Förbannat

Standardmåndagsblogginlägg. Typ.

Jag är så jävla besviken. B.E.S.V.I.K.E.N. VARFÖR SIMMADE JAG INTE FORTARE IDAG? Varför?

Vi blev klockade på 50 och 25 meter på simskolan ikväll. Tyckte det kändes okej, höll inte igen utan simmade så snabbt jag kunde. Slutade på 39 resp. 17 sekunder. VA FAN! Jag vill gråta. Jag trodde jag var bättre, men tydligen inte.

Antar att jag gjorde som jag brukar och inte som jag ska. Vevade säkert för långt fram, blev för bred, huvudet åkte antagligen upp, vad vet jag? Fick ingen feedback. Hade känts bra om jag och Simkapten åtminstone kunnat enas om att jag borde lägga av med den här blötdjurssporten och börja samla frimärken istället. Jävla skit, sa jag det?

Jag framstår kanske som arg, men det är jag inte. Mest ledsen. Jag behöver bekräftelse, tröst, stöd och -uppenbarligen- ett ägg och en macka med avokado och keso. Det känns lite bättre att ligga på golvet och sura med mat i magen. Och ändå inte.

Tycker faktiskt jag är värd grymma framsteg för den insats jag gör. Och jag behöver se dem hela tiden. Jag pallar inte att kämpa så här hårt utan direkt payback. Jag är otålig! OCH har kort attention span. Suck.

Idag var det även avslutning på nybörjargruppen jag haft med Hasse innan träningsgruppen. Så himla duktiga de har blivit! Kan åtminstone glädjas åt deras stora framsteg när jag helt saknar egna. Förbannat.