Jo, men igår kändes det bättre i bassängen igen. Inte lika segt som senaste gångerna. Bra. Skönt!
Efter uppvärmning och kort teknikövning fick vi simma 2x200 meter regressivt, dvs första 50:an skulle gå fort och sedan skulle tempot sjunka varje följande 50 meter. Jobbigt. Jävligt jobbigt. Henke tyckte att vi skulle våga vara modiga och trycka på ordentligt och det tycker jag att jag gjorde. Klockade tvåhundringarna på 3:48 och 3:45, så andra vändan gick snabbare trots att den kändes långsammare. Syftet med det hela var att vi skulle öva på att hålla tekniken när vi var trötta.
Sen följde två 50:or (med 10 s vila mellan) som skulle simmas i samma tempo, men det behövde inte gå snabbt. Klockade 52 s på Garmin på båda och Henke klockade 50 s, så det stämmer återigen bra med min gissning att blippandet tar 2 s.
Avslutningsvis simmade vi 100 m progressivt, med ökning varje 25 m, vilket tog 1:47.
Henke påminde mig om att sänka hakan lite, eftersom huvudet tenderar att åka upp. Jag är medveten om det här problemet och jag är rätt säker på att det är en effekt av min simning på egen hand bland kreti och pleti. Jag känner att jag måste försöka hålla koll på vad som händer framåt, så jag inte riskerar att köra med huvudet före rakt in i någon gubbe i röda badbrallor som plötsligt bestämt sig för att börja simma mitt i "min" bana. Men jag ska fortsätta tänka på att hålla ner huvudet så ofta jag kommer ihåg, och se om jag kan börja lägga in öppet vatten-span över vattenytan istället för att hela tiden blicka lite framåt.
Det var hur som helst rolig träning, men mest glad är jag över att sirapskänslan i kroppen var borta.
Helt borta var den även på dagens backintervallpass, som du kan läsa om i swimrunbloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar