Alltså, vi sprang till jobbet i morse, hela bunten. Det var ingen lätt match, men vi tar det från början.
Tränade med PT-Tompa igår och fast jag försökte förbereda mig mentalt på ett tufft pass så misslyckades jag. Kände mig helt oförberedd och gjorde väl inte jättebra ifrån mig. Inte jämfört med de senaste passen. Fyra benövningar i rad innan vila, gånger tre set, och sen var jag slut.
Det var på dessa genomkörda ben jag 15 timmar senare sprang till jobbet. Var stel i hela baksidan när jag vaknade och hade inga förhoppningar om någon härlig löprunda idag. Somnade om i kökssoffan efter frukosten och var en smula frusen när jag väl kom iväg. Hade hellre sprungit ikväll men då är det kulturtubsevent så det går inte.
Jag och flickorna tog södra vägen runt Edsviken och det betyder som vanligt att de första tre kilometerna går stadigt uppför. Benen protesterade. Från Mörby till Bergshamra fick vi kryssa mellan folk och cyklister och vid Danderyds Sjukhus var det påfallande många som gick och rökte. Jag avskyr att springa förbi folk som röker. Den friska sunda motorvägsluften förpestas av gift och det känns som att jag ska dö.
Försökte njuta av löpturen men det var motvind och kändes hela tiden som om det gick uppför. Dessutom fick jag passa på Elsa så att hon inte stannade, hamnade bakom eller glädjeöverföll någon vi passerade (hon blir bara översocial när vi springer, jag förstår inte varför?).
Valde att dra jackan över pulsklockan och inte titta på tiden, utan bara springa i lagom tempo, inte dra benen efter mig men inte heller springa fort. Och återigen blev jag positivt överraskad. Jag jagar bra tider nu, vill få upp tempot och våga utmana. Så varje gång klockan visar på lägre kilometertid en den gjort under vintern blir jag själaglad!
Det fanns en tid, ungefär 5-6 år sedan, då jag tyckte att det var pinsamt långsamt att springa saktare än 6 min/km men där är jag inte idag. Idag sprang jag i stort sett hela sträckan i 6 min-tempo, förutom några kilometer där det gick lite långsammare pga uppförsbackar, is och skit. Och jag är väldigt, väldigt nöjd med det.
Nöjd och fullständigt slutkörd. Så känner jag mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar