Hade i princip gett upp tanken på löpningen efter promenaden med hundarna och körde ett yogapass hemma istället. Ett bra pass! Sen blev det löpning ändå, eftersom Jontan övertalade mig.
Det var piss större delen av tiden men lossnade lite på slutet. Jag hatar att springa på snömoddigt underlag, men oavsett hur äckligt det är när man väl är ute så ångrar man sig aldrig efteråt. Inte heller idag.
Jag hoppas för allt i världen att min osämja med löpningen släpper snart. Det känns som alldeles för länge sen vi var riktigt tajta ihop.
2 kommentarer:
För lite klättring, det är där problemet ligger;) Du måste göra annat kul för att löpningen ska vakna ur sin koma igen! :)
Håller med! Tur att KC snart öppnar igen!! :)
Skicka en kommentar