Formcheck inför Stockholm Marathon

Inspirerad av Sara tog jag Funbeat till hjälp för att, så här en månad innan marathon, summera den löpträning jag genomfört i år: 

Långpass (alla pass med TSM): 1934 minuter (1dag, 8 timmar och 14 minuter) fördelat på 14 träningspass. Total sträcka 275,38 km med en snittfart på 7:01 min/km. 

Fartlek (all typ av kvalitetsträning): 471 minuter (7 timmar och 51 minuter) fördelat på 8 träningspass. Total sträcka 64,44 km med en snittfart på 7:19 min/km. 

Lätt distans (alla behagliga myspass): 888 minuter (14 timmar och 48 minuter) fördelat på 18 träningspass. Total sträcka 130,71 km med en snittfart på 6:45 min/km. 

Summering: 3293 minuter (2 dagar, 6 timmar och 53 minuter) fördelat på 40 träningspass. Total sträcka 470,53 km med en snittfart på 6:59 min/km. Snittsträcka/vecka är 25,93 km.

Det här känns fantastiskt. Oavsett hur det går på marathon och om jag tar mig runt eller inte (efter igår känns det omöjligt, med tanke på hur ont mina ben gjorde efter (bara) knappt 30 km) så är jag en vinnare. Jag har sprungit längre än jag någonsin trodde att jag skulle kunna och jag har lärt mig massor om mig själv, om olika sätt att vara trött och om att fortsätta trots att det gör ont. Oavsett vad jag gör från nu kommer jag alltid ha det med mig!

Förutom löpträning har jag dessutom tränat styrketräning, skidor, yoga, simning och ett par gruppträningspass med en total tid av 3605 minuter (2 dagar, 12 timmar och 5 minuter) fördelat på 53 träningspass.

All den här statistiken, några speciellt utvalda TSM-pass, Äventyrslöpningen, Gunnikas bevis på att smärta kan övervinnas, en visualisering om hur jag mottar folkets jubel på Stadion och ett gäng positiva tankar om mig själv packar jag ner i den pepprygga jag tänker ha med mig på marathon. Ryggsäcken planerar jag att dra minnen från när både kropp och hjärna skriker att det inte går att springa längre. Ska faktiskt försöka knöla ner hela Sara där också, vilket borde fungera eftersom ryggan är som tälten i Harry Potter. Dessutom gör jag ju henne en tjänst eftersom hon slipper springa själv då.

Har ett långpass kvar att springa på söndag men fokus framöver ligger på att få in ett antal bra kvalitetspass sista veckorna, samt att ladda mentalt och äta bra mat. Det börjar kännas lagom nervöst att det närmar sig, men som tur är har jag massor av människor som hela tiden hjälper mig, lär mig, peppar mig, stöttar mig och ger mig uppmuntrande hejarop. Det är värt hur mycket som helst!