Kan inte låta bli att le åt mig själv och mina tankar. När jag låg i badet dök de som vanligt upp... "Fan... Varför kämpade jag mig inte under fem timmar? Hur svårt kan det vara att springa lite fortare? Nästa gång, då ska jag..."
STOPP!
Vaddå nästa gång? Här ligger jag och försöker läka såren av den mardröm jag just varit med om. Det har inte ens gått 24 timmar och redan tänker jag att jag ska göra det igen? Glöm det pysen!
Fast jag vill absolut bli snabbare. Smalare. Starkare. Tuffare. Träna hårdare. Om det sedan innebär ett nytt marathon vet jag inte. Det är över för den här gången, jag vänder blad och tar fram en ny, oskriven sida.
Vad som helst kan hända!
2 kommentarer:
Mållös, sanslöst imponerad! Saknar dig, måste ses snarast! Kram
Haha, akta dig, innan du vet ordet av har du anmält dig till nästa års lopp... ;) Men passa på att njuta nu av en grym prestation!!! Kram!
Skicka en kommentar