Det var trångt i början, jag försökte ta det lugnt och inte kryssa för mycket mellan folk men jag kände mig lite stressad och låg på en aning mer än jag hade tänkt. Hade ingen uppfattning om tempot eftersom jag undvek att titta på pulsklockan men det kändes rätt bra.
Vid varvningen fick jag känslan av att det ändå gått rätt långsamt men jag orkade inte öka. Istället blev det tyngre och tyngre och jag fick känslan av att jag stapplade fram igen, precis som på senaste långpasset. Fick hela tiden kämpa mot negativa tankar (egentligen redan från fjärde kilometern när min musik i öronen slutade fungera) men jag övervann dem! Trots det kunde jag inte springa fortare fast jag ville, och jag var nästan helt säker på att jag inte skulle kunna bräcka förra årets tid.
Det jag gjorde bäst under hela loppet var att spurta ifrån en jävligt irriterande snubbe. Han sprang ungefär 50-100 meter, sen stannade han och gick lika långt, sen kutade han igen osv. Varje gång han gick sprang jag om honom och varje gång han sprang så sprang han om mig. Så höll det på de sista fyra kilometrarna. På upploppet kom han upp jämsides med mig och nu gick han inte. I HELVETE, tänkte jag, att den här klåparen ska komma före mig i mål. Det får inte hända! Så jag tryckte på lite extra med mina trötta ben och seglade iväg från honom. Är extremt nöjd över det! Bästa med hela loppet!!
Tiden blev 58:38, min näst sämsta officiella tid på milen, men bättre än förra årets 59:14. Så det får jag väl trots allt känna mig nöjd med.
3 kommentarer:
You are the best, fack the rest!!!
Enligt mig är du bäst! :)
:) Tack, ni är snälla! Skönt att ha en liten men naggande god fan club.
Skicka en kommentar