Löpningen då, hur gick den? Jo, benen kändes lite stela och motarbetande i början men det lossnade snabbare än jag trodde. Sen blev det 5 vändor upp och ner i backen. Upp tog det runt 50 sekunder och sen fick jag vila 4-5 minuter innan det var dags igen. Tyckte det var svårt att gå ner för backen efter första intervallen på grund av skakiga ben, men det var jag tvungen att ta tillbaka senare. Första gången var det inga problem jämfört med sista. Hujj.
Allting kändes i alla fall mycket, mycket bättre än sist. Det var fortfarande kräkjobbigt men jag kände mig starkare. Och trots att det inte gick fort alls mot slutet av backen så var jag i alla fall bättre med i skallen och betydligt mer beslutsam än förra gången. Problemet var bara att jag hade för mycket mjölksyra i benen för att de skulle kunna hänga med.
Det var riktigt härligt väder och jag hade bytt bort hela mitt kungarike mot en flaska vatten mot slutet för törsten gav mig ytterligare ett mentalt hinder att övervinna. Men övervann det gjorde jag, med jäkligt torr mun.
PT-Tompa var väldigt generös med beröm och pepping igår och jag tror att det är ett led i att stärka mitt självförtroende inom löpningen. Att jag inte tror på mig själv är definitivt min svagaste punkt, och jag försökte suga i mig så mycket som möjligt. Kraven jag ställer på mig själv ökar hela tiden, med resultatet att ingenting jag gör någonsin är tillräckligt bra. Därför känns det viktigt att titta tillbaka ibland och se hur långt jag har kommit. Hade någon sagt till mig i höstas att jag om ett halvår skulle springa över tre mil ena dagen och kuta upp och ner för en slalombacke bara tre dagar senare så hade jag skrattat och gått därifrån. Nu skrattade jag och sprang.
 |
| Hoppbacken i Fiskartorpet. Jag sprang i slalombacken strax bredvid. |
1 kommentar:
Heja dig, bra kämpat! :)
Skicka en kommentar