Igår simmade jag ytterst jävla skitbra, jag är väldigt nöjd. Trots att det bara gått en vecka så kändes det som en evighet sedan jag körde det här passet senast. Och då var jag inte alls glad efteråt.
När jag åkte till Vasalundshallen igår var jag väldigt sugen på revansch och dessutom helt övertygad om att det skulle gå bättre än senast. Den inställningen kan verka bra men jag vet av erfarenhet att det är risky business att tänka så, ifall det sen går åt helvete. Jag har gjort det misstaget en gång.
Men, som jag redan avslöjat, du kan stoppa undan näsdukarna och ställa in Ben&Jerry-glassen i frysen igen. Jag gjorde precis som jag skulle. Jämnt och hårt tempo både på tvåhundringarna och hundringarna. Dessutom hade jag en suverän känsla och tyckte jag fick ovanligt bra grepp om vattnet.
Catching!
Med ett så lyckat simpass i ryggen kändes det lite som ett straff att kliva upp imorse för att springa intervaller i Väsjöbacken. Hade föredragit en lång sconesfrukost och en ledig dag, men det får vänta.
Idag hade jag sällskap av både Reka och pappan i backen. Reka var mer taggad än någonsin! Jävlar vilken energi och glädje hon utstrålade. Studsade upp och ner som en liten gummiboll i väntan på att komma iväg på varje vända. Hon har uppenbarligen insett något om backintervaller som jag har missat, men hennes entusiasm var extremt smittande.
Idag körde vi en stege - 3 min, 2.5 min, 2 min, 1.5 min, 1 min och 30 sekunder backe - med lång promenadvila ner. Det var tufft, men det kändes riktigt bra. Stor skillnad mot förra veckans pass!
Känner mig hoppfull. Träningen går bra nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar