Vart jag än tittar plötsligt så ser jag folk som basunerar ut att de springer 4x4-intervaller. Björgenintervaller. Norska intervaller. Pappa. Johannes. Och alla andra vad det verkar.
Jag försökte läsa på lite om vad som är så magiskt med dessa intervaller men det blev för tråkigt så jag stack ut och sprang istället. Jag är i alla fall inte dummare än att jag förstår att 16 är bättre än 0. Minuter alltså. Med tre minuter joggvila mellan varje intervall.
Solen sken lite och det var så där lagom jobbigt att jag inte ville dö riktigt förrän på slutet. Tyckte jag hittade rätt tempo. Sen gick jag hem och stretchade ordentligt, apropå det här med att jobba upp rörligheten, som jag var inne på härom dagen.
Här är ännu en position där det skett stora framsteg. När jag började med yoga för ett antal år sedan så kunde jag inte nå längre än till strax nedanför knäna när jag stod framåtböjd. Och jag minns när jag precis kunde börja toucha golvet med fingertopparna.
Oavsett vad jag ägnar mig åt så är det alltid framstegen och utvecklingen som driver mig framåt. Som peppar mig att fortsätta. Att dokumentera och analysera är det bästa jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar