Igår morse sprang jag intervallbackjävlar i Väsjöbacken. Fullständigt vidrigt men ett väldigt bra träningspass. Backen jag valde tog två minuter att springa upp för i lagom tempo. Inget ös, det hade jag inte pallat. Min löpform
När jag kom upp till toppen vände jag direkt och joggade ner igen (fast den korrekta beskrivningen är nog snarare att jag raglade ner) och tog 3 minuters vila. Den proceduren gjorde jag tre gånger, och sista gången hade jag knappt fart nog att komma över backkrönet. Hu. Lite benstyrka på gymmet skulle inte vara skadligt att peta in i träningen.
Det är just nu inte läge att fundera över hur långt jag har kvar för att kunna springa enligt min formel för att klara Engadin Swimrun. Den som innebär att springa hela Väsjöbacken (inte bara backen upp till backen som igår) 18 gånger. Tur att det bara är november.
Reka, min fantastiska lilla Reka, hon körde förstås liiite hårdare än jag. Först en variant av idioten medan vi sprang uppåt, och när vi nått det jag ansåg vara backens slut så fortsatte hon med full fart in på stigen mot Väsjöbackens topp i en serie krumsprång. Hon är verkligen den finaste och mest peppande lilla figur jag vet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar