Dagens långpass slutade i fiasko. De planerade 23 kilometerna blev 15. Sen ringde jag pappsen och bad honom hämta mig. Och det gjorde han. Kände mig verkligen som en tuff, vuxen, självständig kvinna. En marathonlöpare och en kämpe. Not.
Vad gick fel idag? Jag vet inte, men jag har varit ur form hela veckan. Vilat benen men tränat överkroppen och fått träningsvärk trots lätt träning. Snörvlat en del men inte mått dåligt.
Första kilometern av dagens pass kändes oändlig men jag tänkte att det nog skulle släppa. Drog tröjan över pulsklockan och bestämde mig för att titta på den högst var 5:e kilometer. Vägen gick mest uppför och redan efter 7-8 kilometer började benen värka och kännas stumma. Från Ulriksdal till Helenelund var det lätt uppförslut hela vägen och det slet otroligt mycket på mig. När jag väl fick lite nedförslut hade jag så ont i benen att jag inte kunde springa ordentligt.
Jag stapplade fram, det kändes som att jag hade en hundraårings kropp. Varje steg var en kamp, varje kilometer oändligt lång. Försökte dricka regelbundet och gav mig fan på att åtminstone få ihop 15 kilometer. När jag kommit så långt ringde jag och bad om hämtning.
Medan jag väntade hann jag dricka lite till och hämta andan. Kunde konstatera att jag på envishet nog skulle klara att springa de ca 8 kilometerna hem, men vad skulle det tjäna till? Jag sprang inte ens med ett normalt löpsteg längre. Ändå känns det som fiasko, för att jag gav upp.
Det känns som att jag har haft bra flyt i träningen riktigt länge nu så att det skulle komma en dipp så småningom var kanske inte helt oväntat. Men ovälkommet! Alla positiva tankar byts så lätt mot negativa när det går dåligt och återigen ifrågasätter jag den urkorkade idén att ge sig på att springa marathon igen. TVÅ marathon dessutom.
Mitt mål nu blir att inte analysera det här för mycket utan att acceptera att det blev som det blev, samla ihop spillrorna av mig själv och komma igen. Försöka bli av med vågorna av illamående som kommer över mig. Ta en dusch. Läsa Min Häst och Penny. Kanske unna mig lite godis.
Pust.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar