Recension: Familjen Jones

Sofia: 3/10 tootsies
Jonas: 1/5 tootsies

(Jontans betyg får vara med den här gången eftersom det blev ett jävla liv efter min bedömning av Mr. Nobody, där han inte alls delade min åsikt)

Köldskador

6 snöiga kilometer med Sara i Ursvik igår. Huvva. Jag hade inte tagit med kläder för de -11 graderna  som termometern visade och mina händer var så kalla att de värkte i början. Sen blev händerna varmare men rumpfläsket frös mer och mer så att jag till slut fick hallucinationer av att något slog mot stjärten varje steg.

Jag borde göra något åt min utrustning så att jag klarar den här sibiriska, galna extremkylan. Men Cash is Kong och jag har inte råd med det jag vill ha. Så är det. Dags att löneförhandla.

I övrigt gick det bra. Hade fin draghjälp av Elsa men fick istället jobba stenhårt med bålstabiliteten för att hon inte skulle dra omkull mig. Hon tyckte det var superroligt att få följa med och klarade längdskidåkarna mycket bättre än sist.

När jag kom hem fick jag duscha kokhett lääänge för att komma in i matchen igen. Dessutom gjorde jag ren den überäckliga golvbrunnen och var tvungen att duscha lika länge till efter det för att känna mig ren igen. Rengöringen resulterade faktiskt i ointagligt många hushållspoäng för min del. Jontan kommer ALDRIG kunna komma ikapp, men jag hoppas han försöker.

Puss, hej.

Orättvist?

Mitt mellis (närmast) vs. chefens (längst bort).

Skön känsla x 3

Skön känsla #1: Spikmattan
Jag la handen på en spikmatta på Clas Ohlson i helgen när jag stod och hängde i väntan på JG. Och fick en oerhört skön feeling upp i armen. Det var helt märkligt! Jag trodde inte ett ögonblick på att en sån där skräpgrej skulle kunna göra något annat än ont, men nu funderar jag på om jag måste tänka om. Den vetenskapliga effekten kan man ju fortfarande fundera över, men känslan var i alla fall oväntat skön!

Skön känsla #2: Formen
Jag känner mig i fantastiskt bra form just nu och det märks extra väl när jag promenerar, vilket jag lyckligtvis ägnar mig ganska mycket åt. Magen känns tajt och stabil, ryggen är med i matchen och jag känner varje rörelse jag gör på ett helt annat sätt än förut. Jag har kört med viktklubb.se men inte tappat något i vikt de senaste månaderna, trots att jag varit väldigt duktig och sparsam med kalorierna. Men det gör absolut ingenting. Jag riktigt känner hur kroppen ändå förändras och hur fett byts mot muskler. Ökningen från två till tre styrkepass i veckan, kombinerat med att jag verkligen kommit ut på mina tre löprundor, har definitivt gett märkbara resultat. Fast inte överallt, jag har till exempel fortfarande bara en ruta på magen. Dammit.

Skön känsla #3: Benvärmarna
För ett par veckor sedan köpte jag mitt första par benvärmare för 49:50 på H&M. Sedan dess har det blivit många fler par, för jäklar vad skönt det är! Definitivt ett av mina bättre köp! Dessutom kan man ha dem som armvärmare. Jag skojar inte. Det är grymt! Heja 80-talet!!

Recension av Mr. Nobody

Betyg: en överstruken tootsie

Den som gjorde den här filmen måste varit efterbliven och pårökt. Allt var helt obegripligt och osammanhängande.

Fifaen. Gör något bättre med ditt liv än att se den.

Stor dag för Kråki

Idag har min lilla kråka gjort stordåd. Hon har för första gången helt för egen maskin hoppat in i bilen, inte bara en utan två gånger! Det var hennes ena bragd.

Den andra bestod i att lyssna på sin matte. Vi fick ett paket levererat till jobbet och när postkillen gick drog Räkan efter honom. En typisk situation där hon inte lyssnar på mig, och efter ett samtal med Fia igår där jag fick några bra tips, tänkte jag att det här var ett lämpligt tillfälle att utnyttja för träning. Jag förväntade mig inte någon reaktion från Kråkan när jag ropade, så döm om min förvåning när hon på mitt kommando tvärvände och kom tillbaka i full fart.

Jubel och hurrarop, och en MYCKET stolt och nöjd matte. Nu har vi en bra målbild när vi tränar vidare.

Halv åtta hos dem + TSM

I lördags kväll var det final i vår och våra vänners egna prestigefyllda tävlingsvariant av "Halv åtta hos mig". M&O bjöd på middag med 80-talstema - räkcocktail, file mignon black and white och glass au four - accompanjerat av skön musik och snygga outfits.

Vinnande ur hela spektaklet gick dock T&B, som nu har en fri middag på stan att se fram emot när de har pluppat ut sin lilla skrynkla och känner sig redo för en paus från blöjbytandet.

Igår var det TSM-träning som vanligt med 10 km lugn löpning. Lätt som en plätt. Brukar alltid få en dipp efter 20-25 minuter ungefär men när jag springer i grupp så märks den knappt. Det var kul att springa, jag hade trevligt sällskap av Sara , och efteråt så kändes det riktigt bra. Mös mig igenom hela dagen med en jättebra feeling i kroppen. Dessutom är Henrik Schyffert med i TSM...

Snart är det jul

Idag har vi griljerat julskinka och äter på vörtbröd till frukost. Ute snöar det.

Julstämningen är på topp!

Filmkväll

Trollkarlens lärling: 2 tootsies

Hälften av publiken somnade så gott som omgående och har inte vaknat än, trots att filmen är slut och lamporna i salongen har tänts. Så bra var filmen.

Fredagsmys! Fredagsmys!

Jag erkänner. Jag har gjort privata saker på arbetstid idag. Hela förmiddagen. Fy på mig!

Har bloggat, surfat och framför allt jobbat med Kelpiebladet, mina små luddbollars absoluta favorittidning. Ännu har jag inte fått några reprimander från chefen, men det är nog för att jag tryckt på BOSS-knappen varje gång han passerat. Han är intet ont anande... ännu så länge.

Elsa och Reka kallades in på allvarligt samtal igår till följd av för mycket lek på arbetstid, så det är väl lika bra att jag sätter igång och gör lite nytta nu.

Säsongens första inomhusträning

Känns bra att komma igång igen, för ute vill man ju inte vara och träna hund när det är så här kallt.

Det var förstås ovant för hundarna och träningen blev väl därför lite halvdan men jag tyckte båda skötte sig bra med så pass mycket störning. Och det var skönt att se Elsa glad och engagerad!

Reka ville hälsa på allt och alla till en början men ganska snart lugnade hon sig och höll sig till sin tuggis när hon fick pausa mellan lekövningarna.

Motivationen fick definitivt en kick av kvällen och jag blev sporrad av Aase att faktiskt våga tävla i freestyle med Elsa till våren. Så nu ska jag sätta ihop ett program.

Flera saker som bör anmärkas på

Förutom den fantastiskt dåliga bildkvaliteten.

Livebild från Grisens instrumentpanel

Dagens ros

• Dagens ros går till kvinnan på längdskidor som stannade när hon såg att hundarna tyckte hon var läskig, och lät dem komma fram och hälsa. Tack för det!

• Igår åt jag middag med Fredrik. Jag har alltid tyckt att han är fascinerande men igår blev jag ovanligt berörd. På ett både positivt och negativt sätt. Det var intressant!

• Här kan man läsa en rolig artikel om Räkans pappa Jello's jobb som naturbevakare. Riktigt häftigt!

•  Elsa har haft någon form av totalt psykpryt senaste två dagarna. Hon är rädd för allt, duckar för månen och är otroligt ynklig. Hon verkar inte ha ont någonstans men däremot är hon på väg in i löp, och jag gissar att det är därför hon beter sig som hon gör. Tyvärr vet jag inte vad jag ska göra för att livet ska kännas allright för henne igen.

Kräks

Vaknade i natt kl. 3 av att minsta barnet hoppade ur sängen och sprang iväg och kräktes. Tänkte först att det berodde på att jag belönat henne med små räkbitar när vi tränade men av innehållet i kräkset att döma var det inte det, snarare en benbit. Och om det var räkorna borde även jag blivit dålig.

Skeppade ut Kråkan på tomten så hon fick avsluta det hon påbörjat och när hon kom in igen var hon trött men färdigkräkt. Vi somnade om snabbt och när klockan ringde sa hon bara till mig lite försiktigt att det var dags att vakna, sen sov hon vidare.

På morgonpromenaden verkade hon uschlig och dämpad, men när vi kom till skogen och hon fick vara lös så var hon pigg igen, så det är nog ingen fara. Men jag blir ju alltid så jäkla orolig när det händer något, även en sån här liten skit(kräks?)sak.

Dagens TSM

Åkte iväg på TSM-träningen idag trots allt. Funderade en kort stund igår på om jag borde stanna hemma eftersom jag inte tränat ett enda pass sen förra torsdagen och fortfarande är lite snorig. Men jag ville verkligen springa så då gjorde jag det. Och jag ångrar mig inte.

Eftersom vädret och underlaget inte var det bästa ändrades programmet från intervaller till fartlek. Totalt sprang vi 9 km i en snitthastighet av 6:47 minuter/km. Längs vägen blev det 5 fartökningar gånger 2 minuter i ett 5:20-tempo ungefär. Kändes väldigt bra i början men i den fjärde fartökningen började det ta emot och slutet var ganska tungt. Fast inte så att jag inte trodde jag skulle fixa det, bara lite motigt. Och av förkylning märktes inget, så jag är verkligen nöjd med dagens insats.

Första advent!

Äntligen premiär för muljust mukom!

Igår julpyntade jag så det stod härliga till hemma med ljusstakar och tomtar i långa banor.

När JG såg pyntningen utbröt dock vild panik. Jag hade glömt sätta upp hans bästa ljusstake, som jag trodde var julgransbelysning, och Jonas var tvungen att äta sju chokladvarmkorvar (någon som förstår?) för att komma över det.

Nu är ordningen återställd och ljusstaken står på en hedersplats i köksfönstret.

Får man tycka så här?

Får man tycka mer om ett av sina barn eller måste man låtsas tycka lika mycket om båda? Och framför allt, får man tycka mer om den snoriga lilla nykomlingen som röjer och förstör, en den stora gamla som helst håller sig för sig själv?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Reka är en oerhört sympatisk hund. En drömvalp! När det kommer till träning är det inte så stor skillnad mot hur jag minns Elsa som liten eller hur hon är idag. Båda är glada och engagerade till max och tycker att vad som helst är roligast i världen, bara man får en uppgift. Gärna en svår.

Största skillnaden är här hemma. Elsa håller sig mest för sig själv, även om det gärna är i närheten av där jag är. Hon kan lägga sig nära men vill inte att man kladdar för mycket på henne. Reka är tvärt om. Hon vill ligga i knät, bli kliad och gärna knapra på en tuggis samtidigt. På mornarna kommer hon och kryper upp med nosen mot halsen och somnar om som en pälskrage. Hon kan sitta i famnen länge och bara mysa och när vi busar biten hon aldrig hårt. Dessutom är hon alltid sinnessjukt glad och viftar nästan av svansen.

Hon är väldigt lyhörd. Jag behöver knappt höja rösten om hon gör någon förbjudet och hon fattar direkt att det var fel och säger förlåt. Fast vissa saker lär hon sig dock aldrig att hon inte får göra, t ex att ta strumpor. Fast ligger de på golvet får man väl skylla sig själv... Dessutom är hon alltid så fantastiskt söt när hon snott något, för istället för att sticka iväg med det kommer hon till mig med sitt byte som en stolt katt. Och då kan man ju inte annat än att skratta och tacka henne för det.

Ute har jag börjat ha långlina på för att lyckas med mina inkallningar. Möter vi något roligt är jag inte säker på att hon kommer när jag ropar och då är det skönt med en reservplan, även om det känns jäkligt meckigt ibland. Hundmöten och möten med människor när vi går i koppel går dock jättebra. Oavsett hur Elsa flänger så kan jag få Reka att gå snällt vid sidan och strunta i den vi möter.

Det finns dock något med denna i övrigt fantastiska lilla hund som driver mig till vansinne ibland och det är hennes skall. Gällt och högt går det genom märg och ben.  Det är fullständigt olidligt! Hon skulle kunna väcka en död! Ofta använder hon det för att försöka sparka igång Elsa, eller när hon leker med en tuggis.

Elsa skäller i alla fall inte nämnvärt inomhus. Fina Elsa.

Tjejkväll med skönhetsmickel

Igår var jag och Malin på LongLashes på Rödabergsgatan och gjorde ögonfransförlängning, en lite mer permanent, lyxigare (och dyrare) variant än jag gjort tidigare på Gilda Skolan. Tyvärr inte jättepermanent utan man måste fylla på ungefär var 14-90:e dag, beroende på vilken cykel fransarna befinner sig i och hur man sköter dem.

Min terapeaut (heter det så?) hette i alla fall Lisa och var mäkta duktig. Är jättenöjd med resultatet och har redan bestämt mig för att det här ska bli en vana. En dyr vana som jag tänkte unna mig som kompensation för de senaste tio åren då jag knappt köpt en mascara ens. Det är kul att känna sig fin!

Före och efter. Glamour! Hollywood!

Som ny!

Nu har vi fått tillbaka Grisen efter försäkringsreparationen. Som ny!
Skinande ny front och dörr och så lite läppstift på krockskadan på nosen.

Välkommen hem!

Ser du hur hon glänser?

Redo

På söndag är det första advent och därmed julmustpremiär.

Jag är beredd.

Operation friskvård

Jag börjar långsamt återvända till livet och försöker efter bästa förmåga påskynda processen genom:

1. Offpistpromenad i skogen med överlyckliga tjejer
2. Pauluns "superjuice" med hallon och granatäpple
3. Pepparkakor
4. Chocolate mud mask (har inte bestämt mig för om den luktar choklad eller det andra den med sitt utseende för tankarna till...)
5. Rosa nagellack
6. En lång dusch

Imorgon ska jag jobba igen.

Inte ens en liten?

Antalet utvalda brevlådor jag får lägga ljummet hundbajs i för JG: 0 st

Typiskt!

Fortfarande helt sjukt

Mår bättre idag men fortfarande inget vidare. Orkar inte vara uppe ens. Jag och tjejerna har myst i biorummet med Twilight (japp, igen). Lillgärsen är också snorig så vi är verkligen inget piggt gäng.

Ska kanske försöka jobba imorgon, mest för att jag måste. Har fått hjälp av toppen-Crib som hoppade in med kort vardel idag men en del saker kan inte vänta och jag måste ordna dem själv. Senast imorgon. Puh. Blir matt bara av tanken.

Kanske måste spela filmen ett varv till för att muntra upp mig...

Tjock i näsan

Det här är bilden av en mycket sjuk människa. En bild av mig.

Inuti huvudet är det som en svullen ballong som trycker på hjärnan och täpper till alla andningsvägar.

Världens bästa JG glimmade till både igår och idag pga min sjukdom. Igår bakade han lussekatter (ingen bakar så bra kaskelutter som han) och sen tog han luddbollarna på skogspromenad. Och i morse gick han ut med dem innan jobbet. Tror han har gått studiecirkeln "bäst när det gäller"...

Halv åtta hos oss

Igår bjöd jag och JG vännerna T&B samt M&O på middag. Temat var "Chili".

Vi serverade en chilicaprinhia som välkomstdrink och avokado med rökt lax och chili till förrätt tillsammans med ett spontanjäst öl.

Huvudrätten bestod av en Texas Chilli som åtta timmar tidigare var så stark att den var oätlig, men till kvällen alldeles lagom. Till detta lite oväntat ett vitt, sött vin för att mildra hettan.

Som avslutning bjöd vi på chili- och ingefärsrån med chokladmousse.

Sen spöade jag skiten ur de andra i Guitar Hero, men lät Jontan vinna sista omgången för husfriden...

En trevlig kväll!

Helvete, jag är sjuk

Hade jättetrevligt igår kväll med girlsen. Käkade i centrum, köpte lite godis och sen sjöngs det Singstar så det stod härliga till. Hellre än bra, så att säga. Jag tror faktiskt Isabella vann.

Kände en förkylning i luften redan igår och idag är den bekräftad. Jag är inte frisk. Dock är jag inte heller döende så jag hoppas att jag kan klara av den här dagen och middagen med vänner ikväll. TSM får jag nog ställa in mig på att jag kommer missa imorgon, om inget mirakulöst inträffar. Satan.

Statusrapport

• 5,6 km i Rösjön i morse kändes oändligt sega, som om jag sprang i vatten. I mål visade klockan (som dessutom alltid visar ca 30 sek/km för långsamt) att jag varit snabbast ever. Bortsett från testloppet i söndags förstås. Måste varit min nya snabba löparmössa som gjorde det. Man fattar ju att det går fortare när man ser ut som ett streck, jämfört med om man ser ut som en champinjon.

• Rekan gör framsteg i vår lilla apporteringsträning. Vi använder sked och hon har kommit så långt att hon med glädje plockar upp den från golvet och ger den till mig. Dessutom har hon, helt på egen hand men förmodligen genom tips från Elsa, lärt sig att det är kul att pussa en sovande husse hejdå, gärna med hög fart upp i sängen.

• Elsas mamma Saga har tagit VP, precis som de flesta av (alla?) Elsas syskon. Nu är det bara min odugling som inte kan valla får, men det är ju knappast hennes fel. I min familj äter vi gärna fåren (nåja, lammen), men tiden räcker inte riktigt till för att valla dem också. Grattis Saga och alla syskon!

• Beslut har till slut fattats om årets nyårsfirande. Jag och Jontan kommer för hundarnas skull att vara på landet med M&D där det inte skjuts några (eller få) raketer. Det kommer att ätas hummer, drickas skumpa och vara allmänt avkopplande. Det känns bra att det är bestämt. Jag tycker det är jobbigt att inte veta.

• Jag okynnesshoppade massor av kläder igår, förutom den ovan nämnda löparmössan. Trots att jag egentligen inte hade råd. Tröstshopping tror jag det kallas. Hittade i och för sig några riktigt bra träningskläder, men kände mig ändå oansvarig. Och eftersom jag kände mig oansvarig och dålig så tröstshoppade jag en påse smågodis också. Och kände mig ännu sämre. Puh. Inte lätt att vara Sofia just nu, fast det borde vara det. Jag är på många sätt bättre än på länge och det är synd att jag inte alltid kommer ihåg det.

• Ikväll väntar Harry Potter och dödsrelikerna, del 1. Kan knappt vänta. Såg trailern igår och känner mig som ett förväntansfullt barn. Men jag kommer säkert bli besviken. Har blivit det av alla HP-filmer utom den första. Kul ska det i alla fall bli!!

Jag vann i ICA-lotteriet!

En resa till solen tänkte jag.
En flaska Skona handdisk tänkte ICA.

Han klarade det!

Jontan fixade biorummet i tid. Succé!! Helt klart är det väl inte, men tillräckligt för att vi under fredagens tjejkväll ska kunna skråla till Singstar eller kolla film där, även om vi får göra det från kuddar på golvet istället från en mäktig soffa.

När piffningen är klar kommer det blir dödsballt! Det är redan coolt. Jontan är en grym hemmafixare!

Faaan!

Saken är utredd!

Det är ju klockrent. Ett Ninjamarsvin med taggar! Tack Linda för tipset!

När jag ser det här känner jag mig lite efterbliven som inte direkt fattade vad Albin menade. Attackhamster!

Jag vaknar utan att vara glad

Två mornar i rad har jag vaknat utan att känna mig det minsta glad. Allt känns bara deprimerande, trots att jag borde ha all anledning att känna mig lycklig och upprymd.

Min träning går bra, viktklubbandet.se går bra, jobbet går bra och hundarnas träning går bra. Så varför känner jag mig ledsen, stressad och motvillig?

Kanske är det en så enkel anledning som att mörkret börjar slita på mig. Igår hade jag en dröm precis innan jag vaknade, där jag var instängd i en mörk bunker som mycket väl kan ha varit vårt biorum. Jag missade massa roliga saker för att jag var fast där. Fast och ensam.

Jag är oändligt glad och tacksam över mina brunbollar när jag känner mig så här. De finns alltid i närheten, bangar aldrig att hitta på något kul, lättar upp humöret när jag är ledsen och har inget emot att sitta i en soffa och mysa och snacka skit om omgivningen. Eller läsa en bok. De håller alltid med, har all tid i världen att lyssna och ett aldrig sinande förråd av kärlek att ge. Älskade kelpiefluffys.

Imorgon är jag nog glad när jag vaknar.

Sagostund med Reka

Albins önskelista är klar

Brorsonen ringde mig i eftermiddags, som av en händelse samtidigt som han satt och skrev en önskelista till tomten, för att fråga om de inte kunde få komma och hälsa på snart. Han har slutat vara rädd för Reka, sa han.

Sen passade han på att läsa upp vad som stod på önskelistan. Det var lite av det vanliga; Harry Potter, Star Wars och Playmobil. Och så det oväntade. Ett Ninjamarsvin. Med taggar.

Jag fick artikelnummer i katalogen (!?) på flera av de andra sakerna men tyvärr inte på Ninjamarsvinet. Har försökt googla på det men hittar inget mer än att marsvinet Ninja-Panda ligger tvåa i sin klass i Svenska Marsvinsföreningens tävling om Årets Marsvin 2010.

Ska naturligtvis jobba vidare på frågan men är lite osäker just nu i vilken riktning jag ska börja söka. Hänger Ninjamarsvinen bredvid Ninjadräkterna på BR eller säljs de bakom disk i djuraffären? Alla tips mottages tacksamt. Men säg inget till Albin, det ska bli en överraskning. Tänk på att man ska kunna gå ut och gå med det också...

Söndagsträning = självförtroendeboost

Nu kommer jag att svära lite. Förlåt.

Satans jävla helvete vad nöjd jag är med TSM-träningen igår. Nu har jag svurit klart. Men vilken otrolig självförtroendekick jag fick. Precis som jag fått alla tidigare söndagarna med  TSM. Jag är inte ett hopplöst fall, långsam och otränad. Jag är faktiskt en helt okej löpare med goda förutsättningar.

Igår stod testlopp 5 km på agendan, dvs. en chans att se hur man ligger till just nu samt vilken grupp som är lämplig att följa på söndagarna. Efter uppvärmningsjogg och löpskolning insåg jag att mitt testlopp fick bli blott ett varv på banan, á 2,5 km, eftersom det skulle ätas brunch med familjen efteråt.

Hur som helst. För 4:30-gruppen rekommenderades det ett tempo på 5:42 per kilometer och när jag såg det blev jag lite nedslagen. Så fort kan ju inte jag springa, och jag som har tyckt att tempot på söndagarna tidigare passat mig så bra. Försöka duger i alla fall, och jag fick sällskap av  Sara som lovade att hålla tempot åt oss. Jag skulle bara behöva hänga på och springa tills jag dog. Typ.

Sara var dock urusel på att hålla tiden och jag är SÅ glad för det. Vi snittade 5:13 per kilometer och jag är helt säker på att jag hade kunnat springa ett varv till i sån fart att snitthastigheten blivit högst 5:42 per kilometer. Sara hejade på hela tiden och kom med behövande tips lite då och då, så jag hade aldrig en tanke på att ge upp. Tack Sara!  Vilken boost det var för mitt självförtroende!

Sen joggade vi tillbaka till Stadion, jag joggade vidare till bilen, joggade in i duschen hemma, via garderoben ut till pappas bil och upp för trapporna till den otroligt goda brunchen på Bergendal.

När jag kom hem gick jag in i väggen. Mina ben har fått sina två hårdaste träningspass på mycket länge den här helgen och är inte glada just nu. Jag behöver sova och jag behöver dricka mycket vatten. Dock tror jag aldrig att jag kommer behöva äta mer. Den här helgen har jag ätit för flera veckor. Som en orm.

Årets Pappa 2010

Juryns motivering:

"Aldrig har så få presterat så lite..."

Så kan man sammanfatta årets tävlande i pappatävlingen. Några av tidigare års mest framgångsrika pappor; Greger, Manfred, Håkan och Janne, har i år varit fullständigt anonyma.

Årets vinnare är en lågoddsare som länge var lika osynlig som ovan nämnda pappor. Men under tävlingens sista skälvande minuter slog han till. En skarp och välriktad muta fick upp juryns ögon och han visade därmed ännu en gång vad som skiljer en vinnare från en förlorare.

En vinnare ger aldrig upp.

Årets pappa 2010: Göran Demnert

Man är aldrig riktigt nöjd

Här ligger jag i en mjuk och skön säng på Skepparholmen, Hasseluddens okända låtsassyskon, vaken utan att ha blivit väckt av en luddig liten Tratt. Ingen som river mig i håret eller biter mig i hakan (där jag f.ö. har tydliga blåmärken). Ingen som röjer över mina smärtande träningsvärksben. Bara tyst, lugnt och stilla.

Och jäklar vad jag saknar min hopplösa, störande lilla Räka! Tänk att man aldrig är riktigt nöjd!

Desperata försök

Det är jämn, låg kvalitet i tävlingen Årets Pappa 2010 som avgörs på Fars Dag den 14 november.

Juryn river sitt hår och desperata försök i linje med bilden nedan gör inte deras jobb lättare.

Dags att lägga i en högre växel nu, pappor.

Nästan död!

Nästan död är hur jag känner mig efter passet med Tompa nu på morgonen. Han hade varit sjuk större delen av veckan och förmodligen legat hemma och laddat, så jag fick mig en rejäl hårdkörare med fokus på ben. Av gårdagens huvudvärk kände jag inget, så det var bara att ge järnet.

Var obeskrivligt arg och ledsen när jag kom till gymmet, på vippen att ställa in själv, så det var skönt att få en rejäl urladdning. Och fy satan vad han körde hårt med mig. Tror det var ett av de värsta pass jag haft, men det sköna var att jag kände mig pigg i huvudet även när benen skakade så mycket att jag inte kunde stå upp utan att hålla mig i något. Misstänker svår träningsvärk imorgon...

Kvällen erbjuder:

Viktklubb.se's Chevrepesto med pasta, Lars Bill Lundholm och läggdags tidigt.

Jag har huvudvärk.

Väckarklocka, omutbar och hänsynslös

Happ... ännu en sovmorgon som inte blev av. Jag är inte bitter, nej nej, jag är tacksam. Oerhört.  Det sägs ju att det är bra att ha rutiner för när man kliver upp på mornarna och det här har Reka tagit fasta på.

Varje morgon, samma tid, säger hon till när det är dags att gå upp. Med en mjuk och fin tungkyss, om man har oturen att sova med öppen mun och ansiktet åt "fel" håll, eller genom att helt enkelt klättra över ansiktet och hångla upp en från andra hållet. Gärna med tungan in i näsan. Hänsynslös och omutbar. Hon ger sig på alla som är i närheten, dvs. JG, och ger sig först när någon, dvs. jag, är på benen. Men innan hon lämnar sängen och följer med mig upp brukar hon göra en extra attack på Jontan, ifall han mot förmodan inte vaknat ordentligt tidigare.

Sen är Räkan ofin nog att somna om i köket medan jag gör mig i ordning. Livet är inte rättvist.

Tacka vet jag Elsa. Hon har alltid sovit tills dess att jag sippar upp dragkedjan på jackan för att det är dags att gå ut. Då kommer hon släntrande lite långsamt, sträcker på sig och undrar om det verkligen är dags redan.

Nåja, hopp i form. Nu är det löpning som gäller. 6 km lätt distans får bli 4 + 2,5 km kuperat elljusspår. Måste försöka hitta en bra 6 kmsrunda hemma. Är många såna pass på programmet framöver.

God morgon!

Beslutsångest

Var på Chilli i Barkaby idag för att köpa en skön liggfåtölj till övervåningen. En perfekt stol att koppla av och läsa serietidningar i. Hade med mig ett tygprov från soffan men stötte på patrull. Vilket fåtöljtyg passar bäst?

Jag tror det kan bli ganska bra med det bruna tyget överst till vänster i bilden, eftersom vi har en brun/beige matta, om vi dessutom kompletterar fåtöljen med några kuddar av samma tyg i soffan. Tygerna är lika men olika. Sofftyget är det som ligger underst. Det grå tyget utan mönster är ju rätt lika i färgen men inte i strukturen. Det grå tyget med mönster går bort.

Svårt val.

I did it!!

Jag överlevde gårdagens löprunda och när jag väl kom bort från snålblåsten och in i skogen var det riktigt mysigt. Snöklädda träd är vackra, och det blir ljust och fint mellan träden. Jag gillar egentligen att springa i dåligt väder för man känner verkligen att man lever då. Löpningen i sig var inte så jobbig, men omständigheterna var det. Fick bra fäste men högre motstånd eftersom det var ett par decimeter snö på sina ställen (och nästan ingen snö på andra). Var nöjd efteråt, speciellt med att jag valde att parkera ovanför backen, istället för nedanför...

Hemma åt vi middag med Karin och Carl som kämpat sig ut i ovädret. Det var jättetrevligt, maten blev god och deras bifogade B&J-glass satt finfint som dessert. Tack för att ni kom! Som lyxig avslutning på dagen valde båda vovvarna för första gången att inte lägga sig sängen när vi skulle sova. Elsa somnade i buren (av okänd anledning hennes nya favoritplats) och Reka på fällen bredvid. Hoppas det blir en vana.

Idag har jag varit på gymmet och kört käppträning och några bollövningar. Nedan en film där jag leker sjölejon. Bra övning för balans, bålstabilitet och rörlighet, men kass om man vill bli biffig.  Enligt Tompa får man ha en fot i golvet, men det är beige så det låter vi bli.

Motivationen testas direkt

På programmet: löpning, 4 km lätt distans
Utanför: Snö, slask och vindbyar

Det är onekligen så att motivationen testas, redan på ett så här tidigt stadium. Men VE dig väder! Mig vinner du inte mot. Jag ska ut och springa idag. Punkt.

Som belöning blir det middag med K&C.

Ett steg fram och fjorton tillbaka

Trots en vecka av idogt övande på kontoret under realistiska former (hundvalp istället för vatten i näsan) gick crawlandet i bassängen anmärkningsvärt mycket sämre idag än förra veckan. Crap!

Lite smått å gott

• I lördags var jag, Elsa och Reka och hälsade på hos Fia. Reka fick med Fias hjälp gå sitt alldeles första spår, ett stort ögonblick. Tack för hjälpen! Dessutom fick Elsa ett spår som hon klarade fint och vi fick träffa Räkans brorsa Rolex, som ser ut som en korsning mellan kelpie och isbjörn. På plats var även Sigrid med Aika å Spica, Johanna med Pi och Katrin med Härja.

• I söndags var andra träningen med TSM. Fantastiskt löparväder och ca 7 km i 6:35-tempo med trevligt sällskap av Angelica. Kändes återigen SÅ jäkla bra! Grymt kul.

• Igår kväll gjorde jag i ordning övervåningen hemma (lite mer permanent) och det börjar ta sig! Tror nog att jag kommer kunna trivas bra där uppe när allt är helt klart. Det blir en riktig myshörna!

• Biljetter är bokade till Harry Potter och dödsrelikerna, del 1. Siktade på premiären men insåg att det gick att få betydligt bättre platser dagen efter, så då valde jag det istället. Börjar jag bli gammal? Eller har jag hela tiden varit för gammal för att vara HP-fans?  JG är under alla omständigheter tvångskavaljer.

• I morse hände något konstigt. Jag och flickorna brukar vara helt ensamma i området under vår morgonpromenad, men idag mötte vi människor och hundar i parti och minut. Det fullständigt kryllade av dem!! När jag kom in i gymmet var det däremot helt tomt och öde...

• Lunch idag åt jag med HP (Harry Potter?) som jag inte träffat på vad som känns som tusen år. Jag har saknat honom sen han försvann i arbetsnarkoträsket så det var verkligen kul att ses igen! Tack för trevligt sällskap!!

Det gjorde för ont...

... att se de sista grenarna sticka upp på äppelträdet.  Så jag orkade inte vänta på  JG utan svingade mig upp och klippte ner dem. Ännu en praktisk tillämpning av funktionell träning. Att sitta i ett träd och dingla med benen är sjukt mycket lättare än att göra dito på en boll. Jag var stabil.

Aktiv ledighet

Idag är jag ledig från jobbet! Lyx!

Räkpluppen förstod inte riktigt poängen med sovmorgon utan utstötte sitt godmorgon kuckeliku (när hon gäspar låter det lite som om hon galer) strax efter vanlig gå upp-tid. Efter en sväng i trädgården gick hon dock med på att sova en timme till.

Efter promp och frukost gick vi ut för att kratta löv, vilket nästan direkt övergick till beskärning av ett av äppelträden istället. Fördelen med att klippa nu innan löven fallit helt är att man helt enkelt spar in lite krattjobb. Blev nästan klar, bortsett från de högsta grenarna som JG, 176 cm lång, får ta.

Sen stack jag och Elsa ut och sprang medan Räkis fick ensamträna. Hon är cool, inga problem. Sprang ungefär 40 minuter i "rätt" snitthastighet. 5:e kilometern gick lite oväntat på 5:58, men jag tror jag drabbades av någon oförklarlig form av löparglädje just då. Det kändes jäkligt bra helt enkelt.

Dessutom har jag, håll i dig nu, anmält mig till Stockholm Marathon. Fast jag inte skulle. Fast folk som springer marathon är galna. Men när jag för femtioelfte gången förklarade för någon att NEJ jag ska inte springa marathon bara för att jag tränar för det och JA JA JA jag kanske kommer ångra mig så insåg jag att jag faktiskt kanske kommer att ångra mig. När alla kompisar är anmälda, när jag har tränat stenhårt i 29 veckor och tycker att 2,5 mil är en avkopplande sträcka att springa. Så nu är jag alltså anmäld.

Men, det är aldrig för sent att ge upp.

Rättelse

Efter tillsägelse från Räkan väljer jag att korrigera mitt senaste uttalande. När det kommer till rumsrenheten så görs det fortfarande framsteg. På jobbet ställer hon sig numera vid dörren när det är dags att kissa. Det är stort.

Sitter fast

I samma ögonblick som jag återfann min egen träningsglädje så känns det som om jag tappade den med hundarna. Orsaken tror jag egentligen är att jag sitter fast en smula.

Med Räkan har jag två problem:

1. Just nu funkar inget av det hon tidigare lärt sig. Hon verkar ha glömt allt.
2. Jag vet inte riktigt vad vi ska gå vidare med, om vi ens ska gå vidare nu?

Med Elsa har jag motivationsproblem. Vi utvecklas inte, jag har för dålig struktur på träningen och massor av moment som är okej men inte toppklass. Vi harvar vidare i samma spår och går djupare och djupare ner. Och det känns bara tråkigt.

Ikväll ska jag i alla fall titta förbi på HI-träningen, snacka lite skit och låta folk klämma på Lillis. Om det blir någon träning får jag se. Man ska inte träna när man inte är på humör för det.

På lördag ska vi ner och hälsa på Fia och jag hoppas att det ska ge oss lite ny energi.

Idag mår jag toppen!

Jag mådde i och för sig bra igår också, men jag känner mig mjuk och smidig och genomkörd idag. Hade ett pass med Tompa i gymmet i morse, eftersom han var tvungen att ställa in i fredags. Det gick bra. Jag var stark och det kändes som om jag gjort framsteg på övningarna sen senast. Inte i styrka kanske utan mest i stabilitet.

Idag var det nog Tompas så kallade "viloövningar" som var jobbigast. Du vet, när man är helt skakis i kroppen och vill lägga sig ner och dö efter en övning... då kör man glatt en viloövning istället. Typ konster på bollen, rotationsövningar med käpp, skidåkningsmaskinen eller lite sköna magövningar.

Igår var det för övrigt sista gången på valpkursen för Jontan och Reka. De blev godkända och fick diplom så jag antar att de skötte sig bra, men jag såg bara lite eftersom jag och Elsa larvade runt på egenhand i parken istället. Efteråt åt vi trevlig middag med Tina & Björn.

Jubileum - 1 år

Idag är det ett år sen vi fick tillträde till huset. Tänk att ett helt år redan har gått! Mycket har hänt och mer är planerat. Vi trivs!

Jag skulle inte!

Jag skulle inte elda upp mig och bli irriterad över det där, men så blev det ändå. Framför allt för att det är så osnyggt skött.

Det var faktiskt jättekul

Peppen från gårdagen sitter kvar även idag! Känns otroligt bra.

Vi började kl. 10:00 med föreläsning av Peter Holgersson om löparkroppens fysik. Hur blir man en bra (maraton) löpare och vad kan begränsa fysiken. Vilka olika typer av träningspass behöver man och vad är viktigt att tänka på när det gäller teknik och träningsupplägg.

Sedan var det dags att sticka ut och springa. Valde som sagt 4:30-gruppen som kommer att hålla ett långpasstempo på ca 6:40 min/km. Vartefter veckorna går så förlängs sträckan man springer (igår 6 km) men tempot är detsamma genom hela träningen. Det kändes väldigt, väldigt bra. Jag hade inte höga tankar om mig själv innan utan trodde att det skulle bli lite tufft. Men det blev perfekt. Det var som Simon Poggnogg sa; "det var bara att kliva på tåget och åka med". Härligt!

Sen var det dusch och utdelning av en lättare lunch. Vi hann även med en sväng till 7-11 för att köpa te och bulle.

Dagen avslutades med en föreläsning om upplägget av Team Stockholm Marathons träning av Anders Szalkai och Malin Aho. Lite praktiska detaljer och bra tips. Tydligen är det hela 800 löpare som har anmält sig till det här, så det kanske inte var så konstigt att jag stötte på folk jag kände sen tidigare.

Det jag kan konstatera efter en mycket trevlig dag är också hur extremt trivsamt det är att träna tillsammans med andra. Vilken bra känsla det ger att dela det jobbiga. Bortsett från ett löparryck för några år sen där några fredagar bjöd på umgänge i form av löpning istället för öldrickande så har jag mest sprungit ensam. Gårdagen gav mig också positiva flashbacks från den tid jag var handbollstjej och hängde i hallen hela dagarna, umgicks, tränade och spelade match. Ett bra minne från, som jag minns det, en lycklig tid.

Peppad

Nu är dagens Run Off över och det gick över förväntan bra! Gruppen jag valde kändes helt rätt för mig och 6 km bara försvann med trevligt sällskap av Sara och Angelica.

Det känns verkligen som om jag har något att se fram emot kommande söndagar! Är jättepeppad efter idag!

Grå himmel och regn

Det är vad jag ser när jag tittar ut.  Hua. Idag är det Run off för Team  Stockholm Maraton (TSM) och det är tur att jag har det att se fram emot som lättar upp den totalgrå himlen utanför.

Jag hoppas att inte gårdagens mycket goda och trevliga middag med vin hos T&B påverkar mig allt för mycket. Läste en artikel i fredags om kombinationen av alkohol och träning och tolkar jag den rätt borde jag nog egentligen stanna hemma idag, eller nöja mig med en promenad. Men det kommer förstås inte att hända.

Istället har jag boostat med lite färskpressad apelsinjuice, te, en ostmacka, ett päron, en tallrik gröt och några extra glas vatten. Morgonprompen slipper jag idag eftersom tjejjerna är på landet med M&D. Är tomt och tyst hemma utan två röjande vildar, och jag saknade dem redan när vi kom hem i natt. Får tillbaka dem när jag har sprungit idag, och det är en belöning att se fram emot.

Vinnare av en lång och utdragen kamp

Sopkaoset i Danderyd

Det har pågått en kamp i det tysta hemma under flera dagar. Redan i början på veckan gjorde jag klart för JG att det inte fanns en chans i världen att jag skulle knyta soppåsen IGEN. Jag gör det hela tiden.

Medan mängden sopor ökat (jag tvingades i smyg starta en ny påse on the side) har envisheten testats. Igår kom belöningen för uthålligt kämpande. Jontan bar ut soporna och jag kunde dansa segerdans.

Annat:

• Imorse fördelade jag storkoket av köttfärssås i mindre portionsförpackningar innan jag åt frukost. Med köttfärssåsdoft i näsan blev följden att gröten smakade just köttfärssås. Uack.

• Igår kom pappren om TSM-träningen. Återigen dyker frågan om vad jag har gett mig in på upp, men också positiva tankar som "tänk om jag klarar det här, vad galet duktig jag är då".

• Det var massor av fina kelpies på HI-träningen igår. Kul!

• Styrketräningen imorse gick grymt bra. Och jag som tänkta stanna hemma bara för att det blev inställt med Tompa...

• Äntligen fredag!

Exempel på bra sätt att fortsätta dagen

Är att hänga med sina bästisar, Kråkan och Korven. Och att jobba förstås (chefen läser bloggen). Jobba jättehårt och mycket. Jodå.

På bilderna är girlsen för övrigt lika gamla, ungefär 4 månader.

Matte, du fotar mig i ofördelaktig vinkel! Taskigt!

Jag har inte lika stora öron, jag har inte lika stora öron, nanana!

Exempel på bra sätt att börja dagen

Belöning för väl genomförd dag

Efter en dag då jag:

Promenerat, styrketränat, lärt mig massa nytt på jobbet, tränat mina hundar, sprungit och lagat en god middag (Viktväktarnas kyckling gordon bleu) förtjänar jag inget mindre än det här:

Twin Peaks boxen och ett wienerbröd. Tjohoo!!!

Leonardo Da Demnert

Hittade den här fantastiska teckningen på M&D's kylskåp i morse. Det är brorsonen Albin, 6 år, som har ritat hur Elsa och Reka leker med en boll. Att voffarna ser ut som krokodiler är naturligtvis bara en slump. Och att åskådarna står på tryggt avstånd från leken också. Det har ingenting med verkligheten att göra.

För att det inte ska råda några tvivel om vad på bilden som är vad så har jag lagt till lite vägledande text. Klicka på bilden så blir den större.

Kråkan rockade för övrigt på kursen igår. Jäklar vad duktig hon var. Undrar om Jonas har tjuvtränat (han var inte med på kursen igår) för jag vet inte om jag kan ta på mig cred för hennes prickfria uppförande. Grymt bra liten hund!

Grattis på födelsedagarna

Idag fyller Storebror och hans son (min brorson, du hajjar?) år. Grattis till dem!

Detta firades igår med kalas i Hässelby. Till kalasets snackis utsågs Farbror G (mot sitt vetande) som i veckan lagt upp en bild på sig själv i bloggen, till synes mycket välmående och vältränad. Vi är alla avundsjuka och imponerade.

Själv var jag på gymmet i morse kl. 7 och försökte uppnå samma resultat. Körde ben och bröst, men jag fuskade lite och gjorde utfall utan gummidutten under foten. Dåligt, men jag orkade inte. Det blir så sjukt mycket svårare och tyngre när den främre foten inte har fast mark. Och förstås otroligt mycket bättre träning när den ligger där... Nåja.

I lördags var jag och Rekan på skotträning i Kista. Det var bara en annan person där och jag hängde ju inte på appellplan utan en bit bort i skogen, så det blev bara ett skott tyvärr. Vi hade i alla fall roligt i skogen, letade godis i träden och på marken, lekte och gjorde små kontaktövningar och ingångar.

Min tand e lös, den e jättelös!

Tre tänder fattigare har Lillprutt blivit idag! Stor tjej! Av tandfeen önskar hon sig världens största tuggis.

Lite av varje

• När jag vaknade i morse kände jag mig lite som Max Jerry Horowitz i Max and Mary. Han är med i Anonyma Överätare och älskar chokladvarmkorvar, hans alldeles egna uppfinning. Jag borde också vara med i AÖ. Igår blev det bulle, pizza och godis. Kände mig helt uttänjd i magen när jag vaknade. Puh. Bra att ha såna dagar också. Jag hatar det!

• Idag fick Reka träffa snö för första gången. Hon var helt cool när hon gick ut för morgonkissen, men jag tror att hon inte hade vaknat riktigt. I skogen på morgonprompen fanns inte så mycket snö men när vi kom till jobbet så blev hon alldeles galen. Hon kutade som en galning, runt, runt i snön medan jag och Elsa bara stod och tittade på henne. Skitsöt. 

• Min älskling är inte jättepoppis just nu. Han hälsade på mig på jobbet igår och passade på att göra en insats för att snabba upp min dator genom att ta bort en massa onödiga program. Sånt som jag inte vågar ge mig på. Det var i alla välmening och jag tycker nog att datorn faktiskt går lite bättre nu, MEN det är INTE kul när ljudet plötsligt inte fungerar, saker saknas och jag måste ta bort och installera om iTunes. INTE kul.

• Nu har vi element på övervåningen hemma. Täby Rör var hos oss igår och installerade två stycken. Det var på tiden, för det började bli lite kallt där uppe. I helgen borde vi isolera de fönster på nedervåningen och i källaren som inte är isolerade ännu, och jag gissar att det faller på mig eftersom Jontan är uppslukad av projektet att bygga stans snyggaste och coolaste biorum till oss.

• Idag känns inte som min bästa dag.

Kvällens film: Mary and Max

Söt men deprimerande. Åtta tootsies.

Räkan är bäst på kursen!

Det här är världens längsta inlägg om Reka, så gissningsvis är det bara jag själv, Fia och en och annan hundnörd som orkar läsa... Men det är gott så!

Det är lite djärvt att säga att Räkan är bäst på kursen, men nog är hon och Jonas duktiga i alla fall. I tisdags briljerade de under övningen "gå fint", som verkligen är Räkans starka sida. Hon har lärt mig att dela ut köttbullar varje gång hon går fint vid sidan och tittar upp, och det slår aldrig fel. Hon blir fullkomligt överöst med beröm och godis. Man kan ju hoppas att en polett trillar ner hos draghunden Elsa av det...

I träningen gör vi framsteg och har samtidigt kört fast lite. Jag måste plocka fram klickerträningsbibeln och läsa på vad vi ska gå vidare med. Försöker förlänga tiden hon sitter/ligger innan belöning och ingångar har hon lyckats få till ett par SUPERsnygga även utan pall. Men det återstår en hel del.

Vi har tränat med tass- och nostarget och det är både kul och lätt som en plätt. Sen har det blivit mycket lek, tack-övningar och godislet. Hon leker lika bra med mig som med andra, och hon har en favvolekis som gör henne helt vild och galen. Så jäkla söt! Och som hon låter, den lilla Tigern!

Har haft en period av upprepade kissningar inomhus och har känt mig lätt uppgiven, men de senaste dagarna har det blivit bättre igen, och det handlar nog mest om att jag inte överskattar henne längre utan tar ut henne tillräckligt ofta och efter all form av aktivitet och passivitet.

Vi sover nätterna igenom, men ibland vaknar hon och vill hälsa och då passar hon ofta på att tugga lite på det som finns tillgängligt. Näsan, håret, ögonloben... Aj! På jobbet funkar hon jättebra. Vissa dagar sover hon nästan hela tiden, andra dagar är det mycket bus både inom- och utomhus. Hundarna har jättekul tillsammans, och Elsa är imponerande tålmodig när Reka klänger på henne, hänger i örat, biter i svansen eller ligger tre centimeter från hennes huvud och skäller med gäll röst.

Det är inga problem att ha Reka lös i skogen, hon håller sig till mig (speciellt efter att ha tappat bort mig vid ett tillfälle, då jag senare återfanns bakom ett träd) och kommer när jag ropar. I trädgården kommer hon också nästan alltid, men inte så att jag lätt kan plocka upp henne, om vi t ex ska åka iväg med bilen, utan hon stannar en halvmeter ifrån. Så i vissa lägen gäller det att förekomma henne.

Hon är alltid glad. Alltid, alltid, alltid glad. Utom möjligen när vi torkar tassarna, för det gillar hon inte. Annars går hon runt med viftande svans jämt och tycker att livet leker. Och när man pratar med henne så viftar hela bakkroppen. Det är den här glädjen som gör kelpien till en så underbar hund. Jag är inte så bortskämd med det tidigare, för Elsa är inte den översvallande glada typen, så därför känns det lite extra härligt med Reka.

Vi försöker åka på skotträning en gång i veckan och det är förstås inga problem med skotten. Vi kör cd:n med skott, fyrverkeri och åska då och då och det är inte heller några problem.Tunnelbanan, som var läskig förut, är rätt ball, och stadstrafik, mopeder och cyklar är inte heller så otäcka längre.Liten och kavat med andra ord, och på kursen kan hon vara rätt kaxig mot de andra valparna. I alla fall när hon ligger med en tuggis och någon får för sig att komma fram och vilja ha den. Grr...vaff!

Klorna klipper vi, efter en vild start, numera utan problem. Igår när Elsa hade fått sina klippta (samtidigt som Reka gjorde allt för att vara i vägen) hoppade Reka upp i knät och tyckte att det var hennes tur att bli ompysslad och få äta godis (det ingår nämligen massor av godis när vi klipper klor). Så då okynnesklippte vi lite.

Att sitta lugnt och still i knät och bli gosad med är en annan av Kråkans starka sidor. Ibland tuggar hon lite på tröjan, men ofta sitter hon bara och tittar sig omkring. Underbara lilla skrutt! Att sitta så med Elsa när hon var valp var helt otänkbart. Hon siktade på halspulsådern med sina nålvassa tänder, och röjde runt som en tok.

Reka är som valpen det skrivs om i böcker. Den som sover mycket, är snäll och glad, gosig och luktar gott. Som har en urhärlig valpmage (som man dessutom får klappa på!), som charmar alla och snor skor så fort hon får chansen.Och blir så stolt och nöjd varje gång hon får tag i en att hon knappt vet vad hon ska ta sig till.

Kanske är hon världens bästa valp.
Det finns inga bevis, men jag tror hon kan vara det.

Lunch med Malin

Åt jag för mycket nu igen?

Man tror man är smart

CG's pizza vs. lättpottesallad, kycklingspett, mandariner och en brödbit: 1 - 0.

Jag borde valt pizzan av kcaltekniska skäl (!) men hickoryspetten från Hemköp var faktiskt riktigt bra.

Så här var det

Jag var aldrig orolig. Jontan bjöd på en fantastisk helg på Såstaholm i Vallentuna. Vi kom dit på eftermiddagen, checkade in i vårt rum designat av Joel Kinnaman. Det var ett tvårums-rum (så kallat dubbelrum?) där det ena rummet bestod av en liten biosalong med fyra stolar.

Joels (och vårat) sovrum

När vi checkat in gick vi upp till fikabuffén och åt en oslagbart god kladdkaka, en ännu godare bärpaj och en otroligt välsmakande och äkta vaniljsås. Sedan spelade vi Guitar Hero och gick en romantisk promenad.

På kvällen väntade en bubblande välkomstdrink och en sjukt god skaldjursbuffé som inleddes med en halv hummer och avslutades med en choklad- och äppelgrej med vaniljglass. Det var hysteriskt gott och jag åt nästan oförskämt mycket räkor. Men hummern vann, det är helt klart min grej. Och skaldjur också. Och sova-borta-weekends. Och Jontan.

När vi ätit klart rullade vi ner till rummet igen (via en hård match på Guitar Hero) och tittade på film (Solomon Kane, 6 tootsies). Sov som en liten prinsessa och på morgonen väntade en grymt bra (och enligt uppgift prisbelönt) frukost. Åt så mycket att vi inte behövde äta förrän till middagen. Galet mycket, med andra ord. Man kan säga att helgens mat sopade banan med viktklubb.se...

Jag funderar på att låta Jontans överraskningar bli en regelbundet återkommande tradition.

Jag är INTE besviken!

Överraskningsdag med älsklingen

Jag vet inte mycket, men några saker vet jag. Tyvärr vet jag inte vad av det jag vet som är sant och inte...

Ledtrådar:
- Hundarna sover över på landet
- Champagnen ska flöda
- Det ingår skaldjur
- Joel Kinnaman har gjort något
- Jontan ska kanske ha kavaj
- Jag kanske får chokladsuffle
- Övernattning ingår
- Basse är inte oskyldig
- Vi kommer åka lite bil
- Jag får köpa chokladpraliner
- Det är två event men inget "event"
- Jontan har inte provkört
- Förväntningarna är skyhöga

Mulle skog

Efter ett riktigt skönt och roligt träningspass med Tompa rapporterar jag nu direkt från skogen.

Expeditionens yngsta deltagare har, efter att bilden togs, fått fullständig fnatt och jagar utflyktens näst yngsta medverkande över stock och sten. Samtidigt som hon låter som en inte jättebamsing till björn. Glad är ett ord man kommer att tänka på när man ser henne. Skog är kul.

Nya skor och strumpor

Igår var jag och köpte nya löparskor och strumpor. Skorna blev de vanliga, Asics GT-2150, samma modell som jag haft senaste tre åren. Dessutom köpte jag ett par nya strumpor. Värstingstrumporna (?) Winter Run från X-Socks.

Här är strumpornas features:

• Airconditioning channel
• Achilles' tendon Protector
• Self-adjusting cuff
• AirFlow Ankle Pads
• Unique X-Cross bandage
• Heel Protector
• Traverse AirFlow Channel System
• Asymmetric ToeTip Protector
• AirCool stripes
• Toe Protector
• ToeTip Protector
• Instep Protector
• Silver footbed (99,9% pure silver)

Dessutom är det två års garanti om man registrerar sitt strumpköp online.

Makalöst, eller hur. Hur fantasifull måste man inte vara för att komma på alla de där featuresarna på ett par strumpor? Förstår att de kostade 250 kr. Om de är bra återstår att se, men allt annat känns ju otänkbart. Silver footbed, liksom.

Enmansshow och omysigt

Idag var första gången på flera veckor som jag och girlsen åkte iväg på HI- träning. Vi blev lite tidiga men jag körde igång och varvade övningar mellan hundarna. Ingen annan dök upp men sen insåg jag att jag tog fel på tiden en timme. Så det blev en enmansshow som vanligt... Typiskt.

Nu har vi ätit middag och jag har inget att göra. Har ingenstans att sitta och kura ihop mig med en bok heller. Det är bara skitigt, stökigt och omysigt överallt. Orkar jag städa? Knappast.

Det blir nog att krypa ner under täcket...