Tidigare har jag inte varit tillräckligt tränad eller tillräckligt modig att ge mig iväg själv runt sjön, men nu var det alltså dags. Eftersom många skogsvägar fortfarande är täckta med is kunde jag inte välja den finaste vägen helt nära vattnet, men det får komma senare. Det viktigaste nu var att genomföra projektet. Jag uppskattade sträckan till 19-22 km.
Reka fick följa med som draghjälp och vän och strax efter kl. 10 lubbade vi iväg i solen. Början gick grymt bra. Var stark och pigg och fick lägga band på mig för att inte springa för snabbt. Vägen är ganska kuperad och är det inte nedför så är det uppför. Sällan plant. Man måste spara på krafterna.
Efter 12 km fick jag en dipp och allt kändes jobbigt, men vid 15 km lättade det och jag var superstark igen. Hade lätt nedförslut och en kilometer där gick lite väl snabbt. Hade nog behövt hålla igen för sen kom backen upp mot Mörby C. Dödsbacken. Alltid lika jobbig. Där tog jag helt slut. De sista två kilometerna var en riktig plåga och sista 500 meterna krampade benen och jag mådde illa. Men tappra lilla Reka hade fått hemlängtan och hjälpte till att målmedvetet dra mig framåt. 20 km fick vi ihop innan jag promenerade de sista hundra meterna hemåt.
Resten av dagen var jag helt förstörd. Jontan, som sprungit lika långt som jag men som är ett fysiologiskt under, fick ta hand om mig, laga mat, plocka undan, servera mig med kuddar och bok, åka iväg och köpa fika (surdegsbröd!), göra te och stötta mig under kvällspromenaden med hundarna. Kunde knappt röra mig men det var det nästan värt. Är nöjd med löpningen, jag höll ett jämt och bra tempo, snabbaste långpasset i år och ungefär det tempo jag planerar att hålla på maran. I två timmar till... suck. Är inte orolig över att konditionen ska räcka, bara att kroppen ska hålla ihop.
Tur att det är ett tag kvar.
2 kommentarer:
Kul att du fixade projektet! Bra jobbat!
Och fler gånger ska det bli!
Skicka en kommentar