Jag red igår! Det var ett tag sedan sist, oklart hur länge. Några år kanske, tiden går fort. Men som liten tös var jag hästtjej och bodde typ i stallet, och jag tror att jag red mer eller mindre regelbundet tills en bit in på tvåtusentalet då jag extraknäckte som turridningsledare ute på Djurgården. Sen tog skolan för mycket tid.
Så det finns erfarenhet i bagaget, men det är alltid spännande att se hur mycket man har att hämta från den. Är det som att cykla?
Till sällskap hade jag Lim, Jacob och Jens. Vi var på fest tillsammans i början av september och av någon märklig anledning som jag inte alls längre minns så bestämde vi att vi skulle ut och rida den 2 november. Och så blev det. Lim är erfaren men Jens och Jacob red för första gången. Antar dock att de sett en del cowboyfilmer för de galopperade båda två som om de aldrig gjort annat.
Vi red på allergivänliga Baskijrhästar ute i Nykvarn, en tur på två timmar. Och det var som att cykla!
Jag kände mig otroligt trygg och stabil på hästen. Nu var det förvisso en extremt trygg och stabil häst jag satt på, Tamara, men det hade inte varit ett problem om hon inte varit det. Gamla takter sitter definitivt i och känslan var att jag hade kunnat göra det där i sömnen. Häftigt! Tyvärr satt inte ridfysiken kvar lika bra och jag fick ont i knäna och vristerna när vi red.
Idag kan jag känna ett uns av träningsvärk i ljumskarna, men inte så att jag behöver gå som om jag kissat på mig. Vi får väl se hur det utvecklar sig.
Det här gör vi om nästa år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar