En vecka innan jul var jag iväg och träffade Fredrik Zillén för ett uppföljningspass i löpteknik. Förhoppningen var att få ordning på det som gör att jag får blåsor på fötterna av att springa enligt K.A.L.A.S-metoden.
Det var ett otroligt givande besök. Först och främst gillar jag Fredrik. Hans förråd av liknelser och olika sätt att förklara samma sak på är enormt. Han går inte att missförstå, även om det förstås är lätt att i praktiken misslyckas med det han säger.
Fick en hel rad tips att ta med mig. Huvudet ska vara som om jag ska skalla någon (jag böjer gärna nacken för mycket bakåt), höften lite framåt uppåt, jag ska låtsas att jag springer i en liten låda, jag ska slappna av i knät och armbågarna ska slå i taket, inte i väggen. Och så är det det där med frekvensen. Jag kan med fördel också laborera lite med fotens läge i isättningen så att det inte blir så mycket framfot. Många saker att tänka på som sagt, men väldigt nyttigt och intressant.
Bäst var att jag efter passet fick en film där jag springer samtidigt som Fredrik kommenterar och ritar på filmen. Bilden överst är från den filmen. Sjukt bra att kunna titta (flera gånger) och samtidigt höra vad som är rätt och fel på respektive bild.
På lång sikt är det här med korrekt löpteknik naturligtvis jättebra för mig. På kort sikt är det bara jobbigt och saboterar. Igår "sprang" jag "långpass" i Ursvik. Jag kom 8.8 kilometer på en timme. En timme som var en av de värsta i mitt liv. Okej, lite överdrivet. Men jag var helt ur form, gick i alla backar och lite på platten, fick stå dubbelvikt och hämta andan flera gånger och var iskall om fötterna hela tiden. Jag vill bara gråta och misären var total. Vill aldrig mer springa igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar