Igår var jag och mamma på Operan och såg Svansjön. Det var ett kulturtubsevent, en julklapp och ett viktigt led i min kulturella utbildning. Vi såg Bounce version i december så det var roligt att se originalet nu.
 |
| Vad som döljer sig under. |
Jag har aldrig varit på balett förut och var helt oförberedd på vad som komma skulle. MAJ GODD! Männen hade de tajtaste tajtsen jag någonsin sett. Det smetade åt om varenda liten muskel och till och med in mellan skinkorna. Fasta, fina, muskulösa skinkor. Framsidan pryddes av en susp vars storlek stod i relation till storleken på den roll dansaren hade. Prinsen hade en GIGANTISK susp i första akten. Gigantisk. Jag var i chock. Det blev inte bättre av att tajtsen var så gott som hudfärgade. Det var många blandade känslor kan jag säga. Mamma tog det mycket bättre än jag men hon har varit med förr och var kanske en smula förberedd.
Musiken var vacker och dansarna jätteduktiga. Det var ömsom fascinerande, ömsom underhållande, ömsom lite tråkigt. De hade ett begränsat antal moves som de växlade mellan och i längden blev det lite förutsägbart. Satt och väntade på att de skulle börja göra volter eller något annat spexigt men det hände aldrig. Men det var alltid roligt när de gick eller sprang över scen. Helt onormalt sätt att röra sig på.
Dessutom blev jag inspirerad av deras sätt att lämna scenen. Efter ett nummer gick de längst fram på scenen, bugade djupt och svassade iväg ut med armarna rakt ut åt sidan och hakan högt. Jag funderar på att börja göra sorti från mitt jobb på samma sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar