Jag vill alltid vara noggrann när jag simmar mina pass. Göra precis det som Hasse gett mig i uppgift att göra. Ska jag göra fyra starter uppifrån (just det...) och simma en 25:a i fart 4 så gör jag det fyra gånger. Inte tre gånger och inte fem gånger. Jag har fyra försök att få till det.
Därför blir jag så förbannad på mig själv när jag inte kan hålla mig fokuserad. När jag slarvar bort 25% (eller fler) av mina chanser för att jag inte har fullständig koll på exakt vad jag ska göra eller bara hafsar igenom det. Så onödigt! Jag har ju ändå gjort mig besväret att åka till simhallen för att träna.
Precis det här hände idag under mitt sprintpass i Vilundabadet. Tankarna gled iväg och jag tappade fokus. Gav mig själv en känga och återfick koncentrationen. Tappade den igen. Fångade upp. Hade inget tryck i simningen. Självförtroendet sjönk. Tankarna vandrade och jag kände mig usel.
Inför mina sista fyra starter stannade jag upp en stund på kanten och tog ett djupt andetag. Jag kanske var för hård mot mig själv? Försökte se på mig själv och min träning genom ögonen på de andra i simhallen. Genom ögonen på mina simkompisar och min simfröken.
När jag gjorde det såg jag inte vad jag själv ser. Istället såg jag en sjukt dedikerad person som tränar målmedvetet och bra. En person som anstränger sig sitt yttersta för att nå sina mål och som inte låter någonting stå i vägen. Någon som är ambitiös och duktig.
Det är i alla fall vad både jag och alla andra borde se. Det är okej att inte vara på topp jämt.
De sista längderna gick ganska bra. Jag ger mig själv 6/10 tootsies i betyg för dagens pass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar