Hela "ta det lugnt med löpningen och ät mer"-grejen har i min värld blivit väldigt dramatisk och känslomässig. En överreaktion som inte är av denna värld! Jag hoppas jag lugnar ner mig snart och kan komma igång med löpningen igen. Jag behöver den. Jag blir olycklig annars.

Och jag blir olycklig av att vara solokvist. Tur att jag i alla fall har mina flickor. Och mina vänner! Imorgon ska det ätas semlor i långa banor hos Magnus & Anso Hult.

Bästa frullen ever!

Det är egentligen mot principen att visa bygget innan det är helt klart, men eftersom Jontans soffa ändå invigdes till frukosten så är det väl okej.

Det var inget annat än succé! Frukosten varade faktiskt i tre timmar, varav ungefär hälften i sovandes tillstånd. Otroligt skönt.

Känner mig trots allt inte så ledsen över att inte springa idag. Jag behöver den här vilan, jag inser det. Den kommer göra mig Tusen gånger starkare (såg filmen i förrgår, 6 tootsies) snarare än att jag tappar formen. Hoppas jag...

Rishög

Känner mig helt ur form idag. Inte sjuk på något sätt men väldigt trött och med massor av träningsvärk mest överallt.

Har ändå presterat följande:
1) Brunch för släkten
2) Iskalla hundpromenader
3) Middagslur
4) Examensfest hos Greta

Nu ska jag sova. Ingen löpning imorgon och med den här kylan är det kanske lika bra det.

Idag är det kallt ute

Är jag lite vindögd? Hoppas kylan förfryser påsarna under mina ögon.

Det är inte jag som bestämmer

Det här inlägget kommer bli långt, jag känner det redan nu. Det handlar om träning.

Med anledning av att jag fick obehagliga känningar i benen när jag sprang i söndags och i tisdags mejlade jag PT-Tompa härom dagen för att fråga hur jag skulle bete mig. Det känns ju naturligt att kroppen blir sliten av så lång löpning, men någonstans känner jag att det borde finnas en gräns mellan "bra" och dåliga reaktioner. Och eftersom jag vet precis hur tråkigt det är att behöva avbryta träningen på grund av skada så vill jag inte hamna där igen.

I svaret jag fick läste jag "sluta springa för alltid", "inget marathon", "eventuellt amputera", men det var förstås inte vad det stod. Det som verkligen stod var i korthet att jag sannolikt är lite överbelastad och inte har hunnit återhämta mig ordentligt mellan löppassen, något man kommer till rätta med genom att vila ordentligt. Dessutom äter jag alldeles för lite. Jag blev först oändligt deprimerad men när det fått sjunka in lite så insåg jag att paniken som uppstod var ganska överdriven. Så illa är det inte.

Fortfarande rekommenderade Tompa vila från löpningen och just det här var något som jag hade väldigt svårt att ta till mig. Han sa vila och jag sa vad sa du? Han upprepade och jag hörde inte igen. Det ville liksom inte gå in. Jag har frågat säkert 3-4 gånger om han tycker jag kan springa långpass på söndag men jag vet inte vad han har svarat. Det går inte in. Så jag tror att svaret var nej, men jag letar efter halmstrån, typ att jag kan springa lite, springa långsamt, springa tills det gör ont igen... vad som helst, bara jag slipper avstå!

Var den här sinnessjuka motivationen för att springa kommer ifrån vet jag inte. Det är inte jag som bestämmer. Jag vet inte ens om jag gillar att springa... men jag antar att jag gör det. Jag gillar de sällsynta pass när jag känner mig stark, snabb och oövervinnerlig, när jag kan springa i skogen, njuta av naturen och har känslan av att kunna fortsätta springa för alltid. Det händer inte så ofta, speciellt inte nu på vintern, men på något sätt är det vad jag strävar efter. Dessutom har jag förstås ett visst mått av yttre motivation. Jag kan stolt säga till folk att jag är en löpare, inte nån j-la soffpotatis. Ibland är det värt en hel del. För det tredje mår jag inte bra om jag låter bli.

Förutom att jag har återhämtat mig dåligt så äter jag för lite. Det är något som också kan öka skaderisken. Jag behöver äta mer av allt, men framför allt mer bra fetter, typ olivolja, avokado och fisk. Om hur jag ska äta tänker jag lära mig mer när jag kommer hem från skidresan, med hjälp av PT-Tompa. Har bestämt mig för att genomföra ett (o)vetenskapligt kostprojekt fram till maraton, men eftersom jag vill vara lyckligt ovetande när jag äter för många apfelstrudels i backen så väntar jag med att börja tills vi kommit hem från Österrike. Sen ska jag äta helt enligt regelboken i ett par månader och se vad som händer. Jag har ett otroligt driv just nu och jag tänker utnyttja det!

I helgen ska jag sätta mig och fundera över "läxan" jag har fått. Vad är det värsta som kan hända om jag blir skadad och hur kan jag vända negativa tankar till positiva? Det tål att tänkas på... speciellt med tanke på min helt oväntat starka reaktion på att behöva vila från långpass en kortare period.

Penisförlängare?

Även små projekt kräver stora, tuffa verktyg!

Effektivisera, planera och prioritera?

Min tid räcker inte till allt jag vill göra. Om jag fokuserar på en sak blir något annat lidande och då får jag dåligt samvete över det.

Saker jag ska/vill/måste hinna:

1. Jobba
2. Träna mig själv
3. Aktivera hundarna
4. Gå (långa) promenader
5. Hålla snyggt och rent hemma
6. Laga bra mat
7. Fixa saker hemma (typ gardiner, isolering, brandvarnare etc...)
8. Umgås med vänner
9. Plugga databaser
10. Sova tillräckligt mycket

Hur får folk ihop sin vardag? Jag går upp 05:30 och är oftast inte hemma från jobbet förrän vid 18 tidigast. Då har jag i bästa fall klarat av punkt  1, 2 och 4. Men resten då?

Middagen kanske är uppäten vid 19:30 och inte är jag då så full av energi och inspiration att jag med glädje kastar mig över punkt 5 eller 9. Vem gör förresten det?

Tanken på att inte utföra punkt 3 tillräckligt bra är det som ger mig mest ångest, men förmodligen också det jag behöver oroa mig minst för egentligen.

Helgerna försvinner i en farlig fart och på lördagarna prioriteras Jonas, punkt 4, 8 och kanske 6 (fri tolkning på det ). Söndagarna är det punkt 2 och 10 som gäller.

Hmm... det jag nu kan konstatera av ovanstående ekvation är att under en vecka hinner jag med alla punkter hyfsat utom 5, 7 och 9. Men många saker som går under punkt 7 händer på något magiskt vis plötsligt ändå, så den får jag nog också ta och bocka av. Bästa sättet att komma till rätta med den nedprioriterade punkt 5 måste vara att planera in punkt 8 regelbundet. Välkommen hem till oss!

Punkt 9 är klurigast av dem alla... En examen känns som en klen belöning för besväret, särskilt som jag alltid kommer känna mig mer Civil än Ingenjör, examen eller inte.

Nåja, det kanske inte är så illa trots allt, så länge jag slutar tro att jag ska hinna med alla tio punkter varje dag. Ibland är det bra att reda ut sin vardag för att få en överblick.

Children, don't try this at home, mmmkay?

Nu ska jag skryta lite över hur bra jag är. Är det någon som inte förstår komplexiteten i övningen eller varför jag skryter så föreslår jag att du själv testar med en boll.

Jag fick träna länge på den här. Har kört den varje gång jag varit i gymmet (jag är där rätt ofta) under de senaste veckorna, och nu äntligen får jag till det. Från att ha behövt hålla båda händerna på bollen och knappt kunnat lyfta på benet till det här. Jag är verkligen mäkta stolt och nöjd! Jäklar vad bra jag är!

Det ser faktiskt rätt lätt ut

Konstig arbetsdag

Den här dagen har varit en fortsättning på temat "det blir aldrig riktigt som man tänkt sig...".

Jag har faktiskt mest ägnat mig år att köra bil hittills. Inget fel med det i och för sig, eftersom Grisen har stått länge och sannolikt behövde en liten laddning av batterierna, men det blir ju inte så mycket gjort på jobbet.

Började med en tur till Arninge för att hämta hem Pappan därifrån. En chaffe hade blivit sjuk och en av bussarna skulle lämnas på verkstad, så han fick rycka ut. Och så även jag, alltså.

Kom till jobbet och hann inte mycket mer än att starta upp datorn innan jag var tvungen att sätta mig i bilen igen för att skjutsa Papy till Tyresö och bussgaraget där hans bil stod. Sen var det besiktningsdags för Grisen. Hade tid kl. 12:20 och checkade in mig kl. 12:21 efter synnerligen ansvarsfull körning i (för) hög hastighet på motorvägen från Tyresö. Grisen var grön.

Nu ska jag strax iväg på databasövning. Ser fram emot det lika mycket som en rotfyllning.

Succé!

Vad annars när vi snackar JG?

Det blir aldrig som man tänkt sig

Ibland blir det bättre!

Överraskningsfinmiddag hemma bestående av lammracks och rotsaker tillagas nu av Jontan medan jag surplar vin och sneglar på läxan.

Nice!

Alla hjärtans jag!

Den här fina, kärleksfulla dagen har jag hittills, och kommer fortsättningsvis, främst fira i sällskap av mig själv och hundarna. Ingen har kommit för att röva bort mig på en resa till Thailand, ingen chokladogramkille har knackat på dörren med leverans och inga rosor har förfrusit bakom torkarbladen på Pedro. Rekan har dock visat sin uppskattning upprepade gånger under dagen med hångel, presenter från mammas papperskorg, kramar och mys. Henne kan man lita på! Alltid populär!

Önskad fortsättning på dagen:
- Få ögonfransarna fixade
- Få hundvakt
- Äta finmiddag på stan med Jontan
- Av en slump råka passera 1000 vita hästar
- Hitta ett av rummen i källaren omgjort till spa
- Sitta med fötterna högt och dricka riktigt god skumpa

Planerad fortsättning på dagen:
- Få ögonfransarna fixade
- Äta middag i Mörby C med Jontan
- Fixa Grisen som ska besiktigas imorgon
- Göra databasläxan till övningen imorgon
- Förfrysa näsan på hundpromenader

Wohoo...

22,6 km - ett rent helvete

Ja, dagens TSM-träning var ingen rolig upplevelse. Fy fan säger jag! Kände mig pigg och motiverad innan men kom snabbt ner på jorden när vi började springa och tempot var, i mitt tycke, på tok för högt i förhållande till sträcka och underlag. Vi sprang 22,6 km på 2 timmar och 30 minuter så snittiden slutade på 6:38 min/km, men tempot var väldigt ojämnt och vissa kilometer tror jag gick på strax över 6 min/km. Dessutom var det dåligt uppstyrt av ledarna och kaos på slutet.

För min egen del gick det bra fram till ca 15 km, men då kom krämporna. Vänsterfoten domnade, jag blev stel i sidan och hade svårt att springa normalt. Började fokusera på mina armrörelser och skulderbladen istället för smärtan i benen och det funkade bra ett tag.

Den hemskaste biten var från Sankt Eriksplan upp till Odenplan där det var riktigt moddigt, svagt uppförslut och mina vrister gjorde fruktansvärt ont. Fick liksom inget fäste. Jag var så nära att ge upp då, men lyckades bita ihop och ta mig till Stadion på något sätt. Helvete vad jobbigt det var.

Försökte stretcha direkt efteråt men hade typ ingen känsel i benen så jag satte mig i omklädningsrummet istället. Mådde lite illa men tvingade i mig två frallor, två bananer och ungefär en liter vatten. Det kändes som kolsyra i hela benen och det var länge oklart om jag överhuvudtaget skulle kunna stå upp igen, men det gick så klart och jag tog mig hem. Men jag hade inte långt till tårarna på vägen och jag antar att det var för att jag var så otroligt utmattad.

Drack mer när jag kom hem, åt lunch trots att jag fortfarande mådde illa och sen var jag tvungen att gå och lägga mig. Sov över två timmar och sedan kändes det lite bättre, så jag lyckades till och med gå en sväng med hundarna, trots att jag förvarnat dem om att det skulle få nöja sig med trädgården resten av dagen.

Förutom pastalunchen har jag fikat en av gårdagens biskvier och sen blev det en CG's pizza till middag. Inte världens bästa men jag orkade inget annat. Borde nog ha ätit mer för nu är jag hungrig igen, men jag ligger i sängen och orkar inte röra mig mer.

Snart kommer Jontan hem! Den här gången av ensamhet har gått mycket bättre än förut. Tiden har gått snabbt men det beror nog på att det har varit ett så fullspäckat schema. Det blir i alla fall skönt att få hem honom i natt.

Nu ska jag sova tills han kommer! Jag har faktiskt sprungit längre än ett halvmarathon idag!! :)

Mina vänner har väldigt många barn

Jag är helt ovan vid den ljudnivå, intensitet och det ståhej en stor skara barn medför, så efter en dag i mina bästa vänners - och tillhörande 5,5 barns - sällskap kände jag mig ganska matt. Och ganska säker på att det där med egna barn är något som gärna får dröja. Helst länge.

Mina egna små flickor skötte sig ypperligt, även om intensiteten på dem också var lite väl hög ibland, åtminstone i barnens tycke. Reka tyckte det var lajbans att bli ledd i kopplet av barnen och traskade lyckligt med, glad i hågen och utan en tanke på var hennes matte befann sig. Elsa följde med högst motvilligt och tittade på mig med ångestfyllda ögon, undrandes hur jag hade mage att utsätta henne för något så hemskt som koppelpromenad med barn.

Efter pulkaåkning, biskvibak och en tur till IKEA avslutade vi dagen med middag och mellofestival hos Malin. TV är verkligen crap! Jag är glad att vi är utan för det som visas är så segt och tråkigt att man får rynkor. Marie Serneholt var i alla fall imponerande vältränad, men alla bidrag var dåliga. Och hur hade de spökat ut Sanna Nielsen? Stackars tjej...

Jag har alltid undrat...

...hur man kan säga att man blir pigg av träning. Själv blir jag ju väldigt trött och behöver 9-10 timmar sömn per natt för att fungera.

Men nu har jag fattat. Det är när man drar ner lite på träningen som energin kommer! Den här veckan har varit en vilovecka med få, men förvisso hårda, pass. Och jag har varit flitig som ett bi!

I torsdags var jag vaken till halv elva och målade kök, igår kom jag i säng minst lika sent (ja, sent för mig!) och imorse vaknade jag pigg som en mört vid 5-tiden. Läste lite, gick upp vid 7 och har nu städat badrum, vikt all tvätt och stoppat i en ny maskin, torkat dörrar i köket, skottat och bakat scones.

Nu ska jag njuta av en lång frukost innan jag och dogsen ska iväg på heldag med världens bästa tjejkompisar och tillhörande kids.

Lite tjatig?

Jag kanske är lite tjatig om snön men plogvallen jag fick ta bort när jag kom hem nyss var inte att leka med.

Skottandet idag har faktiskt varit hysteriskt. Jag kommer ha träningsvärk i ryggen imorgon.

Orättvisa är världens lön

Det känns lite orättvist att Jontan sitter på en solig italiensk alptopp (Iphone föreslår soptipp istället för alptopp, det är kul) när det ser ut så här hemma. Med hemma menar jag på jobbet...

Det här är helt vilt!!!

Jävlar vad mycket snö! Var slutar man skotta när det är lika mycket snö på vägen som på uppfarten? Ska jag fortsätta hela vägen ut till E18?

Jag körde förstås fast med Pedro omedelbart när jag kommit ut från vår uppfart och hade det inte varit för den vänlige grannen som puttade ut mig i hjulspåren på gatan hade jag nog suttit fast än.

Kände hela vägen till gymmet (som gick i hisnande 40 km/h på E18) att jag nog borde stannat hemma istället. Otäckt.

En spark i baken också till alla optimistjävlar som pratade om vår. Skit! Men hundarna var världsalyckliga!

PS. Köket är klart.

Yes! Jag fick alibi

Det blir ingen löpning idag. Jag orkar inte och har ingen lust. Bestämde mig egentligen redan i morse men nu kan jag också skylla på det vedervärdiga vädret. Ingen människa ska behöva tvingas springa i det här usla snökaoset.

För säkerhets skull mejlade jag PT-Tompa med frågan  -"Visst kan man byta ut ett kvalitetspass löpning mot att måla ett kök, och ändå bli snabbare i benen?"

Och självklart kan man det. Se själv:

Bevismaterial/alibi

Ingen anledning till oro

Över: före   |   Under: efter

Är du orolig över att det verkar renoveras lite för lite hemma hos mig och JG just nu? Inga pågående projekt? Jodå, det finns ett och således ingen anledning till oro.

Vi håller på att måla om köket. Björnbärsbården är väck och istället för smutsgula är väggarna nu vackert vita. En kökssoffa ska också byggas. Än är bara första lagret målat men sannolikt kommer kvällens löpning ersättas med ett andra lager färg. Om jag orkar. Har träningsvärk i skulderbladen, vaderna och rumpan efter igår.

Belöning

Ett schysst mellis sitter fint efter det hårda träningspasset med Tompa. Det gick bättre idag än förra gången. Fanns mer kräm i batterierna.

Den totala hundbajsupplevelsen

Om man nu kan tala om en sån. Jag var i alla fall väldigt upprymd igår efter att den inträffat. Tog ut hundarna ur bilen för en kort rastning medan jag väntade på Sara och kvällens löptur när det spektakulära hände.

Båda hundarna satte sig och bajsade samtidigt, bredvid varandra och precis bredvid en papperskorg. Badabing! Som att vinna högsta vinsten. Typ.

Kvinnan på bilden är inte jag.

Vilad, utsövd

Elsa mådde mycket bättre i natt, vilket inte bara märktes på att hon snorfade mindre utan också på att hon inte längre ynkligt låg och tryckte sig mot mig hela natten. I stället sov hon lugnt i soffan och jag fick mer utrymme i sängen.

Det här gjorde att även Kråkelibråkfot sov bättre, och så vitt jag vet körde hon bara ett huvudrace vid 2-tiden. Sen somnade hon om på min huvudkudde och jag med nosen i hennes nacke. Vaknade innan klockan ringde och kände mig riktigt pigg, både fysiskt och psykiskt.

Jag var till och med så optimistisk i morse att jag åkte till hundklubben i Kista och trodde att vi skulle kunna greja lite på planen.... bra idé förutom att den stod under vatten/slask.

JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DEN HÄR VINTERN!!!

Vill komma igång med träningen av Reka ordentligt, allt står bara still eller går på halvfart just nu. Jag har försökt köra lite trots att hon fortfarande löper och hon ser inte riktigt lika frågande ut som för ett par dagar sen, men hon är väldigt selektiv i vad hon förstår och inte. Tålamod!

För mig blev det ingen träning igår och bara 6 lugna kilometer löpning ikväll. Skönt att få ta det lite lugnt och det lär behövas eftersom jag ska träffa Tompa  imorgon. Han kommer med all säkerhet försöka döda mina ben.

Ingen exakt vetenskap

Var till Albano med Elsa idag. Sov dåligt i natt också eftersom hon lät så illa och jag var orolig.

Vi fick smita in bakvägen för säkerhets skull och Elsa blev tempad, klämd och känd på. Det gillade hon inte. Hon ville inte ens hälsa på veterinären när hon kom in i rummet, alltså inte ens innan undersökningen påbörjats, utan stod bakom mig och kikade fram som Ferdinand på väg in på arenan. Hon blir bara knepigare och knepigare den här tjejen... Men hur som helst.

Veterinären hette Åsa Wolf och var jättetrevlig. Med tanke på hur jag beskrev Elsas symptom så höll hon det för troligt att det var noskvalster och jag fick recept på medicin till både Elsa och Kråkan. På väg ut träffade jag Soffan (jättekul, det var SÅ länge sen, hoppas vi kan ses snart!) och vi stod och pratade, samtidigt som veterinären kom förbi också. När Elsa flängde runt i kopplet så hostade hon till två gånger, och plötsligt misstänktes inte längre noskvalster utan kennelhosta. Det sätter sig också i de övre luftvägarna. Jag har inte hört Elsa hosta tidigare, men Åsa sa att det kunde komma plötsligt och det var inga konstigheter med det.

Så jag fick mitt recept på kvalstergift men också rådet att avvakta några dagar, hålla koll på tempen och bara gå lugna koppelpromenader. Är det kennelhosta kommer Lillis också antagligen få en släng av det, även om hon verkar helt okej nu. Fortsätter Elsa att vara pigg i övrigt, äta och dricka som vanligt, men symptomen inte försvinner så kan jag prova att ge henne noskvalstermedicinen.

Sjukvården är ingen exakt vetenskap, men det känns skönt att ha fått Elsa kollad.

Tur också att jag inte var på inomhusträningen i torsdags (ingen riskerar att ha blivit smittad av oss) men synd att jag kommer missa en vecka till (kan ju inte riskera något).

Filmrecensioner

I rymden finns inga känslor: Lättsmält och småkul, 7/10 tootsies

Anamorph: Sov till och från under hela filmen, 4/10 tootsies

Frantic: Segt, platt och gammalt, 3/10 tootsies

Jag klarade det

20 km, 2 timmar och 17 minuter.

Jobbigt som fan men mina skavsårsåtgärder var succé. Och allt annat känns bättre nu.

Orkar jag?

Allt kraft och energi är borta. Sov dåligt i natt eftersom Rekan for runt som en vilde (ville strypa henne!) och Elsa började snorfa vid 4-tiden och gjorde det regelbundet fram tills det var dags att gå upp. Blev orolig för henne! Noskvalster?

Det är en fantastiskt fin morgon men allt jag känner är: orkar jag?

Alla krav som hänger över mig blev plötsligt så påtagliga. Måste springa, måste träna, måste träna hundarna, måste promenera, måste äta rätt, måste förstå databaser, måste orka engagera mig i Jontan, måste lära mig Stockis, måste få in bokningar på Sällsis, måste städa hemma, måste vara pigg, måste vara glad, måste vilja, måste kunna, måste anstränga mig, måste, måste, måste...

Hade jag inte vetat att världens bästa Sara kommer att vara där och stötta mig under dagens 20 km TSM-löpning hade jag lämnar V.O. Fan vet hur jag ska orka.

Jag är i alla fall kittad mot alla typer av fysiska skavsår och de psykiska motarbetas med en rejäl grötfrukost, mycket vatten, nöt- och bärmix samt trevligt sällskap. Allt kanske ordnar sig när jag väl kommer ut. Det är som sagt en fantastiskt fin dag idag.

Syntax error

Det är inte vanligt synd om Kråki nu när hon löper. Hon är ju alltid glad och viftar på svansen (till och med när hon dricker vatten) men det märks tydligt hur starkt hon ogillar att ha tikskyddet på sig. Skruvar sig och stryker längs väggarna. Hon har dessutom svårt att sova om nätterna, är allmänt stökig och leker bilbana över våra huvuden minst en gång per natt.

Har försökt att träna som vanligt men det lyser bara syntax error i hennes ögon. Enkla kommandon som sitt och ligg finns inte kvar i minnet. Hon bara tittar på mig med stora ögon och rör sig inte ur fläcken. Dessutom är hon ovanligt trött och sover mycket.

Dock är hon minst lika gosig som tidigare och hennes tajming för mys precis lika kass. Brukar kalla henne för Hedlund och den som inte förstår kopplingen får gå hem och titta på Snowroller. Oavsett detta så lever hon med råge upp till sin slogan - alltid populär! Ibland behöver man bara påminna sig själv om det.

Bläh.. uack... spy

Jag åt en stor jävla påse godis efter lunch. Det verkade som en bra idé först. Spontant, oplanerat och lite lyxigt att få trycka i sig smågodis så där mitt på dagen. Jag menar, varför vänta till kvällen när jag var sugen redan efter lunch? Det är ju inte som att jag inte har rätt att unna mig godis, och det i galet stora mängder, med tanke på att jag tränar som en idiot var och varannan dag. Nånting ska man väl få ut av det.

Så tänkte jag. Så tänker jag alltid. Innan botten i påsen är nådd.

Efteråt tänker jag: Varför? Varför? VARFÖR?

Och inget stöd får jag hemifrån eftersom jag gör samma misstag om och om igen. Som en guldfisk. Det förutsätts att jag skulle ha lärt mig vid det här laget. Illamåendet är rätt åt mig, vilket är smärtsamt sant.

Jag har sagt det förr och jag kommer säga det igen. Jag ska ALDRIG göra så här mer. ALDRIG.

Crap!

Och när det ändå recenseras...

Pepsodent med smak av limemint. Jag är kluven. Den är okej men det känns fel... Jontan säger 2/5 tootsies. Jag säger 6/10.

Är det någon som bryr sig? :)

Filmrecension

Två nya filmer har avklarats den här veckan.

"Body of lies" med Leo i mörka linser som försöker hitta filmens svar på Usama. Och han kan inte lita på någon. 4 tootsies.

"Taken" med Liam, en kärleksfull pappa med grym utbildning i våld vars dotter blir kidnappad av albanier. Fullmatad action. 7 tootsies.

Tillbaka igen

Fem år sen sist... Läskigt!

Dessutom fick jag redovisa uppgift 3 på Hemtal 1. Fast det var betydligt mindre läskigt än vad det kunde vara förr. Kändes snarare kul att få kommentarer på mitt sätt att lösa uppgiften. Personlig mognad? Antagligen.

Och de 2x45 minuter som lektionen varade kändes snabbt avverkade. Är ju van att koncentrera mig betydligt mycket längre än så nu för tiden.

Torsdagspasset - check!

Men det är ju onsdag idag?!
Javisst, men ibland måste man vara flexibel!

Långa intervalljävlar stod i alla fall på programmet. Två set med 5x500 meter i ca 5:20-tempo och en minuts joggvila mellan varje 500 meter. Och så en lite längre paus mellan första och andra settet. Två kilometers upp- respektive nedjogg.

Kan inte påstå att jag var särskilt sugen på att springa när jag slutade jobbet. Stel i benen från löpningen igår och trött i huvudet efter dagens vedermödor. Tyvärr blir man som bekant inte bättre på att springa om man låter bli, och inte blir man mjukare i kroppen om man inte värmer upp sig och stretchar ordentligt heller, så sagt och gjort. Ut jag begav mig.

Och fy fan vad jag var bra!!! När jag joggade hem var jag nog ungefär 12 centimeter längre av stolthet än på ditvägen. Jag kämpade hur bra som helst och stelheten i benen släppte efter två kilometer, lagom tills det var dags för tempoökning. Hade grymt bra flyt i vissa av intervalljävlarna och kände mig stark, uthållig och stabil.

Använde min gamla Polarklocka för första gången sen oktober 2009 och den visade följande tider:

Km 1: 06:44
Km 2: 06:16
Km 3: 05:49
Km 4: 05:45
Km 5: 06:12
Km 6: 05:52
Km 7: 06:09
Km 8: 06:19
Km 9: 06:59

Är riktigt nöjd, speciellt eftersom tiderna på kilometer 3-7 inkluderar joggvilan på en minut mellan varje 500 meter, dvs intervalltempot låg på ca 5:00. Riktigt snabbt!

Heja heja!!! Det är kul när det går bra!

Full rulle, men definitivt inte snabbt

Började gårdagen med ett hyfsat soft pass på gymmet. Sen fick jag stressa till jobbet för att hinna duscha innan jag skulle bli intervjuad för en branschtidning. Japp, du läste rätt. Man är väl en smula känd inom bussbranschen...så att... jorå... En timmes intervju och fotografering.

Sen ägnade jag en timme åt att ta emot bokningar innan det var dags att åka in till stan och träffa min mentor Kerstin för lunch. Passade dessutom på att handla två tröjor på Stadium, en finfin rosa och en grå, båda Nike, mitt nya favvomärke.

Tillbaka till jobbet för att ta emot fler bokningar och som vanligt pluggade jag databaser sista timmen. Sen mötte jag upp Sara för ett varv runt Brunnsviken. Det var ett par veckor sen vi sprang tillsammans nu, och det var verkligen ett lyft för löpningen att få Saras sällskap igen. Dock insåg jag återigen att jag verkligen måste jobba med mina kvalitetspass. Jag orkar springa snabbt i typ 200 meter, sen vill jag dö. Ingen full rulle där. Bot och bättring ska det bli, med start redan i kväll efter jobbet. Långa intervalljävlar.

När jag kom hem från löpningen hade älsklingen middagen färdig och när vi ätit och jag läst ut min bok (Änglarösten av Arnaldur Indriðason) däckade jag i sängen med armarna runt Rekan. Hon är världens mysigaste och älskar att kramas, precis som jag! Vet inte vem av oss som somnade först men somnade gjorde vi i alla fall nästan omgående. Gosböna. Det finns inte ord för hur söt hon är!

Det är kul på jobbet

Ibland får jag roliga brev till jobbet. Leder ligan gör fortfarande det som var ställt till Högt ärade resebyråchef Sofia D. Men det här var ganska underhållande också, från okänd avsändare.

Många frågor känns obesvarade. Från båda håll.
Och ibland har vi avgång kl. 07:00. Hur tänkte vi egentligen då?

Avsändare okänd.