Försökte prata ut om krisen med min far när jag kom från banken. Det gick så där. Han föreslog att jag skulle vara kåt, glad och tacksam istället, även om det inte var exakt just de orden som användes. Och dessutom att jag skulle göra mer hushållsarbete. Typiskt fel generation att snacka med.
Efter simningen (som var rolig, jobbig och gick bra) kastade jag istället min livskris i ansiktet på Linda och Martin, som var betydligt bättre mottagare. De gav mig en del att fundera på och jag tror jag har kommit fram till en viktig sak: Jag kan bygga delar av mitt liv på någon annan, det är okej, men om saker i mitt liv tas ifrån mig så vill jag alltid ha så många ben kvar att stå på att jag kan hålla mig upprätt. DET är viktigt för mig. Mitt liv ska bestå av tillräckligt många värdefulla bitar.
Det är bra det där med vänner. Vänner utgör ett av benen som jag står på och det är min avsikt att göra det benet ännu mer stadigt. Tack M&L för uppmuntran!
 |
| När jag kryper ner i graven vill jag inte ångra något! |
1 kommentar:
Ähum, här måste korrigeras en smula. Det är så typiskt med media, ljuger och förvränger. Jag har inte ens berört ämnet som det första korta order antyder. Vad gäller hushållsarbete kan jag möjligen eventuellt kanske sagt något åt det hållet. Det är dock taget helt ur sitt sammanhang som var betydligt mer djuplodande än vad som referats. Men stort tack till L&M eller om det är M&L för att ni stöttade min dotter under hennes korta men kärnfulla livskris. Idag var hon glad igen. /Far
Skicka en kommentar