Fint slut på 2011

Vilka fina dagar det varit, idag och igår. Strålande sol, högt vatten och frostigt gräs med några tappra kantareller.

Gott Nytt År!

Bra dag

Klättring med brorsbarnen, te och en bok framför brasan. Bra dag.

Nu är glada julen slut

Vår julegran (inte mycket barr kvar) har dansats ut tillsammans med tomtar, stjärnor och tingeltangel. Nån måtta får det lov att vara. Jag tycker om att ta in julen tidigt och att kasta ut den så snart själva julhelgen har passerat.

Det enda som överlevt utrensningen är vår fina utebelysning, som jag i gengäld planerar att behålla uppe till mars minst. Den är mysig!

Har i övrigt inte gjort så mycket idag. Promenerat, köpt klätterskor och en löparjacka. Ikväll blir det... Tadaa! Film!

Tootsietajm

 

Ja, det blir en del film under julen, och extra många när man är sjuk.

The way back: 4/10 tootsies.
Minuspoäng för att de var så förbannat länge i Gobiöknen.

Catfish: 6/10 tootsies.
En dokumentär, inte en thriller som det står på. Felförväntningarna var inte positiva för betyget.

Skönheten och odjuret: 8/10 tootsies.
Klassiker med härlig sensmoral.

Poseidon: 4/10 tootsies.
Ägnade större delen av filmen åt att försöka slappna av och komma ihåg att JAG faktiskt kunde andas.

Unknown: 7/10 tootsies.
Pluspoäng för att säcken knöts ihop så fint och förhållandevis okomplicerat.

Sherlock Holmes, A game of shadows: 7/10 tootsies.
På bio. Spännande, smålarvig, actionfylld.

Summering av träningsåret

Måste säga att jag är rätt nöjd över att min sjukdom har anpassat sig till helvilan, istället för tvärt om. Mår lite bättre idag, men är fortfarande inte helt pigg. Hade en fantastisk morgonpromenad med tjejerna i solskenet (och blåsten). Kändes som slutet av september snarare än 27 december, solen värmde lite och gräset på ängen var grönt och jag kunde träna med hundarna där. Livskvalitet.

Medan jag njöt av den friska luften låg JG hemma, betydligt sjukare än jag. Misstänker att vi smittats av samma otyg, men jag vill gärna tro att anledningen till att jag var på benen, när han inte var det, är följande:

Under 2011 har jag tränat 17194 minuter, vilket motsvarar 11 dagar, 22 timmar, 33 minuter och 49 sekunder, för att vara så exakt som Funbeat är. Detta fördelat på 273 träningspass över 223 dagar, vilket betyder att jag har tränat på 60,9% av årets dagar.

Jag har sprungit 108 av 366 dagar (29,5%) och i snitt 19,95 km/vecka med en snitthastighet av 6:50 min/km. Den totala sträckan jag har sprungit är 1043,29 km, vilket betyder att jag inte nådde upp till mitt mål på 1500 km i år. Men jag gråter inte för det.

Övrig träning:
90 träningspass har varit styrketräning.
13 gånger har jag klättrat.
17 pass PowerYoga har jag gått på.
8 gånger har jag tränat simning.
8 gånger har jag åkt skidor, utför eller på längden.

Sen finns det lite andra pass, typ "kondition" i gymmet och cykling, som är så få att det inte är värda att nämna.

På det hela taget ett bra år, med få sjukdoms- och skadeperioder. Får hoppas att nästa år blir lika bra. Det finns ingen förebyggande medicin som är bättre än träning.

Helvila

Den här veckan har jag, i enlighet med PT-Tompaträningsmodellen, helvila. I min värld existerar förstås inte någon helvila i dess riktiga bemärkelse, eftersom jag har två flickor som inte alls förstår poängen med något sådant. Så promenerandet blir som vanligt.

I övrigt ska det faktiskt bli rätt skönt att inte träna på en vecka, något jag inte trodde att jag skulle säga.

För att utnyttja vilan till max har jag även passat på att bli lite sjuk. Låg vaken i natt och lyssnade till vinden som slet i taket, samtidigt som jag kände hur halsen blev tjockare och tjockare. Idag känner jag mig rätt risig, orkeslös och lite febrig, så nu blir det eftermiddagshäng i biorummet med Ipren och Rocky Road som gäller.

Krya på mig!

Hipp hurra

Idag är Jontans födelsedag!

Från oss alla till er alla

En riktigt God Jul!

I min familj har vi en tradition. Den går ut på att alla familjer i släkten gör ett långt julrim på julafton, som vi skickar till varandra. Det började när vi inte kunde fira jul tillsammans, och fortsatt sen dess. En mycket underhållande tradition.

Här är årets version från Danderyds-Demnert:

Nu har säkert alla hunnit vakna
Och de tradionsenliga julrimmen börjat sakna

Danderyd siktar på seger i år
Vi tror vi flest, mest och bäst rimrader får

I natt har jultomten varit och hälsat på
Men i strumpan fanns klappar för en, inte två?

Är det någon här som ej varit snäll
Eller var strumpan på väggen av helt fel modell?

Snart ska familjen ut och springa en mil
Varför då undrar ni, vi har ju en bil

Vi kämpar och tränar för att nästa år klara
En i Stockholm historisk jubileumsmara

Dessutom får vi plats för mer julmat i magen
Det är tur, som det ska ätas under dagen!

Till frukost har det ätits gröt med äppelmos
Av både farmor och mormor har vi fått en rejäl dos

Vi ska fira hos Marcus och Kajsa i Hässelby
I villan de har renoverat till ny

Dit kommer många, ja nästan hela släkten
Och förhoppningsvis han den tjocka med röda dräkten

Hundarna får julaftonsdagen föräldrafri
På grund av brorson Albins hundallergi

Men vi är inte borta länge från vår bruna klan
De hinner nog inte ens demolera föräldrarnas gran

Vi hoppas att värdparet god julmat låter oss smaka,
Vi tar med oss en gotländsk saffranspannkaka

Och kanske lite klassiskt choklad- och jordnötsmums
En julgodissort som brukar ta slut nästan bums

I år kommer rimmet också upp på en blogg
Så snart vi har avslutat vår julaftonsjogg

Vi ska snöra skorna och börja kuta
Så det är faktiskt hög tid att sluta

I år behöver ingen lägga ut sand
Det är snö- och isfritt i hela vårt land

Det är inte omöjligt att ni nu står helt stumma
Och känner att era julrim nog är ganska dumma

Så innan ni fula miner i ansiktet får
Önskar vi er en God Jul & Gott Nytt År

Om tomten inte hittar hit

Så har jag ordnat med back up:er. Ingen anledning till oro.

Gym kl. 7 - take it or leave it

Inte nog med att mamsen och papsen har den dåliga (men ändå goda) smaken att hänga på låset till gymmet kl. 7 dagen före julafton (hallå, sovmorgon?).

Mamman går dessutom bananas med smileys i sina sms. Finns det någon ungdom som kan översätta vad tre aliens betyder?

Utfall

Tänk vad lite yoga kan göra!

Det slutade med julgodisbak - Leilas Rocky Road - promenad OCH löptur. Någon sköt fyrverkeri så jag delade på hundarna.

Elsa var så väldigt entusiastisk över att få följa med matte på promenad utan Det Lilla Möglet att hon glömde bort att komma ihåg att vara rädd för de första smällarna vi hörde. På slutet av promenaden mindes hon.

Reka följde med på löpturen istället. 6,3 km i oväntat bra fart med tanke på underlaget (isigt blandat med barmark och snökedjor på skorna) fick vi ihop. De första 4 kilometerna i imponerande jämnt tempo.

Av morgonens trötthet finns inga spår kvar.

Den enes bröd den andres död

Idag har jag varit trött. Riktigt trött. Efter att jag och tjejerna varit i skogen imorse var jag så trött att tanken på att jag skulle ge mig ut på ett intervall- eller fartlekspass fick mig att vilja gråta. Kunde inte ens få upp motivationen genom att erbjuda mig själv ett mysjoggspass.

Men ibland har man tur. I brevlådan låg en PowerYoga-dvd som jag beställde från ginza.se i förrgår. Och yoga, se det kunde jag visst tänka mig. Så jag rullade ut mattan i biorummet och körde igång.

Programmet var okej och det hade definitivt önskad effekt. Fick ny energi och en otroligt stark välbehagskänsla i kroppen. Riktigt härligt!

Så man kanske skulle kuta en sväng ändå? Eller bara dra ut på långprompe med flickorna igen. Men först rimstuga med te och pepparkaka.

Kan inte allt bara vara som det alltid har varit?

Jahapp, igår meddelade Cissi som jag gör mina ögonfransar hos att hon drar till Paris och att salongen pausas på obestämd tid. Måste saker förändras, kan det inte bara vara som det alltid har varit?

Cissi rekommenderade istället puder.se, precis som Sara Rönne gjorde på Twitter. Sofia Bursjöö rekommenderade fancyeyes.se. De verkar ha en salong i Sollentuna, vilket vore jäkligt mycket smidigare än att åka in till stan, men prislappen är ett par hundralappar högre än vad jag betalar nu.

Usch, jag vet inte hur jag ska göra. Det enda jag vet är att jag vägrar sluta med mina Hollywoodfransar!

Fan.

Dagens lokaltidningsbesvikelse

Men snälla Mitt i! Var är nyhetsvärdet i det här? Giriga Ulla-Britt!

Broddpremiär

Imorse var det dags för tisdagslöpning igen med Sara och hundarna i Ursvik. Ett snöigt och lite isigt Ursvik, så det var bra att jag rotade fram snökedjorna innan.

Tyvärr hade de gått sönder i förvaringen under sommaren men de gick att använda ändå. Jag gillar de här broddarna, men hållbarheten är inget vidare och inte löpkänslan heller för den delen. Men fästet är grymt! Känner mig mycket tryggare än med "piggar", och de jag provade fick jag dessutom skavsår ovanpå foten av.

Löpningen gick bra och i ett så lugnt tempo som underlaget krävde. Ansträngningen var inte särskilt stor men sällskapet som vanligt helt utmärkt.

Blev ingen klättring nu på kvällen heller eftersom alla vänner uteblev av olika skäl. Behöver nog skaffa mig ett större förråd av små klättermusar för det här håller inte. Som tröst åkte jag och julhandlade istället och trots att jag nästan dog av den ansträngningen så var det klart värt det! Jag har snackat med Tomten.

Hur funkar äggen?

Titta på bilden. Två till synes likadana ägg, tagna ur samma kartong, kokade i samma kastrull precis lika lång tid och spolade i samma kalla vatten efteråt. Och ändå...

Varför går inte vissa ägg att skala? Man får med sig hela skalet. Det är irriterande och jag vill veta hur det kommer sig. Är det verkligen så stor skillnad på färskheten på äggen i samma kartong?

A Christmas Carol

Igår var det dags för en årlig tradition igen. A Christmas Carol på Maxim, som jag och M sett varje jul de senaste... ja kanske tio, åren.

Just igår var det dock väldigt nära att evenemanget ställdes in. Hur det gick under vår italienska middag i lördags framgick i tidigare inlägg. Det blev inget TSM eftersom jag fortfarande vinglade när jag försökte gå upp och äta frukost. Istället blev det sovmorgon och efter några timmars sömn till, en rejäl frukost och en promenad med hundarna tillsammans med Malin & Ola så var jag i utmärkt form igen.

Alltså snörade jag och Jontan på oss löparskorna och gav oss ut på eget långpass med hundarna. Underlaget var vidrigt och fötterna var dyngsura efter tio meter. Vi hade tänkt springa genom skogen runt Rösjön, men efter att ha simmat de första hundra meterna i Rinkebyskogen bytte vi riktning och sprang upp till Skarpäng och tillbaka istället. Fick ihop 11 km i långsamt tempo (6:49 min/km) med låg puls och bra känsla. Blev trött i benen på slutet men var pigg i själen. Framför allt uppskattade jag detta söndagsäventyr tillsammans med flickorna och Jontan. Livskvalitet för mig!

Vid det här laget hade jag lyckats glömma bort vad som väntade under eftermiddagen, och jag var allt annat än nöjd när jag kom på att jag skulle in till stan, istället för att däcka framför en film i biorummet. Funderade på att ställa in men tog mig i kragen och mötte mamma utanför Maxim.

De hade gjort om pjäsen lite mot tidigare år, och det var trots allt lika underhållande som vanligt, så jag är glad att jag åkte. Musiken var fin.

När jag kom hem väntade Jontan med middagen. Härliga, underbara rester från lördagsmiddagen. Sen läste jag ut min bok, Tusenskönor av Kristina Ohlsson. Började bra, upplösningen var så där.

Inget TSM

Det blir inget TSM idag (imorrn). Har ätit en italiensk middag, som blev väldigt bra, tillsammans med Malin&Ola och Tina&Björn. Och några flaskor vin.

Så det blir sovmorgon imorgon och förhoppningsvis långpass lite senare. Om inte Den Stora Baksmällan slår till.

Jag har blivit en riktig nattsuddare!

Oops....

(Inte helt oväntat var det inte direkt någon gourmettomte.)

Man får göra som man vill

Åtminstone när man har uppnått min aktningsvärda ålder. Jag utnyttjade detta faktum till att köpa en chokladtomte idag. Som jag minns det fick jag inte uppleva glädjen av en chokladtomte särskilt ofta som barn, så nu ska här kompenseras. Självklart ska jag gå och titta längtansfullt på tomten några dagar, innan jag hugger in. Som Nalle Puh en gång sa -"Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre". Det gäller för chokladtomtar också.

Fast jag måste erkänna att jag känner mig ganska värd en chokladtomte just nu. Tränade ett pass med PT-Tompa igår. Ett pass som jag upplevde som förhållandevis lätt och trivsamt. Det var bara en täckmantel. Jag har grym träningsvärk i ryggen idag, och det var endast med stor svårighet som jag lyckades resa mig från stolen efter att ha suttit och jobbat på förmiddagen.

Ikväll är det julfest på jobbet. Vi har redan haft middag med reseledare och chaufförer så den här gången bjöd vi in kreti och pleti - korrekturavdelningen (mamma) och IT-avdelningen (Jontegull) på julbord. Livat!

En riktigt härlig förmiddag!

Den här dagen har börjat helt fantastiskt.

Jag har ringt väldigt många samtal den här förmiddagen och uteslutande blivit bemött av helt och hållet superhärliga människor! Vilken glädje! När jag har sagt att jag vill boka in en bussgrupp har den trötta rösten i andra änden av linjen vaknat till! -"Bussgrupp? Åhåå!!". De har velat hjälpa, kommit med tips, skrattat, spridit glädje och längtat till nästa sommar.

Underbart!

Träningsvärk

Idag har jag träningsvärk i magen och rumpan. I övrigt har jag inget att tillägga. Känner mig inte så kommunikativ.

The Bank Job: 6/10 tootsies

Min exakta position just nu

Sitter på köksgolvet, uppgiven.

Klättringen frös inne för att jag inte stod på mig när JG tvekade, vi kunde inte enas om någon annan aktivitet, jag hade velat springa men har redan sprungit idag och hundarna har varit trötta hela dagen.

Allt är bara aptråkigt och nu har Jontan gått och lagt sig. Vad gör vanligt folk en blåsig, regnig, mörk decembertisdag?

Jag önskar jag hade klättrat.

Luciafika

När jag och Sara sprang imorse berättade hon att de skulle ha lussefika på jobbet efteråt. Jag ville förstås inte vara sämre så på vägen till jobbet inhandlades det lussebullar, som nu har fikats upp ackompanjerade av klassiska jullåtar och julmust.

Härlig start på dagen!

Ensam-TSM och Svansjön på Dansens Hus

Jag kanske inte kan stå för det här inlägget. Min hjärna känns som äppelmos efter en dag av hopplöst pusslande med en resa som jag bara inte får ihop till något bra. Frustration!!

Så nu pausar jag lite och försöker samla ihop tankarna kring TSM igår. Eller Icke-TSM som det blev. Var sena dit och hittade ingen parkering, så det slutade med att jag släppte av Jonas så att han hann i tid, medan jag själv, utan plånbok eller pengar, jagade parkeringsplats i ytterligare 20 minuter. Tanken att springa själv hade slagit mig redan tidigare, när Anna, som jag tänkt springa med, missade tåget och därmed träningen, så det kändes okej.

Gårdagens pass var sista passet i min vilovecka och tanken var att det skulle gå lugnt och fint. Hoppades att jag skulle känna mig lika stark som efter förra viloveckan men det gjorde jag inte. Det rullade ändå på rätt bra, men jag blev trött i benen på slutet. Ångrar nu bittert att jag slarvat med att springa längre distanser under sommaren. Hade velat ha det försprånget nu inser jag, när jag uppenbarligen inte ens kan springa en knapp mil utan att känna mig sliten. Det stör mig också att mitt självförtroende som fram till helt nyligen varit så grymt bra i löpningen, nu är mer eller mindre i botten. Kanske en följd av förra veckans fiasko. Tanken slog mig flera gånger: "Varför ska jag springa marathon igen, och TVÅ stycken till och med, det kommer jag aldrig klara, det är alldeles för långt, jag orkar inte!".

Kände mig i alla fall nöjd efteråt och hade en skön känsla i kroppen när KulturTuben åkte till Dansens Hus för att titta på Benke Rydmans version av Svansjön. Jag ger den 7/10 tootsies, och att betyget inte blev högre var för att jag upplevde det som lite svajigt. När det var bra var det riktigt bra, men sen blev det lite trist emellanåt. Dansarna var hur som helt grymma, speciellt Daniel Koivunen som dansade den svarta Rothbart. Häpnadsväckande!

Det har verkligen varit en högkvalitativ kulturhelg. Nu vill jag bli en superstark akrobat och dansare, inte vara en tråkig resebyråtant som inte ens lyckas få ihop en resa till Hälsingland.

Bilden stulen från dansenshus.se

Det blev en bra dag idag också

Ensam-TSM och Svansjön på Dansens Hus. Mer om det imorgon.

Nu ska jag läsa vidare i Kristina Ohlssons deckare Tusenskönor.

Cirkus Cirkör, Undermän

Var på Södra Teatern ikväll med JG och såg Undermän. Sjukt bra! Kom på mig själv med ett fånigt wow-flin i ansiktet flera gånger under föreställningen, för att de tre killarna på scen var så jävla grymma!! Otroligt begåvade!!

9/10 tootsies, en riktig succé!

Excellent

Så, nu har Reketussen visats upp på hundmässan och blivit bedömd av domaren Kay Eldered.

Tratte skötte sig mycket, mycket bra och fick bedömningen excellent, men inget ck. Kom trea bland juniortikarna, tätt följd av kennelsystern Smila.

Nu ska det okynnesshoppas!

Filmpanelen

Beslutet att inte se film i veckorna verkar ha blivit upplöst. Den här veckan har filmpanelen sett:

Doomsday - mankind has an expiration date: Mycket omotiverat splatter. Ihjälskjutna kaniner där blodet sprutar och sånt. Underhållande! 4/10 tootsies.

Law abiding citizen - a man who has lost everything is capable of anything: Också ganska blodigt men efter en liten tortyr/motorsågsmassakerscen i början lugnade det ner sig en aning. 6/10 tootsies.

Long time no see

Idag tog jag en oansvarigt lång lunch. För ett par veckor sedan sprang jag som hastigast på en gammal klasskompis när jag var på hundpromenad och idag träffades vi och käkade lunch.

Så_fantastiskt_roligt!! Hon var min bästis när vi var små, åtminstone upp i mellanstadiet och kanske lite längre. Vi lekte att vi var hästar som hade guldmanar och sånt. Nu var det 19 år sen vi sågs. Ja, 19 år. Man kan knappt tro att jag ens är så gammal, eller hur?

19 år är ett helt liv sen och ändå var hon precis "som vanligt". Precis som den tjej jag lekte med som liten, fast i en vuxen version. Hon verkade må så bra och vara så trygg i sig själv och det gjorde mig otroligt glad! Det var så intressant att höra vad hon haft för sig och hennes tankar om livet. Och trots att vi egentligen är främlingar för varandra nu så kändes det inte så. Det kändes som att jag träffade någon som känner mig, och i grunden är det nog sant. Hon vet vem jag var när jag var liten, innan livet satte sina spår och någonstans tror jag ändå att den personen finns kvar inom mig.

Jag känner mig upprymd och är obeskrivligt glad över att vi träffades igen!

Vill inte träna

Sen TSM-passet och sömnchocken i söndags har lusten att träna varit ganska obefintlig. Klättringen i tisdags var kul, men styrketräningspasset på gymmet igår morse var ett riktigt skämspass. Jag frågar mig vad poängen är att stiga upp halv sex och gå till gymmet om jag inte tänker göra bättre ifrån mig än vad jag gjorde. Slarvade och hade tråkigt istället för att köra lätt och fokusera på teknik.

Imorse hoppade jag över poweryogan för första gången på länge. I normala fall brukar jag inte fundera på om jag vill gå dit förrän jag sitter på mattan och väntar på att det ska dra igång, och då är det ändå för sent. Men idag funderade jag innan och kom fram till att jag inte ville. Eller att jag inte orkade. Så då lät jag bli.

Jag kämpar med att inte underskatta värdet av en vilovecka och med att tillåta mig att ta det helt lugnt när jag känner mig trött. Brukar vara dålig på det, men den här gången går det rätt bra. Jag lär mig med andra ord! Dessutom är det ofta så att när kraven försvinner så kommer motivationen tillbaka. För det gör den, långsamt krypande. Kanske, kanske betyder det att jag tar med mig hundar och älskling och larvar ut på en liten löprunda ikväll. Eller så börjar jag läsa en ny bok. Eller ser på film.

Världen är full av möjligheter!

Årets julklapp!

Okej, saken är klar. Jag önskar mig inget annat i julklapp än ett Stormtrooper-motorcykelställ.

Beställ här.

Tuffast på moppen i vår!

Stor, stolt och vacker!

Varför är jag tjock? Så lyder rubriken på ett mycket intressant blogginlägg jag läste på Träningsglädje. Även alla länkar i inlägget är bra läsning. Jag ställer mig nämligen inte helt sällan samma fråga. Varför är jag tjock?

Jag kan mycket lätt identifiera mig med Sara som skriver bloggen. Lång, tränar mycket men är vackert kurvig istället för smal som en sticka. Trots stora mängder träning. Vad beror det på? Just nu äter jag rätt mycket kosttillskott i form av skumtomtar, vaniljsockerfyllda saffransbullar (enligt tips från Lindad), julmust och ischoklad, så att jag blir lite extra rund om magen runt jul är fullt förklarligt.

Men även i perioder av bra kost så är jag fortfarande stor. Aldrig smal och liten. Min största anledning till att vilja minska vikten är att ha mindre att släpa på i löpspåret. Att få känna mig lätt och snabb där. Kanske hade jag varit mer motiverad till en viktminskning om jag inte tyckte om mig själv som jag ser ut, men så är inte fallet. Även om jag har dåliga dagar ibland så tycker jag oftast att jag är skitsnygg. Som en grekisk gudinna - lång, muskulös och vacker. (I alla fall om belysningen är skum och jag kisar lite.)

Det finns perioder då jag känner mig "flubbig" och det tycker jag inte om, även om det inte syns någon direkt skillnad utåt, men då är också motivationen att utesluta skräpmat och onyttigheter betydligt större.

Jag ska hur som helst göra en marathon 2012-satsning nästa år när jag får lite draghjälp av att vara trött på all julmat. Till att börja med tre månader av ordning och reda i kosten, färdiga veckomenyer och matlåda. Nyttig kost minst 5 av 7 dagar, men mer om jag vill förstås. Senast jag styrde upp ordentligt var innan årets marathon, och det blev en succé. Nu ska succén upprepas! Sötsug be gone!

En sak är i alla fall klar - jag är hellre tjock och vältränad än smal och otränad.

Idol 2011

Nu har jag hört både Robins och Amandas version av All This Way, vinnarlåten i Idol 2011.

Jag gillar skvalpop och det är precis vad Robins låt är. Glättig och poppig och catchy. Kanske gillar jag den bättre än Amandas version egentligen, men vad gör det. Amanda är en miljard gånger ballare än Robin och hennes röst är så häftig! Jag gillade inte riktigt Robins röst när den kom genom radion. Kändes rätt intetsägande.

Jag satsar en kanna mjölk och tre suddigum på Amanda.

Här kan man (åtminstone för tillfället men sannolikt bara fram till finalen) höra det båda versionerna.

TSM-fiasko och sömnchock

Igår var det långintervaller med TSM på schemat. 5x3min med 1 minuts ståvila mellan. Var verkligen laddad innan passet och såg fram emot att springa, men när vi väl kom iväg fick jag kämpa en smula för att hänga med i tempot redan från start. Bestämde mig då för att dra ner på antalet intervaller.

Vi sprang runt lilla sjön i Stora Skuggan där det är lite lätt kuperat, vilket slet väldigt mycket mer än jag hade kunnat tro. Höll ett tempo strax under 5 min/km och jag bestämde efter första intervallen att tre fick räcka. Bra beslut! Fick verkligen slita stenhårt i de intervaller jag sprang och det kändes som att det var aningen för tufft för mig. Framförallt är det tufft mentalt att springa intervaller i grupp och det mentala är min svagaste sida. Under de två sista intervallerna joggade jag en egen liten sväng istället och slöt upp med gruppen när de var klara. Tur det, för de sista två intervallerna gick enligt Jonas klocka på 4:40 resp. 4:32 min/km. (Tempot vi skulle hålla var 5:00-5:10 i intervallerna.)

Nedjoggen gick rätt raskt även den. När det började gå uppför kände jag att det blev väldigt, väldigt tungt. Jontan hejade på efter bästa förmåga men plötsligt tog det tvärstopp. Jag stannade, hostade lite och försökte andas. Det gick inte. Fick panik och blev jätterädd för det kom bara lite, lite luft åt gången och jag hade velat ha massvis. Efter en stund släppte det och vi började gå tillbaka mot Stadion. Sista biten joggade vi lite lätt och det gick bra. Vad tusan var det som hände???

När jag tittar på vilket tempo vi höll innan jag "kollapsade" så var det ganska ojämnt och bitvis ganska snabbt. Dessutom uppför. Jag klarar inte att springa ens den kortaste bit i 5:30-5:40-tempo i uppförsbacke efter ett intervallpass, så det var kanske inte så konstigt att det blev som det blev.

Ägnade mycket tid igår åt att känna mig dålig, men försöker nu fokusera på hur bra jag är istället. Jag anpassade passet till mig själv på ett bra sätt, jag kämpade jättebra och jag klarade något jag var långt, långt ifrån att klara för ett år sen. Men jag var sliten efteråt.

Hade tänkt att gå en riktigt lång promenad med tjejerna när jag duschat och ätit men det blev bara en halvtimme för jag pallade inte mer. Somnade i biorummet framför slutet av There will be blood (1/10 tootsies) när jag kom hem och sov i två timmar. Gick upp, åt middag och kröp ner i sängen kl. 19. Låg och läste en stund innan jag somnade, och sen sov jag hela natten. Ställde till och med fram klockan imorse och kände mig trött när jag gick upp. Morgonprompen gick i slow motion och jag känner mig fortfarande helt förstörd. Det kommer bli en lång dag.

1-7, inga konstigheter

1) Halvskumt ljus i rummet. Tittar mig i spegeln och tänker "Jävlar, vad snygg jag är!!"

2) Provrumsljus är inte alls lika schysst, men tre snygga reatröjor och en ny pansar-sport-bh som ska provspringas imorgon blev det trots allt.

3) Ser verkligen fram emot att träna med TSM imorgon! Jag är laddad! Snygg, snabb, stark!

4) Har tagit de första stapplande stegen mot att lära Los Trattos en stilig utställningspose. Bättre sent än aldrig.

5) Kronjuvelerna: 3/10 tootsies.

6) Lincoln Lawyer: 7/10 tootsies.

7) Skön lördag! Skogen, shopping, vila, ovanligt smarrig köttfärssås, film och godis. Med Världens Bästa Kille!

Middagsbjudning

Jösses! Så sent som jag var vaken igår och så länge som jag har sovit idag har jag nog inte gjort sen... sen... sen jättelänge.

Jag brukar sällan komma hem efter midnatt (eftersom mina skor förvandlas till pumpor kl. 24), men Anso och Magnus Hult bjöd på en mycket trevlig middag igår, och plötsligt var klockan väldigt mycket (ok, allt är relativt), speciellt med tanke på två små flickor som väntade hemma.

Maten Mankan och Anso bjöd på var en riktig smaksensation, från början till slut. Det var verkligen gott och långt ifrån vad vi själva hade kunnat svänga ihop. Det är det som är roligt med att äta borta. Man har olika kokböcker.

Så tack för igår!

Nu ska jag fånga den här dagen innan det är för sent. Snart blir det ju ta mig tusan mörkt ute!

Naaawh!

Aftonbladet tar i med hårdhandskarna mot klimathotet. Döda babysälar!!

Jag slängde en glasburk i soporna igår. Jag kan ha bidragit till att babysälarna dör. Jag mår illa.

För dåligt uppdaterade bloggar

Det är tråkigt med bloggar som inte uppdateras, speciellt när det är såna man gillar att följa. Hoppet är det sista som överger människan men följande bloggars länkade närvaro på min blogg är nu hotade pga. för dålig uppdatering. Händer det inget snart ryker länkarna till dem och jag ger upp förhoppningarna om att det ska komma några nya, intressanta och inspirerande inlägg.

Kniven mot strupen på:
Anna
Katarina
Martin och Linda

Det skulle kännas tråkigt, mycket tråkigt, att behöva lämna er. Verkligen tråkigt.

Men för att inte bara sprida dålig stämning så vill jag passa på att lägga till en ny blogg i listan:
Dinkelhoppare

Update kl. 15:16: Kniven mot Annas strupe är borttagen. Snyggt räddat!

Klättringen igår...

... avslutades jäkligt bra. Trots att jag redan var nöjd med min insats och väldigt trött i armarna tog jag mig hela vägen upp på stora väggen som sista klättring. Kom ihåg att jobba med magen hela vägen och det fina var att greppen påminde mig om det. Core, stod det på dem. Tänka sig!

Dessutom blir det faktiskt lättare att klättra om man aktiverar coremuskulaturen. Och tänker man på det och tekniken istället för hur långt det är till marken så blir höjden inga problem heller. Åtminstone inte förrän man ska ner...

Stockholm Hundmässa

Om jag har fattat saken rätt så får man ställa ut löptikar. Sen verkar det finnas många åsikter om huruvida det är rätt eller inte.

Några tycker t ex att tiken borde få vara hemma och vila istället och med tanke på hur trött Reka verkar just nu så känns det inte orimligt. Samtidigt vaknar hon till när det händer saker.

Får helt enkelt se, men jag siktar på att vi kör!

I nästa nummer av Kelpiebladet kan man förresten läsa att Elsas bror Nemo nu är Godkänd Vallhund och att Elsas syster Vilja har fått 1:a pris i IK-1, ett vallhundsprov.

Som om inte det var nog så fick Reka en hel bunt halvsyskon i fredags. Kul!

Naprapatbesök, coreaktivering och blod

Igår var jag hos naprapaten. Anna. Hon masserade, stretchade och gjorde sitt bästa för att knäcka till mig, och efteråt kändes det faktiskt lite bättre. Enligt både Anna och PT-Tompa så verkar det sannolikt att jag är dålig på att aktivera coremuskulaturen vid lättare belastning, t ex i vardagssituationer, trots att jag är väldigt stark när jag tränar med tung belastning. Det gör att det blir onödig påfrestning på kotor och sånt, och vips så får jag ont. Jag gör mitt bästa för att förstå exakt vad de menar, och i övrigt lyder jag bara order.

Har fått ett coreaktiveringsprogram av Anna och ett av PT-Tompa. Hemövningar. Här ska aktiveras magmuskler. Har försökt börja tänka på det i alla möjliga situationer, när jag sitter och jobbar, när jag springer och när jag går med hundarna. Ikväll är temat att tänka på att ha magen med när jag klättrar.

I övrigt verkar det som att Rekeluren har börjat löpa. Jag försöker hitta andra anledningar till blodfläckarna på golvet, men ursäkterna håller inte måttet. Vi har anmält oss till utställningen på hundmässan i Älvsjö om en och en halv vecka, men det verkar ju gå i stöpet nu då. Fan.

Sammanfattning av HF-helgen

Så snabbt den försvann, men vad lång den var!

I fredags lämnade jag jobbet vid 12-tiden och åkte och åt lunch med Karin och Esther i Sollentuna Centrum. Bra start!

Sen hämtade jag upp Jontan på jobbet och vi åkte till Saltsjöbaden och checkade in på Grand Hotel. Ett fint rum med utsikt mot vattnet. Vi drog direkt på oss löparkläderna och sprang en runda för att titta på fina hus, och sen plumsade vi ner i bubbelpoolen och låg där tills vi såg ut som russin.

Middagen var god, det serverades toast skagen, örtstekt biff med smörstekta kantareller, rödvinssky och potatiskaka och creme brulee med vanilj och hjortron. Till detta en flaska amarone. Maten var det bästa med hotellet, men generellt var det lite av en besvikelse. Kändes som ett skal utan något riktigt innehåll. 5/10 tootsies.

Morgonen efter tog vi en promenad och sedan spenderade vi några timmar i stan (jag fick den fina rosa mössan av Jontan och han fick låna min gröna, nästan som att gå i likadana träningsoveraller av syntet) innan det var dags att åka hem och städa och baka inför söndagens adventsbaluns. Det gick grymt bra, trots min invalidiseringsincident med ryggen på kvällen som satte käppar i hjulet. Vi var löjligt färdiga i löjligt god tid.

Söndagen inleddes med kompisbrunch, sen blev det kompislöpning och sist det stora adventsbalunset. Massor av mysiga vänner kom förbi och som vanligt hann jag inte prata med någon av dem så mycket som jag hade velat. Man räcker liksom aldrig till under såna här aktiviteter, men det var hur som helst superroligt att se dem!

Sen fick jag äntligen hem hundarna igen och den här helgen har verkligen fått önskad effekt. Jag var så glad att se dem och det var så härligt att få gå skogspromenad med dem imorse igen. Finaste b-bollarna, de gör mig lycklig!

Granen på plats

Klädd av en expertpanel med dvärgar under eftermiddagens adventsbaluns. Man tackar!

Jävlar vad det gjorde ont!

Skurade golvet på övervåningen inför morgondagens baluns när det plötsligt smällde till i ryggen. Samma ställe som förut men med en smärta multiplicerat med hundra. Jag skrek, grät och hyperventilerade, trodde min sista stund var kommen. Det gjorde så fruktansvärt ont och jag blev livrädd!!

Jontan kom galopperande i full fart och hjälpte mig ner i horisontalläge, där jag blev kvar en bra stund och stretchade och masserade svanken, ackompanjerad av en molande smärta.

Sen kändes det mycket bättre och nu är jag på benen igen. Känner mig öm och trött i ryggen men annars är det inte så mycket värre än innan. Men jag är verkligen djupt oroad. Ska det vara så här nu? Och om inte, vem kan hjälpa mig? Helvete!

Från hotellsängen

God morgon!

They say memories are golden

Idag är det förresten sex år sen vi avlivade Izza, min inkörsport till kelpien och en underbar vän. Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på den kvällen och natten. Inga glada minnen, inte bara för att hon försvann den natten utan också för att det var startskottet för en väldigt jobbig tid för mig.

Nu ligger Izza begravd under blåbärsrisen på landet tillsammans med sina två favoritbollar och jag brukar gå dit och prata med henne ibland.

They say memories are golden
well maybe that is true.
I never wanted memories
I only wanted you.

In life I loved you dearly,
In death I love you still.
In my heart you hold a place
no one could ever fill.

If tears could build a stairway
and heartache make a lane,
I’d walk the path to heaven
and bring you back again.

Hundfritt

Jag ska få ha en hundfri helg!! Den börjar idag vid lunch och slutar på söndag kväll. Och jag ser fram emot det SÅ mycket!

Mina små älsklingar är i princip med mig dygnet runt, alla dagar. Senast vi var ifrån varandra en längre tid var efter Stockholm Marathon den 28 maj. Sen dess har de suttit mer eller mindre som klistrade vid mig och jag känner att jag behöver en paus. Alla föräldrar behöver en paus ibland, så man orkar ta i med nya tag sen.

HF-helgen ska firas med övernattning, middag och spa på Grand Hotel Saltsjöbaden, tid hemma utan hundar, bio och adventsbaluns. Ska verkligen skämma bort mig, i sällskap av JG förstås.

Visst låter det mysigt, men jag vet ju hur det kommer bli. Redan ikväll kommer jag sakna den lilla yviga nallebjörnen som jag brukar krama när jag ska somna. Och den stora brunbjörnen som snarkar högt i sitt hörn. Saknaden kommer eskalera under helgen och jag kommer få anstränga mig hårt för att inte åka och hälsa på eller hämta hem dem på lördag. Hundfri helg ska det vara. För allas skull.

Beirut Café

Med världens bästa tant- och bussgubbegäng. God mat också!

Aj, oj, uj... öff

Ont från knäna och uppåt igen. Aj aj. Har träffat mannen som får mig att frivilligt misshandla mig själv under en timme. Tränade med PT-Tompa igår och det var en hel rad nya knasiga övningar på programmet igen, som alla drog sitt strå till stacken för att ta död på mig.

Började med "lössnöåkning" med benböj över två bosubollar och skidhopp emellan. Sen någon form av "idioten" där jag sprang fram och tillbaka mellan konliknande objekt. Sen var det baksida lår på boll med medicinboll över huvudet, krypa som en spindel nära, nära golvet, fram och tillbaka med extra tyngd i form av bälte som satt fast i ft360n. Som om det inte var jobbigt nog ändå, liksom.

Sen armhävningar med fötterna på bosu och händerna på låda, jämfotahopp fram och upp på lådan, hopp ner och hopp upp med fötterna tillbaka på bosun. Puhh... Det varvades förstås med en vidrig övning där jag skulle börja med en armhävning och sedan ta tag med händerna i en stång och "promenera uppåt" med dem så långt jag kunde, promenera ner, sätta händerna i golvet och göra om. Vidrigt. Verkligen vidrigt!!

Vad hände mer... jo några enarmschins, omvända rygglyft och mage (knäuppdragningar)... kanske mer som jag har glömt.

Det var riktigt jobbigt, men jag är ändå väldigt nöjd. Mitt huvud var piggt igen och det var nästan irriterande att jag inte kände mig tröttare och mer uppgiven när kroppen bara sa tvärstopp. Jag kämpade bra, men jag vill bli bättre!!

Tyvärr drog jag till ryggen på kvällen, på samma ställe som förut. Undrar om det finns ett samband. Senast den pajade gjorde jag "hjulet" som liknar den övning när jag promenerade upp med händerna längs en stång. Nu hände det igen. Den här gången är det dock inte i närheten av lika illa, men bara att det händer är illa nog. Oroande!

Tema: Revansch

Där satt den! Grymt idag! Fixade och trixade, ivrigt påhejad av Gunnika. Allt gick asbra!!

Sista agilityträningen

Igår var det årets sista måndagsträning i agility. Mörkt och blött men inte så kallt och två taggade hundar vars lycka inte visste några gränser.

Elsa var först ut. Det går verkligen mycket bättre för oss nu för tiden. Har inte alls samma problem att styra som förr. Första varvet tog hon gungan av bara farten - fullt ös rakt upp och sen hoppade hon av när den vippade över. Som tur var hann jag få tag i den så att den inte slog i marken, för då hade hon nog blivit rädd. Nu gjorde vi bara om och det var helt lugnt. Jag såg det ändå som något positivt att hon inte ens reflekterade över att det kunde vara vippen hon sprang upp på. Första rundan fick vi dessutom till ett riktigt snyggt kontaktfältsbeteende på balansen. Vi har mycket kvar att träna på med kontaktfälten, men den träning vi hittills gjort märktes igår. Det var mycket bättre än för några veckor sedan.

Reka imponerar på mig varje gång vi kör agility. Hon är verkligen duktig och lär sig otroligt snabbt. Det är ingalunda så att vi klarar banorna felfritt, men hon ger verkligen järnet och det räcker långt. Kontaktfälten har vi bara påbörjat träningen med och det behöver vi ägna mycket tid åt i vinter. Slalom, som går riktigt bra hemma, funkar inte alls när det hamnar i en bana och Reka är taggad och uppspelt. Försökte stanna upp och lugna henne innan men det gick sådär. En gång fick vi  till det bra. Får börja kombinera med några hopp före när vi tränar hemma.

När det gäller lydnaden med Reka har jag nu äntligen börjat smälta tävlingen och börjat på ny kula. Fotgåendeträningen har flyttats tillbaka in på köksgolvet tillsammans med platsliggningen. Nu är det fotposition supertajt mot mitt ben som gäller och platsliggning med hakan i backen. Det är vinterns projekt. Apportering och hopp ska vi underhålla och utveckla mot klass 2. Ställandet ska vi jobba om, och läggandet ska också underhållas, men inte förrän jag har femton meter klistrat fotgående med total fokus och glädje. Så det kanske blir lite nyinlärning på läggandet. Känns försiktigt roligt igen.

Imorse såg jag Mythbusters som testade om de skulle lyckas villa bort en blodhund genom att springa sicksack, springa tillbaka i sitt eget spår, genom åar, genom att maskera sin doft eller att duscha och byta kläder mitt i spåret. Sjukt roligt och plötsligt kände jag mig lite peppad för att börja spåra igen!

Liten RacerRäka

Twilight, Breaking dawn del 1

Sjukt jobbigt att sista delen inte kommer förrän om ett år. Fantastiska filmer!

Backintervaller med TSM

Idag stod backintervaller på schemat med TSM. Eftersom vi var på en alldeles utmärkt trevlig Norrlandsmiddag hos Hammarlunds igår kväll så valde jag att springa med 4:15-gruppen idag, eftersom de började lite senare. Var helt sjukt trött igår när jag kom hem, och dessutom blev det en fördrink och ett par glas vin. Det var inte mycket, men det kändes ändå i kroppen när jag vaknade. Jontan vaknade och var sjuk, så han sprang inte alls idag.

Hoppade över föreläsningen med "Idrottsdoktorn" eftersom jag var för trött. Medan jag väntade på att vi skulle börja kom 4:00-gruppen tillbaka från sin träning, och då ångrade jag mig lite och tänkte att det hade varit mycket roligare att springa med Lim, Martin och Olof.

När vi började springa kändes valet ändå ruggigt bra. Jag upplevde tempot som väldigt långsamt trots att vi höll 6:25 min/km, och pulsen kom knappt över 150. Bra för självförtroendet!

Efter uppvärmningen körde vi 20 minuter i backe. Tog ungefär 50 sekunder upp med mitt lugna tempo och strax över minuten ner. Fokuserade på att ta korta steg och ha bra hållning snarare än hög fart, och det gjorde att jag inte blev så väldigt trött, trots att pulsen var hög. Uttråkad hann jag däremot bli på 20 minuter.

Hemvägen var lite tyngre än ditvägen, men så gick det uppför mest hela tiden. Nöjd efteråt.

Värmande sol i Bogesund

Vilken fantastisk dag! Efter en, för vissa, lite seg start så åkte vi iväg till Bogesund för att promenera. (De morgonpigga hade då hunnit städa flera förråd, hyllor och köksskåp.)

Tog paus på en klippa med utsikt över vattnet och fikade te och saffransbulle. Solen värmde riktigt skönt! Känns märkligt att det är andra halvan av november.

Ikväll väntar spännande middag hos Hammarlundarna och imorgon får jag springa igen!!