Jag var i Eriksdalsbadet igår tillsammans med Maria och tittade på Sim-SM. Fy fan vad det var roligt! Som dom simmade! Det gick så jävla fort att det var svårt att förstå. Hade jag skrivit det här inlägget igår när jag kom hem så hade det förmodligen inte haft några mellanslag eller punkter för att det var så mycket som bubblade inom mig och som jag ville ha ut. Nu är jag lite lugnare. Lite.
Jag får absolut ingen feeling av bröstsim. Noll. Fjäril däremot. Så vackert att kolla på. Jag ville ligga med dem! Men crawlet var förstås det mest intressanta att se. Helvete vad det går undan!
I övrigt var det som att kliva in i en mystisk fantasivärld där det förekom konstiga ritualer som jag inte alls förstod.
Varför
slår så många av simmarna sig själva innan starten
håller funktionärerna i någon röd liten pryl vid startpallen
blåser man ett märkligt signalsystem innan start
har man en person som säger "på edra platser" istället för att sköta det digitalt
gör man så genomskinliga dräkter att man måste ha bikinitrosor
andas så många i tvåtakt
känns det som nästa person blir redo i sista sekund i lagkappen
behövde inte Magdalena Kuras ha byxor på prispallen
Och så har vi favoriten.
Varför rakar man hela kroppen men behåller ett stort skäggaskägg i ansiktet, som lär bromsa mer än kroppshåret på fyra män tillsammans? Men jag fick ett svar som jag anser rimligt på det...
I övrigt blir jag sjukt stressad av starter. Och jag undrar om det verkligen inte finns något smidigare sätt att vända på när man simmar fjäril. De stannar ju upp helt. Och hur håller man räkningen på längder när man simmar 800 meter. En skylt på slutet kan väl inte räcka? Och hur kan man plötsligt slakta ett gammalt svenskt rekord med minst fem sekunder? Och hur hängde prisutdelningen egentligen ihop? Vissa juniorer verkade få pris som junior för sin tid i seniorracet?
Så många frågor, så lite svar. Önskar jag kunde gå dit och titta igen. Det var så jäkla roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar