Jag är otroligt nöjd med min insats i loppet, även om det trots det dyker upp tankar om varför jag inte gjorde si eller så. Målet var att hantera nervositeten, springa med en bra känsla, lite snabbare än jag brukar och att göra en insats som jag var nöjd med, oavsett sluttid.
Som förberedelse inför loppet totalhavererade min mage under dagen. Har mått illa till och från sen jag kom hem från Gotland, och igår eskalerade det så pass att jag ett tag var osäker på hur vettigt det skulle vara att springa. Ville inte ha mat men petade i mig lite pasta till middag, och mådde faktiskt bättre efter det.
Parkerade en bit bort och joggade till tävlingsplatsen, stod i den längsta toalettkön i världen och blev kall, lämnade in kläderna, joggade två sekunder till och sen var det dags för start.
1 km:
Trångt i början, och det kändes tungt. Inte stressa upp mig.
2 km:
Fortfarande tungt och motigt. Varför gör jag det här? Sjukt långt kvar och jag blir omsprungen hela tiden. Jobbar på att inte bli nedslagen av det. Tänker att alla andra springer milen på sämst 40 blankt.
3 km:
Uppförsbacke och hög puls. Lugn i bussen. Ner med pulsen igen. Vila i backen ner.
4 km:
Snart varvning. Plant och lättsprunget. Hoppet stiger. Fokuserar på hur det kommer kännas nästa varv. Önskar att jag haft en hejarklack med mig.
5 km:
In mot mål, börjar hitta rytm och fokus. Här finns publik som hejar. Hoppar över vätskekontrollen och kör bara på.
6 km:
Fy fan, orkar inte ett varv till. Luften gick ur mig.
7 km:
Tungt trots plan mark. Blir omsprungen igen. Fokuserar på att klara av den här kilometern, fram till Sjötullsbron. Sen blir det uppför, sen är det nästan slut.
8 km:
Upp för backarna, ner med pulsen. Inte mycket kvar nu. Fokus, fokus, fokus. Ta rygg på någon.
9 km:
Nu blir det lättare. Dags att öka. Att få veta sluttiden lockar och jag höjer tempot. Tänker att jag gjort bra ifrån mig oavsett, men OM tiden är bra har jag chansen att göra den ännu bättre.
10 km:
Efter att ha blivit omsprungen hela loppet tar jag några på slutet. Skönt! Har egentligen alldeles för mycket kraft på upploppet. Ser 57 och nånting på tavlan i ögonvrån när jag går i mål. Tjohoo!! Hämtar andan (för) snabbt.
Nettotiden blev sedan 56:44, en förbättring med 2 minuter och 30 sekunder mot Premiärmilen. Kan inte vara annat än superglad över det. Jag har ju knappt haft någon kvalitetsträning under året, så nu fick jag blodad tand att se vad jag kan åstadkomma om jag fokuserar på snabbhet istället för uthållighet.
Nervositeten hanterade jag också bra. Kom fram till att jag kan få vara hur nervös jag vill, allt jag ska göra är att springa och det kan jag. Mycket enklare än att t ex tävla hund och vara nervös, för då kan det förstöra så mycket mer.
Sammanfattningsvis ett väl genomfört lopp där jag hade nytta av mina planerade pepp. De dök upp i huvudet när jag behövde dem, och gjorde att jag orkade fortsätta. Känna mig pigg och stark. Vara nöjd med min insats. Hålla ett bra tempo med fokus på löpkänslan. Komma ihåg att jag är i en bra form och att jag orkar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar