"När du hade fenorna såg det riktigt bra ut. Alltså, du såg nästan ut som en simmare!"
När jag åkte hem från PT-passet med Hasse i Vasalundshallen igår kväll och poppade Kent på högsta volym i bilen så kände jag mig... hur ska jag bäst beskriva det...? Fullständig, det tror jag är ett bra ord.
Jag var trött i hela kroppen. Sådär genomkört härligt, lamt, underbart trött. Jag kände mig medveten om varje millimeter av mig själv och jag var harmonisk och på väldigt gott humör. Kände mig duktig och var lite stolt över min simning. Jag var bra. Jag är faktiskt ofta bra när jag simmar nu för tiden.
Det är antagligen för att jag har en så inni jävla awesome simfröken som verkligen plockar fram det bästa ur mig, och det gör mig så glad! Och mitt eget engagemang är faktiskt helt fab, jag har aldrig tränat något så hårt, bra och fokuserat förut och det ger verkligen resultat! Dessutom är det så fantastiskt roligt att jag mest bara vill hoppa runt och hojta tjohoo!
Men över till gårdagens pass:
Först uppvärmning och lite teknik; skovling, benspark, stop n go och korta sprintar.
Sedan följde 2x200 meter i fart 1-4, där varje 50:a skulle gå minst två sekunder snabbare än den innan. Det var lite klurigt men jag klarade godkänt på alla utom tredje 50:an på första varvet som bara blev en halv sekund snabbare.
Avslutningen var 8x25 meter med fenor, start 35. Fullt ös! Alla hamnade snyggt mellan 15 och 16 sekunder men det var jävligt jobbigt. Snurrade rätt bra på övervåningen när jag hängde över kanten och försökte hämta andan efteråt.
Det var efter dessa snabba 25:or som Henke sa något i stil med det som inleder det här blogginlägget. Jag minns inte hans ord exakt, bara att jag undrade hur jag vanligtvis ser ut, om inte som en simmare? Men efter viss översättning och förtydligande så kom jag fram till att det var väldigt snällt menat, och kanske det finaste någon sagt om min simning sedan Simfröken Hasse sa att jag inte behövde honom utan en psykolog för att förbättra mig.
När jag kom hem kunde jag inte sova, var alldeles för speedad. Satt uppe länge och när jag väl kom i säng sov jag extremt dåligt hela natten. Vid 03:30 funderade jag till och med på att ge upp sovandet och dra och köra backintervaller istället, men jag lyckades som tur var somna om. Det hade varit jättekonstigt att springa mitt i natten.
Istället blev det backintervaller i Väsjöbacken nu på morgonen. Jävligt bra pass. Återkommer om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar