Jag hade inte lust att åka till simhallen i morse. Det hade jag inte. Jag vet precis vilka tankar jag ska tänka för att motivera mig när jag känner mig osugen men jag hade ingen jävla lust att bli motiverad heller. Orkade inte.
Åkte förstås till Vasalundshallen ändå. Det är ju så jag är - jag gör oftast det jag planerat. Tänkte att det väl får gå långsamt och knackigt och whatever, men intervallpasset ska ändå genomföras på ett, under rådande omständigheter, tillräckligt snyggt sätt. Just do it, liksom!
Det här blev gissningsvis ett av mina bästa intervallpass någonsin. Är det inte ofta så? De bästa passen kommer när man minst av allt förväntar sig det. Kanske för att prestationskraven släpper och man bara fokuserar på att göra sin grej.
Under hela simningen kände jag mig väldigt "här och nu". Tog en intervallsträcka i taget och fokuserade på att hitta rytmen och känna in tempot jag eftersträvade att köra i. Försökte att inte hetsa utan att simma lugnt och metodiskt men samtidigt starkt och vackert.
Huruvida simningen verkligen var vacker eller inte ska jag låta vara osagt, men mina tider var i alla fall väldigt fina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar