Vilket sjukt bra backlångpass det blev idag!
Upprepade för mig själv hela morgonen hur kul det skulle bli att springa, och hoppades att jag inte skulle förstå den drypande ironin. Hade i slutändan inte jättesvårt att komma iväg trots att jag var ensam även idag, så jag lyckades nog lura mig själv en aning i alla fall.
Jontan släppte mig och Räserkatten vid Rösjöbadet och därifrån sprang vi till Väsjöbacken, den sidan där hopptornen ligger. Här var det helt snöfritt i backen - perfekt!
Gick fem vändor upp till toppen där jag och Reka gjorde high five i kanten på skidbacken. Det var för brant för att springa vare sig uppför eller nedför, men bet fruktansvärt bra i benen ändå.
Sen sprang jag runt Väsjökullen, 2 km, och gjorde om samma procedur i backen en gång till. Mot slutet av de andra fem vändorna började till och med Reka krokna.
Sprang ytterligare ett varv runt kullen och avslutade med fem vändor i trappan. 250 steg upp, 250 steg ner. Gånger fem. Riktigt bra träning inför de 4444 trappstegen i Flörli som jag och Lindad kommer möta under Rockman Swimrun i augusti. Benen skakade en smula sista gången jag gick ner.
Sprang sedan de sju kilometerna hem till väntande pyttipanna med ägg.
Totalt blev passet på två och en halv timme, 17 kilometer långt, 700 höjdmeter och med ett rafflande kilometersnitt på 9 minuter. Riktigt bra.
Sprang ovanligt fort under löpsträckorna, trots att jag är emot det. Långpass ska vara dödslugna, men ibland slår känslan av att jag är ball och häftig om jag kan springa långpass i ett snabbare tempo över.
Blir alltid lite arg på mig själv när jag gör så, men jag blir nyfiken på hur länge jag kan springa i den farten och fortfarande känna mig så förhållandevis opåverkad. Det flöt liksom bara på idag och det var grymt. Tydligen är champagne, kött och rödvin det som kickar igång den här kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar