Nystart på simskolan

Igår var det ny kursomgång i Mörbybadet med nya deltagare och ny kombination simfröknar. Henke är kvar medan Vikariefröken vi hade för några veckor sedan har blivit Ordinariefröken istället för Hasse. Jag ska inte ljuga och säga annat än att jag saknade min favoritfröken väldigt mycket. Men Henke är också jättebra och jag gillar honom, så det kommer bli okej. Han kommer köra hårt med oss.

Däremot kan jag tycka att det kändes lite märkligt att åka till kursen med känslan av att allt skulle vara som vanligt, för att sen inse att det är en nystart som innebar rätt mycket repetition innan vi kunde komma vidare. Klart det måste vara så eftersom merparten av deltagarna inte är att betrakta som fast inredning på kursen, som jag och Maria. Men det kändes lite drygt och långsamt i början.

Så efter att nästan ha frusit röven av mig i introt, fick jag till slut bli varm av följande:

8x25m - 4x(12.5 löst + 12.5 hårt, 12.5 hårt + 12.5 löst)
6x25m - 25 löst, 5 hårt + 20 löst, 10 hårt + 15 löst, osv... till 25 hårt)
4x25m - 2x(25 löst, 25 hårt)
2x25m - max, helst utan andning

10-15 sekunders vila.

Med nya kurskamrater är det omöjligt för mig att inte försöka skaffa mig en uppskattning om hur mitt tempo i simningen är i jämförelse. Sedan försöker jag hitta något som gör att jag känner mig bättre än dem, eftersom jag som bekant alltid blir lite bättre av att känna mig bra. Enkel logik. Och jag tyckte att jag hittade en bra ingång igår.

När vi värmde upp kändes alla rätt så snabba (inklusive jag själv som lätt och lugnt körde min uppvärmningshundring på 1:50... wtf!?) men när vi skulle öka tempot fick jag känslan av att det inte hände så jättemycket omkring mig (förutom hos Maria som jag fick kämpa stenhårt för att hålla jämna steg med). Om det verkligen var så ska jag låta vara osagt, men det viktiga är vad som händer i mitt huvud. Mitt positiva mantra blir därför att jag har ett brett spann av farter som jag kan simma kontrollerat i, och att det gör mig bra.

Nu ska jag inte simma på flera dagar. Jag har redan kört två pass den här veckan och det får räcka, jag har vilovecka och ska sansa mig lite. Fast det känns konstigt. Separationsångest.


PS. Mumin-Claire! ♥