Tisdag betyder morgonträning i gymmet med pappa. Trots att jag lyckades sova bort en del av det där neggiga från igår så var jag icke ett dugg sugen på att styrketräna. Trött och omotiverad.
Men prehab för axlarna behövs för att jag ska hålla ihop i bassängen, så jag gick dit ändå. Det viktiga är att komma iväg, att övervinna motståndet. Vad man sen gör i gymmet är mindre viktigt...
Blev förresten lite glad när jag kollade Garmin från simningen igår. Ha i tankarna att det tar ungefär två sekunder att blippa på klockan.
Mina 75 meter gick på 1.09, vilket motsvarar 1.31/100m (och alltså en rekordtid om jag hade orkat fortsätta sista 25:an i samma tempo). Det hade jag nog inte igår, men en bra dag simmar jag snabbare än så och med bättre känsla. Jag väljer att se det som en skön bekräftelse.
Mina 50 meter gick på 42 sekunder, vilket är den bästa tiden jag klockat mig själv på under de senaste träningspassen. Så jag kanske får ta tillbaka några svordomar från igår. Inte alla, men ett par.
Ikväll blir det ett nytt försök. Hoppas det finns lite mer fart att kräma ur den här arma kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar