Den här veckan är det tydligen höstlov, varför min simskola i Vasalund var inställd (som i ingen fröken på kanten). Övriga simkurser gick dock som vanligt (don't ask) och banorna fanns reserverade åt oss. I övrigt var det eget ansvar.
Jag hade tagit med ett av de pass Simfröken gjort åt mig tidigare, och alla gick med på att köra det. Fast ska jag vara ärlig så hade jag noll lust att hoppa i vattnet själv.
Redan under de första sprintarna fick jag oroväckande starka flashbacks till passet i fredags. Som att skorpan på ett sår gick upp och allt jag kände var att Jag.Vill.Inte. Så jag gjorde inte. Vilovecka betyder att jag får larva mig.
När gruppen simmade 2x(6x25 m), dock utan fenor, höll jag tiden åt dem istället för att simma själv. Det var kul att se de andra från kanten som omväxling. Jävlar vad duktiga och snabba de var! Gav järnet hela bunten. Ingen slö, slapp och likgiltig. Ja, ingen förutom jag då.
Simmade klart resten av passet och kunde bland annat konstatera att mina snabba vändningar i jämförelse faktiskt är ganska snabba. Blev inspirerad av en av simpisarnas rotation (som jag spanade på när jag simmade bredvid) och försökte förbättra min egen och sträcka ut ordentligt. Skitbra känsla!
Avslutningen var dock bäst. Mårten var med och gästsimmade igår (inte så tokigt med höstlov trots allt) och han hade med sig Best Cookies Ever! Choklad, chokladkräm, kolakärna, havssalt... asså så sjukt goda så man liksom dör lite. Han är en jävel på kakbak, den pojken.
Det var det ena bästa. Det andra bästa var att hela passet kändes som att få ett plåster på sårskorpan jag nämnde. Det känns mycket bättre nu än innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar