För välgörenhet och för min egen skull

Distanspass i Vasalundshallen
Igår arrangerade Simma Sverige och Medley en insamling till förmån för biståndsorganisationen WaterAid. För varje simmad meter gick 10 öre till WaterAid och deras projekt. Jag hade förstås simmat ändå, men nu passade jag på att klämma veckans distanspass igår, för att bidra med några extra kronor. Fick sällskap av Kajsa och tillsammans simmade vi ihop 5000 meter.

Hur simningen kändes? SVINBRA! Lätt, starkt, snabbt och med låg ansträngning. Som en fisk. Ett par av mina 12.5-meterssprintar i slutet kändes riktigt grymma, liksom flera av starterna från pall uppifrån, som avslutade passet.

Sprintpass i Sollentuna simhall
Sprintpasset kräver utrymme, helst vill jag ha egen bana eftersom det inkluderar så många 25:or med start från pall uppifrån. Just utrymmet var dock inget jag behövde oroa mig för idag. Men det var väl tyvärr också det enda som var positivt.

Det kändes som om jag simmade i kåda. Fruktansvärt trögt och fakking asjobbigt från början till slut. Vad hände med den där fantastiska känslan från igår? Vem hällde gelatin i vattnet?

Lugn jogg i Enebyberg
Som belöning för väl genomfört simpass (ehh... eller... va? nej...!) åkte jag och Krabbtass till skogen och sprang. Jag kommer ägna några veckor åt att få lite mer volym i löpningen nu, så idag var planen en timmes lugn löpning längs det lätt kuperade 10 km-spåret. Trots att mina ben protesterar högljutt efter gårdagens gympass (orsak: utfall med upphopp i TRX) så funkade det väldigt bra. Det går så lätt i löpningen plötsligt och det är härligt! Det känns roligt att springa igen!

Nu återstår bara tre små pass, sen tänker jag ta vilovecka. Förhoppningsvis kommer jag kunna casha in de senaste veckornas slit med några dagars extra återhämtning.