Därför springer jag

Igår efter en mysig liten löprunda i Ursvik med Sara och brudarna insåg jag varför jag springer. Ofta är det obegripligt, men efter ett litet uppehåll som jag haft nu så är jag mera klarsynt. Det är för att jag får en sån kick av det efteråt. Hela jag fylls av må bra-känslor som strömmar genom kroppen, om så bara för en kort, kort stund. Otroligt härlig känsla.

Fast just nu känns det som att löpningen sätter hela livet på paus. Allting kretsar kring träning, uppladdning och rädsla för att bli sjuk. Kände mig lite täppt i nästan i natt. Magen strular fortfarande. Jag fick ont i ländryggen efter Milspåret och det förvärrades gånger tusen efter löpningen igår. Kunde knappt luta mig mot kuddarna i sängen. Hypokondriker? Kanske...

Småtussarna gillar inte att hela fokuset har flyttats till löpning. Båda var i och för sig med och sprang igår, och skötte sig bättre än väntat , men i övrigt har det inte blivit så mycket lydnadsträning med dem sen förra veckan. Elsa tar det bra. Reka tar det mindre bra och är fruktansvärt jobbig på dagarna.

Vår agility med EM blev tyvärr inställd imorse men istället såg vi till att få lite annat gjort. Det blev platsliggning för båda, freestyleprylar för Elsa och fotgående, ställande och läggande för Kråkis. Är rätt nöjd, speciellt med Rekas fotgående (några meter rakt fram och fin halt) och dirigering på avstånd med Elsa.

Idag går jag från jobbet tidigt, låser in mig, bäddar ner mig och dricker sjukt mycket vatten.

Träning på golfbanan